Nya studier i Norge verifierar svenska funktionsmått

 

Jag har en favoritförfattare, ja kanske inte bara en. Men en av dem i alla fall. Hon skriver om människans årsringar, om tid och om ställtid – ni vet vem jag menar, Bodil Jönsson. Jag älskar verkligen hennes sätt att vända upp och ned på begrepp och komma med underfundiga formuleringar.

I en av de senaste böckerna jag läst av henne skriver hon om alla de årsringar vi samlar på oss som gör att vi blir klokare och att det inte bara hör ungdomen till att lära sig nya saker. Vi som är äldre lär oss nya saker också, men på ett annat sätt. Med fler årsringar följer dessutom förmågan att lägga samman all vår kunskap så att vi kommer på nya saker. Många stora uppfinnare har gjort sina banbrytande upptäckter när de har varit äldre och då kunnat förstå sambanden bättre, jättespännande.

2017:s årsring är till ända och så här års är jag nog inte ensam med att summera det gångna året och städa och rensa både i tankar och i lådor för att ge plats för 2018. Min årsring 2017 har varit händelserik på sitt sätt.

Jobben fortsätter att strömma in. Behovet av personer som är sakkunnig i tillgänglighet verkar öka hela tiden. Totalt är vi nu 175 stycken i hela landet. Glädjande nog har vi blivit fler på Sweco också, hela tio stycken just nu! Sweco har därmed flest certifierade sakkunniga i tillgänglighet i hela landet. Ja, jag vet vi är ju rätt stora som företag också, så det kanske inte är så konstigt, men ändå.

Under året har jag varit med att starta TILRF, Tillgänglighetssakkunnigas Riksförening, för personer som är certifierade sakkunniga. Det konstituerande mötet hölls den 23 augusti i Stockholm. Under hösten har vi i styrelsen jobbat med att ordna allt det praktiska som att registrera föreningen, skaffa bankgirokonto, webbadress, med mera. Inför 2018 står vi i startgroparna att skicka ut medlemsansökan. Ska bli spännande att se hur föreningen kan utvecklas och vad den kan bidra med framöver.

Till 2017 års årsring kan jag också räkna fortsatt arbete i den SIS-kommitté som ska uppdatera bostadsstandarden SS 91 42 21:2006 och SS 91 42 22:2006. Det kan behövas eftersom den senast uppdaterades 2006. Behovet på exakta detaljmått när man ritar och bygger är stort eftersom BBR främst beskriver funktioner. Förhoppningsvis får vi en ny standard under 2018.

Så här i slutet av 2017:s årsring fick jag också möjlighet att besöka en spännande anläggning i Norge. 120 km norr om Oslo i Gjövik finns Nordens enda labb för forskning om tillgänglighet (åtminstone vad jag känner till). Labbet ligger i anslutning till högskolan Norwegian University of Science and Technology men bedriver också forskning på uppdrag av Direktoratet for byggkvalitet (motsvarar svenska Boverket) och andra. En entusiastisk Jonny Nersveen, som ansvarar för labbet, visade oss runt och berättade om den forskning man hitintills gjort.

Labbet har rum för försök med både hörsel och syn och även med rullatorer och olika rullstolar. I det stora verkstadsrummet kan man lätt bygga olika miljöer som korridorer, toalettutrymmen med mera och enkelt flytta väggar för att se vilka mått som fungerar eller inte. Allt filmas och dokumenteras för framtiden. Labbet har också en avancerad utrustning för att läsa av var försökspersonen tittar, för att kunna förstå vad en person med synnedsättning uppfattar av omgivningen.

Bland de undersökningar som man hitintills genomfört kan nämnas: hur långt man kan köra med rullstol/rullator i en ramp som lutar olika mycket; storlek på badrum; hur lätt en dörr måste vara för att man ska kunna öppna den från rullstol; skyltars utformning och färgsättning och hur det påverkar läsbarheten. Man har även gjort en omfattande undersökning när det gäller vanlig text, typsnitt, storlek och kontrast mot bakgrunden och läsbarhet.

Det som kan glädja en svensk är att man kunnat verifiera att många av de minimimått som vi jobbar med i Sverige stämmer. Kanske inte så konstigt eftersom vi i utbyggnaden av välfärdssamhället på 1960-talet också gjorde mycket forskning just när det gäller funktionsmått för oss människor i det som byggs. Både på CTH (Chalmers tekniska högskola) och KTH (Kungliga tekniska högskolan) fanns forskning med inriktning på byggfunktionslära. I Gävle fanns SIB, Statens Institut för Byggnadsforskning, mellan 1960 och 1994 och i Stockholm SPRI, Sjukvårdens Planerings- och Rationaliseringsinstitut, mellan 1968 och 1998. Idag är det andra saker än funktion som verkar prioriteras när man forskar och även i det som byggs.

Den ledande roll som Sverige tidigare har haft när det gäller funktionsplanering har numera tagits över av andra. När det gäller tillgänglighet kanske av Norge? En av professor Jonny Nerveens önskan för 2018 är att han ska få möjlighet att bygga ett mobilt labb så han kan turnera i Norden och göra studier på fler ställen. Jag kan bara hoppas att det leder till ett större intresse för funktionsstudier för det behövs om vi ska bygga tillgängligt och funktionellt.

Personligen ser jag fram emot 2018 med nyfikna ögon och med ett hopp om att även denna årsring ska vara bra och lärorik så att jag blir ännu lite klokare.

Monika Albertsson är uppdragsansvarig arkitekt SAR/MSA på Sweco och certifierad sakkunnig kontrollant av tillgänglighet

P.S. Bodil Jönssons blogg är väl värd att följa, http://bodiljonsson.se/blog/

P.S. 2 Mejla mig om du är intresserad av TILRF!