Palladio i Rö

När får orden vi använder betydelse och mening och hur sker det? Vad betyder till exempel arkitektur, ett ord som skiftar i värde beroende på när och i vilket sammanhang det används?

För mig blev det tydligt hur ordens associativa verkan kan förändras då jag en gång bläddrade i en tidskrift med just det namnet. Tidskriften Arkitekturs septembernumret från 1986 är en monografi om den då verksamme arkitekten Axel Kandell (1916–2003). Mats Åstedt tecknade porträttet. Omslaget visar en knappt läsbar ritning och där ovanpå står en fin liten pappersmodell bestående av tre kedjehus på en röd skiva. Modellen är placerad med en tydlig norrpil som pekar uppåt. Tidskriftsnumrets innehåll och namn blev för mig synonyma. 

Axel Kandells väl gestaltade arkitektur presenterades i ett rikt foto- och ritningsmaterial: ett fritidshus i plywood, ett litet hus nära vatten och så Tanneforskyrkan i Linköping. Tegelkyrkan är gjord i samarbete med Axels lillebror, inredningsarkitekten och möbelformgivaren John Kandell. Samtliga byggnader har en precis detaljering och en nästan lekfull hantering av teknik, material och form.  Attityden till arbetet beskrivs i Åstedts intervjuer med Kandell: ”Man bör inte arbeta vid ritbordet mer än fem timmar om dagen. Resten av dagen kan man ägna åt studier, promenader, utställningar och diskussioner.” Meningen fastnade i mig. Det kändes som ett idealt arbetsliv.

Ritningarna är detaljerade, till en nivå som närmar sig vetenskap. Att veta hur saker byggs och sätts samman. Hur håller du till exempel hammaren för att slå i en spik? Utrymmet får inte vara för trångt, då får du inte tillräcklig kraft i slaget. Ritningarna beskriver hur byggdelar sätts samman och hur material och olika beslag samverkar. Helhetens delar skapar ett uttryck som är långt utanför de begränsningar som de flesta standardprodukter erbjuder.

Nyligen fick jag via Axels son Mikael Liljefors möjlighet att ta del av hans fars stora ritningsarkiv.

– Pappa gick in i ritandet, han hittade ett lugn där. Han var skicklig på det, på detaljer och på material. Blyertsritningar var vackert välkomponerade. Han brydde sig om komposition och läsbarhet men inte om färdiga ritningsformat och sådant. Då något var klart drog han en ram kring det oavsett storlek. Det var symptomatiskt för hur han tänkte, berättar Mikael.

Axel Kandell var medveten om och intresserad av samtidens arkitektur, bland annat av Robert Venturis byggnader. Det märks kanske främst i plywoodvillan Woodhouse utanför Karlstad, byggd 1974–79. Kring byggnadens centralt placerade vardagsrum grupperar sig de övriga rummen. Huset är byggt i etapper av förtillverkade väggelement med plywoodskivor både utåt och inåt. Rumsmodulen är 4 x 3 meter. Med sitt bågformade symmetriskt placerade fönster i den symmetriska planformen står en byggnad som med sitt formspråk är del av tidsandan. 

En systerbyggnad till Woodhouse, familjen Engströms landställe i Roslagen, är uppförd några år tidigare. Gösta Engström hade en tapetserarverkstad med specialisering på läderarbeten. Från början av 1960-talet genomfördes stora inredningsuppdrag åt bland annat banker, institutioner och museer. I projekten samarbetade Gösta Engströms företag med HI-gruppen, inredningsarkitekt Åke Axelsson och bröderna Kandell med flera. Det var så Gösta och Axel möttes. I dag drivs tapetserarverksamheten vidare i de gamla lokalerna vid Sankt Eriksgatans södra ände av dottern Helena. Det är även Helena som äger och bor i huset med den speciella planformen. 

Vi möts där i en skogsglänta på en bergig tomt väster om Norrtälje. Huset är mer eller mindre oförvanskat sedan uppförandet 1967. Fasaderna av stående, obehandlade redwoodplankor är patinerade efter mer än 50 år ute i skiftande uppländska väderlekar. Träet är rödbrunt men bitvis grånat där solen har stått på. 

