Lär barn den demokratiska praktiken
Att FN:s barnkonvention blev lag i Sverige den 1 januari 2020 gör det tydligt att barn är egna individer med egna rättigheter. Barnen kommer – med rätta – att hamna i fokus. Inom stadsutveckling innebär det ett utvidgat spelrum för att involvera de yngsta medborgarna i att utveckla de städer och stadsrum som de lever i nu och ska leva i som vuxna.
Barn och unga är de invånare som flitigast använder sitt närområde. De är en diversifierad grupp med många olika behov och förutsättningar. Ändå ges de sällan en röst i demokratiska processer som rör deras vardagsliv. Ändå behandlas de ofta som en homogen grupp. Disorder har i flera projekt jobbat tillsammans med barn och unga för att öka deras inflytande i frågor som gäller hur deras närområde ser ut, vilka behov det ska fylla och hur det ska fungera. Vi har märkt att när de får vara med under designprocessen börjar de känna ägandeskap över både den och den fysiska plats som är slutresultatet. Och en plats som man känner ägandeskap över tar man hand om. Vi arbetar för att kunna förmedla en konkret känsla av egenmakt till deltagare i våra projekt och en vetskap om att de faktiskt kan vara med och påverka hur deras närområde, deras stad – och i förlängningen deras samhälle – utvecklas.
För att människor ska vilja och kunna delta i medskapande designprocesser måste tröskeln för att medverka vara låg. För att kunna prata med designtermer krävs ofta en utbildning. Därför använder vi görandet som ett sätt att prata genom kollektiva skisser och tillfälliga installationer i skala 1:1 på plats.
Ett exempel är Designlabb Rosenlund på Rosenlunds förskola i Jönköping. I en process under namnet Designlabb Rosenlund utforskade barnen i laborationer tillsammans med oss form, färg och rumslighet. Resultatet blev fyra skulpturer i betong. Under invigningen i maj 2019 tog barnen också examen i Designlabb Rosenlund och fick under ceremoniella former varsin medalj och t-shirt.
Social hållbarhet beslutades av FN år 1987 vara en av de tre sammanvävda vägarna mot hållbar utveckling jämte ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Skälet är att vi inte kan uppnå en hållbar utveckling på riktigt om vi inte också jobbar med sociala frågor som rättvisa, välbefinnande, makt och demokrati. Social hållbarhet inom stadsutveckling handlar om fördelning av resurser samt möjligheter att delta i beslutsprocesser – alltså delaktighet. Arbetet med Designlabb Rosenlund bygger på en ambition att utveckla metoder och argument för att social hållbarhet ska prioriteras i samhällsutvecklingen.
De barn vi jobbar med idag kommer snart att vara vuxna. Då kommer de ha makt att påverka samhället. Därför menar vi att det är en investering för framtiden att involvera barn i demokratiska projekt där de kan tränas i just demokrati och delaktighet. För demokrati är trots allt en praktik som vi måste lära oss – inte ett statiskt tillstånd.
Vi hoppas att barnkonventionens nya ställning i Sverige kommer att få positiva konsekvenser för unga människors möjlighet att påverka stadsutveckling, att skapa sina egna platser i staden på sin egna villkor. Att barnen är framtiden är inte en truism, det är en viktig utgångspunkt för hur våra städer ska utvecklas.
Disorder, ett designkollektiv som består av landskapsarkitekterna LAR/MSA Karin Andersson och Johanna Bratel
P.S. Den här text är i en tidigare version publicerad i boken Designlabb Rosenlund – en berättelse om en designprocess med elever på Förskolan Rosenlund i Jönköping famtagen av Disorder på uppdrag av Jönköpings kommun.
