- Hem
- Bloggar
- Emina Kovacic
- Dubrovnik motar disneyfieringen
Dubrovnik motar disneyfieringen
Varje gång jag besöker Dubrovnik känns det som den första – det är helt enkelt omöjligt att inte hänföras av denna enormt vackra stad! Min beundran har inte enbart med den välbevarade stadskärnan att göra. Det är det omkringliggande landskapet med berget och havet som håller grepp om staden och alla berättelser som utspelat sig här genom århundraden som gör Dubrovnik speciell.
Tanken på alla små, stora, raska och trötta steg som behövt passera Stradun (stadens vackra gågata) för att ge dess marmorgolv den välpolerade, blanka, spegellika yta vi njuter av att beskåda idag. Och sedan alla dess människor… Eftersom Dubrovnik under många århundraden varit en viktig handelsplats och med öppna armar tagit emot människor från hela världen finns här en kosmopolitisk anda som inte återfinns i många städer av denna storlek. En öppen anda som fått kulturen att blomstra genom århundraden och på ett naturligt sätt prägla staden under många år. Att kulturen väger tungt förstår man av blotta faktumet att staden med sina 42 000 invånare har en aktiv symfoniorkester och ett teaterliv som många större städer skulle kunna sukta efter! Det är enkelt att förstå varför Dubrovnik blev en världsarvsstad 1979 och det är ännu lättare att förnimma varför man bör vara noga med hur detta arv ska förvaltas för framtiden.
Under de senaste åren har en diskussion om så kallad överdriven turism blossat upp i staden. Dubrovnik har märkbart påverkats av de stora turistmängderna, mestadels orsakade av ett stort antal kryssningsfartyg som under högsäsong dagligen anlänt till staden.
Vid en viss punkt blev turistströmmarna så stora att Unescos experter övervägde att förklara staden till ett av de hotade kulturarven. De räknade ut att det i det historiska centrumet samtidigt kan vistas upp till max 8 000 människor. Och vid de mest kritiska tillfällen var staden uppe i minst 10 000 turister om dagen…
För Dubrovnik handlar oron för stadens framtid inte enbart om ökat slitage till följd av antal turister utan även en Disneyfiering av det kulturella arvet. Något som innebär att platsen på sikt och i allt större grad förknippas med en slit-och-släng-turism, då Game of Thrones och Star Wars inspelningsplatser är intressantare för turisterna istället för stadens gedigna, långa och unika historia. Den inte alltid så kulturmiljömässigt hållbara och genomtänkta marknadsföringen riskerar att på sikt förminska, deformera och tränga ut de reella historiska händelsernas betydelse och tyngd, som därmed inte självklart förs vidare till kommande generationer. Det i sin tur innebär att de turister som vill uppleva genuina kulturhistoriskt värdefulla miljöer väljer bort denna destination. Det kulturella och affärsmässiga utbudet riskerar då att byta skepnad för att anpassas till kortsiktig och ytlig trend.
Oroliga för sin världsarvsstatus liksom för en nedbrytning av sin identitet och sina natur- och kulturvärden beslutade därför stadens myndigheter att halvera antalet turister, en av Unesco rekommenderad siffra. De tog fram en strategi för hållbar turism genom att inleda det tre år långa projektet ”Respektera staden”. Ett tvärvetenskapligt projekt om strategisk destinationshantering som resulterar i en tydlig handlingsplan. Projektet ser god förvaltning som kärnan i hållbar utveckling och dess ledord är att bevara stadens kulturarv utan att påverka medborgarnas vardagsliv och säkerställa bästa upplevelse av staden. Handlingsplanen representerar en rad åtgärder på kort, medellång och lång sikt, liksom aktiviteter som avser att förhindra okontrollerad utveckling av massturismen. Den bidrar istället till att Dubrovnik blir ledande inom hållbar och ansvarsfull turism bland Medelhavsländerna.
Handlingsplanens styrkor är tydlighet, långsiktighet, genomtänkt ansvarsfördelning och det viktigaste: bred förankring lokalt bland både politiker och kommuninvånare! Det är svårt att inte uppskatta initiativet då staden inte tycks försköna situationen den befinner sig i. Den lyfter utmaningar som gentrifiering, ökade levnadskostnader för kommuninvånarna, det gemensamma ansvaret och att projektet därför inte får vara ett slagträ i den politiska debatten. Hur staden måste skifta fokus från enbart marknadsföring mot ledning och styrning av denna! En befriande osminkad självinsikt som bäddar för kvalitativ dialog.
Genom en väl utformad plan som tar fäste i stadens och befolkningens synpunkter, intressen och engagemang erkänner Dubrovnik att det är hög tid att agera för att stadens viktigaste tillgång och inkomstkälla – turism – inte ska förvandlas till dess största fiende.
Det finns flera platser i Europa som brottas med liknande utmaningar. Venedig, Florens och Barcelona är bara några av dessa. Och här i Sverige far tankarna osökt till Visby – dess invånare och alldeles säregna kulturarv är något vi måste fortsätta att uppskatta och värna om…
Emina Kovacic är arkitekt SAR/MSA, stadsarkitekt i Karlshamns kommun och ledamot i Riksantikvarieämbetets insynsråd
