- Hem
- Bloggar
- Emina Kovacic
- Dags att definiera vad vi menar med god arkitektur
Dags att definiera vad vi menar med god arkitektur
Vi arkitekter säger det med övertygad röst, på gränsen till slentrianmässigt: ”Dagens arkitektur måste representera och spegla sin tid”. Vi skriver om det i debattartiklar, översiktsplaner, bygglovshandlingar, vi säger det på våra samrådsmöten, uttrycker det på sociala medier, på presskonferenser…
Vi säger det så ofta och med sådan självklarhet (ibland på gränsen till självgodhet) som om vi redan vet vem mottagaren är och på vilket sätt hen kommer att ta emot vårt budskap för att sedan omvandla det till en tilltalande flerdimensionell verklighet. Så långt inga bekymmer. Det är när våra visioner blivit någons verklighet som det är angeläget att åka tillbaka till platsen för att se om det verkligen blev så som vi förmedlat i våra visioner och planer.
Det tror inte jag.
Det finns alldeles för många steg och aktörer mellan vision och verklighet och var och en av dessa virar in de viktiga orden i sin egen ambitionsnivå och tolkning. Detta resulterar många gånger i att det som finns på ritningen och det vi möter i verkligheten är två vitt skilda saker. Därför är det oerhört viktigt att vi arkitekter vågar definiera vad vi menar med god arkitektur och utifrån det agera ”vakter” under hela byggprocessen. Vi ska samtidigt inte vara rädda för att ställa frågan till dem som tagit platsen i anspråk: Hur ser du på det byggda resultatet? Därefter ska vi vara beredda att ta emot och förvalta svaret.
Min uppfattning är att många av oss arkitekter i själva verket inte vet vad vi menar med de ord vi använder. Eller så lägger vi helt olika betydelser och tyngd i dem beroende av vilken sida av bordet vi befinner oss vid och vilka vi samtalar med.
När vi pratar om att skapa nya årsringar utan att våra projekt sedan lever upp till den beskrivning eller den kvalitetsnivå som vi påstår oss sträva efter urholkar vi ordens betydelse och öppnar för många olika typer av oönskade tolkningar. Om vi inte bevakar frågan genom hela byggprocessen kan vi inte klaga över att våra formuleringar, förhoppningar och löften kapas och missbrukas av byggbolag, beställare, kommuner och individer vars vokabulär inte ger plats för ord och handlingar som vi är vana vid definierar god arkitektur. Sådana misstolkningar missgynnar hela vår bransch.
Vad menar vi när vi säger god arkitektur? Betyder det samma sak i Malmö, Haparanda, Göteborg, Skellefteå, Uppsala eller Karlshamn?
Jag tror inte det! Tolkning av god arkitektur, och vad samtida årsringar innebär på varje enskild plats, bottnar i varje kommuns ambitionsnivå vad gäller förvaltning och nybyggnad, dess historiska referenser och politiska intresse, myndigheters förhållningssätt, tjänstepersonernas engagemang, medborgarnas intresse och nyfikenhet samt kompetens och mod hos varje enskild medarbetare.
Och en ännu mer relevant fråga: Vilka värderingar bör vår tid spegla? När jag läser om olika projekt runtom i landet och ser hur vissa ”årsringar” gestaltas är jag många gånger benägen att hålla med kritikerkåren. Vi kan bättre och vi har många goda exempel!
Och när vi använder ekonomi som ursäkt för otillräckliga gestaltningsambitioner så gör vi det för lätt för oss, tycker jag! Som stadsarkitekt i en mindre kommun med relativt höga förväntningar och ambitioner men en begränsad budget kan jag intyga att den arkitektoniska ambitionen visst kan anpassas till knaper ekonomi om arkitekten väljer att se det som en utmaning hellre än en belastning. God arkitektur som föds ur den sortens begränsning tenderar ofta att betyda mycket, mycket mer.
Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA och stadsarkitekt i Karlshamn.