Kan AI lösa våra mänskliga behov?

Framtidens LSS, framtidens skola och framtidens äldreboende. Vi arkitekter är otroligt bra på att prata om framtiden, gärna i sammanhang som konferenser och seminarier. Men, vad vet vi egentligen? Vad väntar runt hörnet med robotar, digitala tjänster, e-hälsa och artificiell intelligens? Den nya tekniken kommer att förändra våra jobb och vårt samhälle i grunden. Med ny teknik följer också ökade krav på etisk analys och etiska ställningstaganden.

Vi borde lägga mer tid på att analysera och försöka förstå framtidens samhällsbyggande för det går snabbt nu. Snart har vi över en halv miljon 80-åringar och befolkningsprognoser visar att det behövs 1000 skolor på tio år. Vi står inför stora investeringar inom samhällsfastigheter och bemanningen i vård och skola kommer inte räcka till. Ändå används många nybyggda skolor och omsorgsboenden inte optimalt över tid eftersom kommunerna saknar överlappande finansieringsmodeller mellan olika verksamheter, exempelvis mellan skola och kultur- och fritidsförvaltning samt mellan olika aktiviteter inom äldreomsorgen.

Ett besök i ett nybyggt gruppboende veckan som gick visade på nya fina lokaler för tystnad, värme, svalka, mörker, ljus, ljud och kreativitet. Men de nyttjades inte till max eftersom man inte kan reda ut hur man ska betala för driften när olika verksamheter inom kommunen nyttjar lokalerna. Personalen tyckte att det hade varit bra med ett system liknande trängselskatten för bilar så att de som nyttjat lokalen direkt fick en faktura. Jag tänkte att det borde vara lätt att ordna med en telefonapp men insåg snabbt att det blir en integritetsfråga och att ansiktsigenkänning är minst 3–4 år bort från kommersiell implementering (och säkerligen kommer kräva tillstånd från Länsstyrelsen, som all övervakning). Jag sörjde över att se den engagerade personalen vara bakbunden av system de inte kan påverka och som sist men inte minst drabbar brukarna.

På jobbet sitter jag i ett projekt som ser över ersättningsmodeller för särskilt boende. I våras hörde jag Inga-Kari Fryklund, förbundsdirektör på Vårdföretagarna, prata på Samhällsfastighetsdagen om att nattpersonal och rum för denna kategori är en budgetpost som de vill få bort och automatisera eftersom det är sådan stor utgift. Det är tydligt att vi står inför en demografi som kräver nya lösningar både gällande teknik och finansiering men även i den fysiska miljön.

Svensk vård, omsorg och skola står inför en allt mer utmanande arbetssituation. Samtidigt visar till exempel resultat i andra länder att införandet av beslutsstöd som bygger på avancerade algoritmer har möjlighet att korta tiden på sjukhuset samtidigt som användandet av vårdens resurser blir bättre.

Omställningen måste innebära ett nytänkande kring vad digitaliseringen innebär. Ska vi vara rädda för AI, artificiell intelligens, eller ska vi sätta igång att påverka och göra AI till det vi behöver? Trots att Sverige ligger i framkant inom IT så används inte utvecklingen av AI optimalt inom vård, omsorg och skola. Artificiell intelligens är på väg in i alla samhällssektorer, även inom samhällsbyggande och arkitektur. Vilka är riskerna och vilka är möjligheterna? AI kommer att påverka hur vi lever vare sig vi vill eller inte. Frågan är hur det blir när vi delar vår intellektuella förmåga med en maskin, för det kommer att ske. Vad blir resultatet: intelligent sjukvård, självkörande bilar, lärarlös undervisning och gruppboenden utan nattpersonal? Vad kommer vi göra själva och vad kommer vi lämna åt AI?

Inom utbildningssektorn finns redan adaptivt lärande med AI som kan förstå elevers inlärning och anpassa innehåll och återkoppling på individnivå. Det i sig gör att engagemanget hos eleverna växer när uppgifterna är på rätt nivå och att läraren frigör värdefull tid som kan läggas på personliga samtal och utveckling av undervisningen eftersom AI kan ge värdefull information om eleven. En effekt av detta är att elever kan få bättre självförtroende och barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) kan i högre utsträckning få sina enskilda behov tillgodosedda. I Danmark och Norge används redan AI inom utbildningsområdet i betydligt högre utsträckning än i Sverige. I förlängningen handlar det om nya arbetssätt, inte om att ersätta läraren. Och naturligtvis måste den fysiska miljön svara upp mot det.

2018 har varit året då framtiden kom ikapp mig, då jag som canceröverlevare vågade tänka framåt men också insåg att jag vet så lite om de mekanismer som påverkar framtiden och om AI. Som arkitekt tänker jag att vi måste få bättre förståelse för hur just artificiell intelligens kommer påverka den fysiska miljö vi ritar, verkar och lever i – utan rädsla liksom inför livet i stort.

Ray Kurzweil, Googles framtidsexpert inom AI, säger att människorna och maskinerna kommer sammanflätas inom 20 år. Jag tänker att det är dags att djupdyka för att förstå mer och forma framtiden till det vi vill ha.

Louise Lindquist Sassene är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA och studiochef för miljöer för lärande på Sweco Architects