”Modernare byggregler” föreslår en drastisk försämring av bostadsstandarden

År 2016 togs kravet på utrymme för hemarbete bort ur Boverkets Byggregler, BBR. Kravet har funnits åtminstone sedan 1970 i föreskrifter och standarder. Alla ungdomar sitter ju med laptopen i sängen och gör sina läxor, så något arbetsbord behövs inte, får jag ofta höra. Ser bilden framför mig, under coronapandemin: hela familjer i sina sängar med laptoppen i knät och jobbar. Förefaller inte så bekvämt och ergonomiskt riktigt. Eller sitter alla runt köksbordet? Kan bli störande om flera är uppkopplade på virtuella möten samtidigt.

Tur för mig att jag bor i en lägenhet byggd år 2000 och har plats med ett eget arbetsrum. Får Kommittén för modernare byggregler som den vill kommer lägenheterna att bli ännu mindre än de är idag och hemarbete för hela familjen kommer inte få plats. Det trots att det, enligt allas bedömningar, kommer att öka nu när vi har vant oss. Brukarna, de som hyr eller köper bostäder, kommer att efterfråga det.

Det kommittén föreslår är en drastisk försämring av bostadsstandarden. Säsongsförvaring tas helt bort medan övrig förvaring, vardagsrum, matplats och inredning i kök krymps till det som idag gäller för ett enpersonshushåll, oberoende om lägenheten är dimensionerad för en eller fem personer. Många av de mått som kommittén redovisar är inte funktionella. Det är inte säkert att det får plats en soffgrupp på den yta för fritid som anges, måttet mellan spis och ho i köksinredningen har minskats så att det inte går att göra en enkel anpassning för personer i rullstol. Det är också den ytan som är mest användbar när man lagar mat och den inte får vara för liten. I sovrummen får bara en säng plats, inget mer, inte ens ett nattduksbord behöver finnas. Det mest anmärkningsvärda är att ett av de viktigaste funktionskraven i BBR idag tas bort; att en bostad ska dimensioneras och disponeras efter sin långsiktiga användning och efter det antal personer som den är avsedd för. Det är väl en självklarhet att ju fler personer som bor i lägenheten ju större sittgrupp i vardagsrummet och matplats i köket liksom mer förvaring behövs!

I hela betänkandet finns det flera felaktigheter och konstigheter. Det påstås till exempel, på sidan 521, att det går att spara 7,5 kvadratmeter genom att ta bort kravet på dubbelsäng i lägenheter större än 55 kvadratmeter. Problemet är att det är äpplen och päron som jämförs. En Lägenhet för två personer är redan idag mindre än en för tre personer. Den redovisade lägenheten, i betänkandet, är dessutom extremt ineffektiv i en byggnad – med en fasadyta på 15 meter och ett djup på 3,9–4,4 meter får man in färre lägenheter, mindre antal boende och mindre yta jämfört med de lägenheter som ritas enligt dagens krav.

Betänkandet fokuserar mycket på bostäder, trots att det är hela bygglagstiftningen som uppdraget avser. Andra radikala förslag är att hela kontrollsystemet skrotas, både kontrollansvariga och certifierade sakkunniga avskaffas. Kvar blir bara egenkontroll och byggnadsinspektörernas arbetsplatsbesök. Den nya myndigheten Byggnadskravsnämnden införs, som ska ge en form av typgodkännande för hela eller delar av byggnaden (dock ej marken). Nämndens beslut ska gälla i hela Sverige. Med tanke på den bemanning som föreslås förefaller handläggningstiderna bli extremt långa. Om alla detaljkrav och kontroller tas bort, blir det verkligen billigare och bättre bostäder då?

Det uppdrag som kommittén fått från regeringen är ganska bra, i direktivet står bland annat: ”att modernisera och förenkla regelverket och samtidigt främja konkurrensen, utan att äventyra hälsa, säkerhet, gestaltningskvalitet, en god livsmiljö och ett långsiktigt hållbart byggande”. Mycket av det finns inte med i slutbetänkandet och Boverket som redan svarat på remissen är hård i sin kritik. Kommittén har framför allt tagit hänsyn till några få särintressen, byggherrarnas och byggnadsindustrins. Brukarperspektivet saknas nästan helt, vilket skulle beaktas. Konsekvensanalysen för hur kommitténs förslag påverkar samhällskostnaderna i stort är påver.

Om vanliga bostäder inte byggs tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga, så behöver andra specialbostäder byggas. Är det ekonomiskt och socialt försvarbart? Många äldre tillhör denna grupp och det finns en samhällsvilja att vi ska klara oss hemma så länge som möjligt med hjälp av hemtjänsten. Det kommer inte att fungera med de föreskrifter för bostäder som kommittén föreslår.

Bostadsanpassning kostar samhället en miljard kronor varje år, pengar som kan användas på bättre sätt. Är måtten fel från början går det inte att göra en bostadsanpassning utan fler specialbostäder behöver byggas. Kostnaden för samhället ökar. Till det ska också läggas kostnader för hemtjänstens arbetsskador och sjukskrivningar på grund av dålig arbetsmiljö. Andra kostnader finns också. Trångboddhet har lyfts fram som en trolig förklaring till den ökande smittspridningen av coronaviruset i Järvaområdet i Stockholm. Befolkningens utbildningsnivå minskar om det inte finns utrymme för ostörd läxläsning. Trångboddhet nämns också som en faktor vid psykisk ohälsa.

Krympflation kallas det när förpackningar blir mindre men priset på varan är samma, man får mindre för pengarna helt enkelt. Bostäder har varit föremål för krympflation i en allt ökande takt, under senare år. Hur liten kan en lägenhet bli och ändå fungera som en bostad? Var går gränsen? Hittade en bild från Stockholms stadsmuseum, nödbostäder i en gymnastiksal 1925. Det var minimikravet då. Är det dit vi är på väg? Var går gränsen och är det bara storleken på bostaden som avgör vad den kostar?

Strukturellt hemlösa, det vill säga personer som inte har sociala problem men ändå inte har råd att hyra en bostad, har blivit ett växande problem i storstäder världen över. Filmen Push tar upp problematiken och visar hur centrala delar av storstäderna töms på människor eftersom ingen har råd att bo där längre. Ett exempel är London där tidigare livliga stadsdelar har förvandlats till spökstäder. Och det är hela poängen. Byggnaderna är en lönsammare investering om de fortsätter att stå tomma. I en orolig marknad med låga räntor är fastigheter en trygg hamn för kapitalfonder, med bland annat våra egna pensionspengar i.

Kostnaden för en bostad handlar om så mycket mer än bara kvadratmeter. Det är i grunden en politisk fråga om hur vi vill bygga våra samhällen. Det är synd att de stora förändringar som föreslås i vår bygglagstiftning nu försvinner i coronakrisen, när alla inklusive regeringen har annat att tänka på. Jag hoppas att Boverkets kritik och andra som också orkar lämna remissvar får regeringen att tänka till, så att förslaget inte slinker igenom av bara farten.

Monika Albertsson är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA på Sweco och certifierad sakkunnig kontrollant av tillgänglighet

P.S. 1. Läs betänkandet på regeringens webb
P.S. 2. Här är Boverkets remissvar
P.S. 3. Filmen Push finns att se på SVTPlay till den 14 juli