Dans som tar plats
Dans har så många fler aspekter än hälsa. Det upptäckte Johanna Bratel vid ett besök bland dansanta seniorer i en park i Mexico City.
I Mexico City, där jag befinner mig under våren, fylls många parker och torg på helgerna av informell dans.
Dansarna strömmar in efter lunch och stannar till sen eftermiddag. Man har på sig sin allra bästa outfit, dramatiska håruppsättningar, perfekt eyeliner, kostymer och polerade skor. Vissa har dansat i många år, andra kommer till parken för att lära sig nya steg. Alla kommer väl förberedda med snacks och dryck, somliga dukar upp en hel måltid. Då och då lösgör sig någon från sitt sällskap för att artigt bjuda upp till dans. Det finns ett överflöd av stolar utplacerade. Danzón, en kubansk musikstil, strömmar ur högtalarna.
Medelåldern är hög. I ett hörn av parken finns en offentlig toalett, en liten detalj, som tillsammans med sittmöjligheter är särskilt viktig för äldre.
Jag slår mig ner på en av stolarna för en stund. Mannen bredvid mig presenterar sig som Victor. Han brukade komma hit med sin fru, för tjugo år sedan gick hon bort. Sedan dess har han fortsatt komma till parken varje lördag. Han känner sig mindre ensam så, och han älskar ju att dansa. Han visar mig några steg, det går snabbt, berättar att han en gång i tiden tävlat i dans. Medan vi pratar noterar Victor att en kvinna suttit ensam ett bra tag och snart är han tillbaka på dansgolvet igen.
Äldres dans kopplas ofta främst till hälsoaspekter. Dans anses bra för kropp och själ, det är något som ger motion och minnesträning. Men dans har också sociala, kroppsliga och känslomässiga dimensioner, något som många gånger förbises i samtalet om äldre och dans. Samtidigt finns det inom dansen och dess olika genrer tydliga ideal kring kropp där dansaren betraktas utifrån ålder och kön. Det är därför fint att se äldre så självklart ta plats i dansen och det offentliga rummet i Mexico City.
Johanna Bratel
