Vi leker inte med barn – vi utvecklar Sveriges demokrati

Publicerad:
Tänk om platsen var en park! Hur skulle den se ut om du fick bestämma? Foto: Disorder

 

De senaste åren har landskapsarkitektkollektivet Disorder, som jag är en del av, samarbetat med barn och unga för att utveckla offentliga platser. Vi har jobbat långsiktigt, platsspecifikt, strategiskt och målmedvetet. Vi har aktiverat platserna, byggt kollektiva skulpturer, workshoppat fram en logotyp, iscensatt en park, målat enorma självporträtt och haft vernissage och fest med över hundra barn. Vi har hängt där på kvällar och helger tillsammans med ungdomar från fritidsgården för att förstå en specifik plats utifrån deras erfarenheter och perspektiv på social samvaro i offentliga rum. Vi har jobbat länge med att barn och unga ska appropriera platserna och börja känna äganderätt över dem. Och för att alla andra, som passerar förbi, ska se vilken otrolig potential både platserna och barnen har.

En av de platser vi jobbat med är just nu under ombyggnad – innan jul kommer biblioteksplatsen utanför Rosengård Centrum att vara helt ny. Där kommer då att finns en plats vars gestaltning är helt baserad på input från barn och unga som sedan länge har en vardagsrelation till platsen. I ett och ett halvt år år har vi arbetat fram platsens nya form och innehåll tillsammans med unga medborgare utifrån en väl utarbetad strategi för kollektiv gestaltning och användande av offentliga platser.

25 kubikmeter frigolit omvandlades till möbler av de deltagande barnen för att utforska platsens sociala förutsättningar. Foto: Disorder

Ändå får vi ofta höra att vi leker med barn.

Folk lägger huvudet på sned, ler uppmuntrande och återgår sedan till att jobba med vad de anser vara stadsutveckling ”på riktigt”. Alltså den stadsutveckling som handlar om ljusa visionsbilder och internationella investerare. Den typen av stadsutveckling som sker i mötesrum och drivs igenom av handskakningar mellan män i kostym. Som lockar delegationer från New York och Tokyo och genererar stadsbilder som kan publiceras i glossiga magasin.

Men vi leker med barn…

Jag blir konfunderad – men tyvärr inte längre förvånad – av att människor jag möter i vår bransch har detta synsätt. Att vårt strategiska och långsiktiga arbete reduceras till lek och anses oseriöst endast för att vi jobbar med människor som har väldigt liten makt i samhället, på platser som inte anses vara ”attraktiva” och i projekt med en relativt liten budget.

Idag är i princip alla tunga aktörer i vår bransch, i alla fall på papperet, överens om att social hållbarhet är en superviktig aspekt av stadsutveckling. Ändå ses några av de mest utsatta människorna i samhället – barn och unga – som ett gulligt inslag i dialogprocesser och deras erfarenheter och kunskap värderas sällan. De tas inte på allvar. Och när vi som landskapsarkitekter jobbar tillsammans med dem, då tas inte vårt arbete på allvar.

Invigning av Biblioteksplatsen augusti 2017. Den potentiella parken rullades ut och testades. Foto: Disorder
Workshop med 3 km tråd där deltagarna testade att rumsligt omforma platsen. Foto: Disorder

Vi har lärt oss väldigt mycket genom att samarbeta med barn och unga. De ger oss insikter och kunskap som vi inte hade kunnat få på något annat vis. De ungdomar vi jobbar med kommer vara vuxna inom några få år, då är det de som kommer att försöka välja var de ska bo, hur de ska uppfostra sina barn. Det är de som kommer ha makt att påverka samhället. Tyvärr har vi också lärt oss att många barn och unga är vana vid att inte bli lyssnade på, att inte bli tagna på allvar. Det har tagit lång tid att bygga upp ett förtroende oss emellan. Men nu litar de på oss. De frågar om vi kommer tillbaka snart och vi säger att: ja, det gör vi.

Invigning av Biblioteksplatsen augusti 2017. En tillfällig lek- och sittstruktur togs fram utifrån barnens utforskande av platsen. Foto: Disorder

Vi leker inte med barn. Vi bedriver strategisk och forskningsbaserad stadsutveckling i samarbete med lokala aktörer. Att dessa aktörer är omyndiga gör inte vårt arbete mindre viktigt. Tvärtom.

Karin Andersson är landskapsarkitekt och grundare av det experimentella och forskningsbaserade kollektivet Disorder

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
Stadsmord är ett krigsbrott
Foto från Mostar i Bosnien-Herzegovina. Efter förstörelsen av staden började begreppet urbicid användas. Foto: Sharon Hahn Darlin
Bloggar
Publicerad:

Stadsmord är ett krigsbrott

Urbicid, stadsmord, är en brutal och irreversibel strategi som syftar till att erövra alla berättelser och minnen kopplade till den förstörda platsen, skriver Karin Andersson och Johanna Bratel.
Författare:
Disorder skriver med utgångspunkt från sin egen praktik på medborgardialoger och co-creation som inkluderar på riktigt.
Disorder
Den urbana normen ger staden överläge
Idén om vad landsbygden är formas i relation till traditionella föreställningar om den och i relation till föreställningar om staden och det urbana. Foto: Karin Andersson
Bloggar
Publicerad:

Den urbana normen ger staden överläge

När vi pratar om staden som motor för utveckling och tillväxt, om städer som attraktiva kluster av kreativitet, blir landsbygden då det motsatta? Det blir en dikotomi där staden får överläge, skriver Karin Andersson.
Författare:
Disorder skriver med utgångspunkt från sin egen praktik på medborgardialoger och co-creation som inkluderar på riktigt.
Disorder
”Du kan helt enkelt säga nej”
Bloggar
Publicerad:

”Du kan helt enkelt säga nej”

Alla vi borde ställa oss frågan: Hur kan jag som arkitekt bidra till ett bättre och mer rättvist samhälle? När politiker och beställare kommer med planer och projekt som inte respekterar mänskliga rättigheter kan vi helt enkelt säga nej, skriver landskapsarkitekt LAR/MSA Karin Andersson.
Författare:
Disorder skriver med utgångspunkt från sin egen praktik på medborgardialoger och co-creation som inkluderar på riktigt.
Disorder