Uppbyggnaden av funktionerna är palladiansk med ett centralt högt rum som flankeras av fyra flyglar. Mitt i vardagsrummet har han ställt en murstock. Placeringen skapar fyra intima rumsligheter samtidigt som större möbelgrupper har svårt att få plats. Golven av kirjiwood är knappt slitna trots sin ålder och utsatthet. Köksskåpen är byggda i massiv teak, med svarta perstorpskivor på hyllplanen. Mässingsbeslagen samverkar i färgton med skivorna och med den varmt rödbruna teaken. Byggnaden skiljer ut sig från den svenska byggnadstraditionen från samma tid främst genom sina otraditionella material. 

I tidskriftsnumret beskriver Axel upplägget av byggnaden:  ”Tanken var ett självbyggeri i etapper: först köket, sedan de tre flyglarna i tur och ordning. Då fick man en öppen gård i mitten. Till slut kunde man lägga tak över och göra ett loft runt skorstensstocken.”  Nu blev det inte så då allt byggdes i ett svep.

En ateljé uppfördes några år senare längre ner på tomten. Så byggdes också de traditionella gårdarna över tid med boningshus, ekonomibyggnader och hus för arbete. Helena beskriver att även detta var ett självbygge efter Axel Kandells ritningar. Ateljéns snett skurna taklinje skapar unika rumsligheter i samklang med markens skiftningar.  

Från 1970-talet till mitten av 1990-talet låg arkitektverksamheten på Maria Trappgränd på Södermalm. Mikael Liljefors, som arbetade där några år på 1980-talet, beskriver stämningen: 

-Det var lättsamt och roligt att sitta där och tankarna fick ha högt i tak. Det var inte ett ”åtta till fem-jobb”. Pappa gick ut någon timme varje dag för att få inspiration, möta kollegor på restaurang Cattelin i Gamla stan eller göra studiebesök. Kontorets inredning var spartansk. På väggarna satt ritningar, foton och en del konst. Även byggnadsdetaljer från de bästa hantverkarna fanns på kontoret. Det var saker att inspireras av. Det var tre rum och kök mot en innergård.

Familjens hem låg på Canadastigen på Lidingö, Sveriges äldsta radhus i villabebyggelse som det kallas. Axels fru Brita bor sedan mitten av 1960-talet fortfarande där. Mycket är omritat och många detaljer känns igen från den övriga produktionen. Köket ligger en trappa ned till hälften under mark i den före detta kolkällaren. Golvet är av vitt glaserat Höganäsklinker med ett par centimeter breda fogar för att undvika att halka. Väggarna är målade i en varm gul nyans. Taket och fönsternischer är färgade högblankt vitt så att ljuset reflekteras djupt in i rummet. En spjälsoffa står där ritad av John Kandell. 

– Vänd på soffan, ställ den öppna sidan mot väggen och du har helt plötsligt en spjälsäng till barnet, förklarar Brita.

Den öppna spisen, som även den känns igen från många villaprojekt har ett rotisseri. Brita fortsätter:

– Axel tittade i någon äldre fransk bok om matlagning. Han redde med hjälp av de gamla illustrationerna ut hur sådana spett skulle ritas för att kunna öppnas och stängas. Äggspettet är kanske det mest exklusiva. Äggen blir fantastiskt goda då de snurras i eldstaden. Då vattendroppar syns på utsidan är det klart.

Skåpinredningen i ljus björkplywood verkar nybyggd men är 60 år gammal.  Det är slående hur detaljeringen och helheten hänger samman oavsett skala. Ritningarnas blyertsstreck återspeglar sig i det byggda. Genomförandet är möjligt. 

Arkitekt SAR/MSA Lars Gezelius 

P.S. Ordet arkitektur kommer ur det grekiska architekton vilket betyder mästerbyggare, mäster i betydelsen den främste.