Bildningsandan på årets arkitekturvecka för oss närmare varandra

Gert Wingårdhs inledande föreläsningar samlade 100 personer fördelat på två tillfällen. Det gick inte att ta miste på hur hans engagemang, närvaro och långa arkitekturgärning lockar olika generationer. Med flera aktuella och omtalade bostadsprojekt i Blekinge, stort engagemang i hållbarhetsfrågor, kompromisslöshet i fråga om kvalitet och omsorg om detaljer, liksom ambitionen att lyfta kontorets laganda fortsätter han att vara en av Arkitektursveriges främsta ambassadörer.

En av de uppskattade punkterna var en guidad tur bland stadens konst. Det är ingen slump att vi valde att bevisa just konstens betydelse i samhället! I takt med att fler och fler kommuner naggar sina konstbudgetar, ifrågasätter eller försöker kontrollera och begränsa konsten är det viktigt att vi som tangerar detta arbetsfält hjälps åt att förklara och förmedla dess vikt och varför den måste förbli fri. Konstsamordnaren Simon Bergs guidning bland kommunens offentliga konst visade tydligt hur Karlshamns kommun under många år gjort medvetna satsningar på konst och vad det har betytt för kommunen. Precis som arkitektur visar oss offentlig konst hur våra ideal ändrats över tiden. Att kvinnliga konstnärer under många år varit underrepresenterade i det offentliga rummet, vilken betydelse enprocentsregeln har för kontinuitet och kvalitet och att vi tack vare det lätt kan förvandla hela staden till en konsthall var några insikter vi fick med oss.

”Det var bättre förr!” – en mening som ofta förekommer i samband med stadsutveckling och förändringsprocesser generellt – är något mina kollegor arkitekten Elisabeth Rydberg, tidigare fritidschefen Thomas Nilsson och projektledaren William Lavesson satte på sin spets i en väl besökt och uppskattad, performanceliknande föreställning. Genom att på ett lättsamt och tillgängligt sätt visa hur historien konsekvent upprepar sig i 50-åriga cykler avdramatiserade de flera av dagens ifrågasatta projekt, lockade fram igenkännande och skratt och manade till eftertanke.

 Byggmästare Svante Svensson har präglat Karlshamn med omnejd i många decennier utan att vi reflekterat över det särskilt mycket. Tack vare en lyckad bordsplacering på en fest i Kristianstad träffade jag Agnes, ett av hans barnbarnsbarn. Det resulterade i ett Svantetema arkitekturveckan flera månader senare. Då vi inte belyst byggmästaren någon gång tidigare blev det två spännande punkter i form av guidade visningar av hans träarkitektur och en föreläsning om Svante Svenssons livshistoria som förstärktes genom inspel av flera av hans ättlingar som berättade anekdoter, läste upp brev och beskrev hans mångbottnade personlighet.

Svantes mångfald och breda palett av arkitektoniska uttryck i praktiken gav sig till känna genom Anki Hanssons populära guidningar, väl kryddade med engagerande berättelser och anekdoter från förr. De medverkandes engagemang visade hur vi genom lärande och historiska tillbakablickar kan locka fram stoltheten hos kommuninvånare, tidigare husägare och Svantes ättlingar som fanns på plats.

Veckans sista punkt bjöd på en varm, något oväntad avslutning. Vår byggnadsantikvarie Matilda Natt och Dag berättade om Svante Svenssons arkitektoniska gärning, hans signaturbyggnader i Karlshamn och hur berättelsen om honom ledde henne vidare till hans ambitiösa och talangfulla dotter Ruth, Karlshamns egen Karin Larsson. Tack vare sin fars drivkraft och moderna kvinnosyn fick Ruth möjlighet att utbilda sig till arkitekt i Berlin och fick sedan arbeta på Svante Svenssons kontor. Även om Ruth mestadels arbetade med inredning och möbeldesign i hans projekt hann hon även rita några egna byggnader i jugendstil innan tidens anda, giftermål och familjeliv satte stopp för något som kunde blivit en ännu mer framgångsrik karriär. Genom att läsa upp Svantes brev, visa foton som föreställer Ruths möbler och berätta familjeanekdoter kunde hans ättlingar Nils, Agnes och Astrid bekräfta hur mycket hans framåtanda och moderna inställning till kvinnans roll i samhället betytt för dåtidens Karlshamn. Genom att skapa förutsättningar för dottern att både utbilda sig och vara verksam i en tid då få kvinnor fick möjlighet att göra det var Svante Svensson långt före sin tid och banade därmed väg för många andra…

Och jag slås av hur det, precis som så många gånger förr, öppnas nya spännande rum när man ger sig tid att forska djupare i ett ämne. Rum som inte så sällan bereder plats just för intressanta och bortglömda kvinnliga förebilder. En plats för sådana som Ruth. Och jag gläds lite extra åt årets arkitekturvecka, alla hjälpsamma kollegor, fina gäster och en engagerad allmänhet som förstått att vårt evenemang inte enbart handlar om hus och dess yta. I år kan jag nöjt konstatera att vi tack vare bildning, oväntade möten och nya kunskaper trots coronapandemin och dess begränsningar kommit lite närmare varandra…

Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn