Två byggnadsverk vann arkitekturpris

Kasper Salin-juryn enades år 1990 om att dela ut två pris. De gick till två arkitektoniskt högtstående byggnadsverk som tillkommit från mycket skilda utgångspunkter: det ena som en samhällelig kulturmanifestation, det andra som en ansvarskännande kommersiell satsning.

Klarahuset är en ny enhet i ett gammalt stenstadskvarter. Mot Drottninggatan anslås en finstämd treklang av nyskapat, återanvänt och rekonstruerat. Med arkitektonisk säkerhet har gamla regler övergivits till förmån för nya värden: den strikta gränsen mellan gammalt och nytt, liksom kravet att exteriören ska spegla interiörens organisation.

Drottninggatan har berikats av en ensemble där G A Nilssons strama fasad från 1912 återuppstått och givits en värdig partner i det nya hörnhuset av sten med dess svängda burspråk.

Entréhallen med sina symmetriskt placerade trappor upp till de flankerande inglasade gårdarna anknyter självständigt till en svensk klassisk tradition. Gårdarnas intima karaktär har skapats genom säker proportionering och omsorgsfull detaljering. De triviala kontorsfunktionerna har fått en varierad och mänsklig skala.

Uppgiften att gestalta den arkitektoniska ramen kring stormaktstidens förlista stolthet Vasa har följts med vaksam förväntan alltsedan den nordiska arkitekttävlingen 1981. Meningarna om byggnadens utformning och läge har varit många och delade.

Det vinnande förslagets lätta skisser har nu transformerats till volym och materia på sin tomt vid Galärvarvet på Djurgården. Med sin skulpturala och på marina associationer rika exteriör, och med sin överdådiga interiör har Vasamuseet förutsättningar att bli ett mycket beundrat
arkitekturverk från vår tid.

För iscensättningen av Vasas exponering har kontraster i ljus, material och rumslighet utnyttjats med stor skicklighet. Skeppet och dess rum har en kraft som tillsammans övervinner också tillfälligheter i kringmiljöerna.

En unik uppgift har i Vasamuseet fått en unik lösning med en starkt personligt präglad syntes av form och innehåll.