Brovaktarparken, vinnare Landpriset 2014

En park som inte är avsedd att stanna till i, men som trots sitt utsatta läge med Essingeledens hårt trafikerade brospann som tak förmedlar en stark estetisk upplevelse till de som passerar, är något paradoxalt. Brovaktarparken väver ihop nivåskillnader i staden med diagonala stråk och skapar ett visuellt tydligt landskap. Den väcker förundran, den andas rörelse och hastighet i sitt formspråk och lyckas skapa en förtätad poetisk stämning.

Ett enkelt och tydligt formspråk med zick-zack-mönster ger en gestaltning som kan ta hand om trafikmiljöns skala och förena den med tillgänglighetskrav till en karaktärsfull helhet. Skarpa vinklar och lutningar i triangelformade ytor skapar ett intressant ljus- och skuggspel som ger parken nya skepnader under dygnets alla timmar. Det är landskapsarkitektur som närmar sig landskapskonst i sin ambition att dra nytta av trafikmiljöns ”icke-plats” för att gestalta den urbana miljön.

Den tydliga materialbehandlingen med betong och stenkross varieras med strikta ytor av enhetlig vegetation i ett kalejdoskopiskt mönster som binder samman platsen till en helhet. Ett konstgjort träd, som långsamt skiftar blommor, förstärker stämningen och understryker platsens paradox. Det är en gestaltning som samtidigt fångar och skapar platsens själ.