Metabolisternas 60-talsvisioner fortsätter inspirera

I många fall orkar inte visionen ända fram. Ideal ändras över tid och endast en del av det tänkta blir utfört. Kanske är det skönt att renässansbyggnaden nu relaterar till ett medeltida gatunät och inte till staden som aldrig blev av. Kanske är det så att en vision mår bra av att inte få blomma fullt ut, inte nå sitt mål.

Även de japanska metabolisternas 60-talsvisioner kan betraktas på detta sätt. Inte heller deras tankar om staden har fullföljts. De byggnader som uppförts är intressanta som fragment i en diversifierad stad men som enhetliga stadsbyggnadsvisioner är de svårare att ta till sig. Metabolisternas ideér om strukturer som uppstår och försvinner i oändliga cykler var ett samtida stadsbyggnadsideal i ett överbefolkat efterkrigsjapan. De traditionella stadsplanerna betraktades som stela och föråldrade. Metabolisterna hade visioner om växande ”plug-in citys” som lätt kunde anpassas till stadsorganismens ständigt skiftande utvecklingsfaser.

Ett av metabolisternas främsta byggnadsverk är Kurokawas Nakagin Capsule Tower i Ginza, Tokyo. Belägna bredvid en motorvägsbro står de två trapphustornen som förser 144 identiska bostadsenheter med teknik och invånare. Endast fyra fästpunkter håller fast varje kapsel. Tanken är att med lyftkranar på ett enkelt sätt ta bort och lägga till de små volymerna. Stadsbyggandet och husbyggandet går här hand i hand.

Den tekniska statusen är idag sannerligen inte hög. Delar av byggnaden är täckta av presenningar för att hindra läckage. Fukten och förfallet kryper in i varje skarv. 80 av rummen är idag övergivna. Vatten, avlopp och ventilation fungerar inte. Ändå är det en byggnad som många vill ha kvar, som många söker sig till och vill leva i. Trots att den har varit rivningshotad under en lång tid står den fortfarande där. Byggnaden är med på DOCOMOMO Japans lista över viktig efterkrigsarkitektur.

Metabolisternas ambitiösa stadsbyggnadsprojekt fick ett begränsat inflytande i den byggda verkligheten. Deras projekt representerar ändå ett stadsbyggnadsideal som fortsätter att inspirera tankar om en modern framtida stad. Stadsplanerna var i huvudsak utopiska spekulationer och polemiska inlagor i planfrågor. De var inte alltid tänkta att utföras. Stadsplanerna ställer dock än idag intressanta och kritiska frågor om samtidens arkitektur och urbanism.

Nakagin Capsule Tower är en arkitekturprototyp, ett försök att ge svar på de frågor som den snabba förvandling den moderna storstaden och tillväxtsamhället stod inför. Lösningen på detta arkitektoniska experiment är möjligen problematisk, men med begrepp som transformation och förnyelse berör den även vår tids frågeställningar. Idéerna bakom byggnaden är fortfarande aktuella.

Lars Gezelius är arkitekt verksam på ETTELVA Arkitekter och på Schlyter/Gezelius Arkitektkontor. Han besökte Nakagin Capsule Tower i samband med en studieresa till Tokyo september 2015, anordnad av ETTELVA arkitekter.

P.S. DOCOMOMO, Documentation and Conservation of the Modern Movement, är en ideell internationell organisation inom bebyggelsesvård som värnar modernismens byggnader. Många byggnader från den tiden är i oroväckande dåligt skick eller till oigenkännlighet förvanskade. Organisationen finns i stora delar av världen, även i de nordiska länderna. I Sverige är den för tillfället vilande men tankar finns att återuppväcka den. Den svenska delen har givit ut ett antal högkvalitativa skrifter och artiklar.
Besök gärna webbplatsen docomomo.com