Dags att lyfta komplexitetstaket

Publicerad:
En liten bit av en termitstack, byggd av lera, visar på ett fint sätt en integrerad relation mellan process, form och funktion. Foto: David Andreen
En liten bit av en termitstack, byggd av lera, visar på ett fint sätt en integrerad relation mellan process, form och funktion. Foto: David Andreen

Med en kaffekopp i ena handen och en smulig croissant i den andra minglade vi fram till en för mig okänd person som introducerade sig som konsult. Min kollega introducerade mig, som arkitekt. Lite artigt småprat och det visade sig snabbt att konsulten och jag hade överlappande intressen – vi jobbar båda med byggnader och digitalisering. Konsulten hjälpte byggföretag med att industrialisera byggandet. Med ett leende uttryckte han att det fanns massor att göra men det stora hindret var tyvärr arkitekterna. Dessa arkitekter som inte ville förstå och inte ville inordna sig i att de skulle få striktare ramar kring vad som är byggbart och inte, i framtidens industrialiserade byggbransch.

Jo, byggbranschen är i desperat behov av lösningar på utmaningar av gigantiska proportioner: effektivitet, arbetsplatsolyckor, arbetsmiljö, digitalisering, och så det här med klimatet. Men jag är övertygad om att lösningen om vi vill bygga ett hållbart och inkluderande samhälle inte är att begränsa möjligheterna.

Utmaningarna vi står inför är komplexa till sin natur. Komplexa problem löser man bäst tillsammans genom att bygga på varandras kompetenser och specialiteter. Lösningen i sig är sällan enkel.  En bra lösning lyckas integrera en multitud av olika aspekter och ”slå flera flugor i en smäll”. De arbetsmetoder och processer vi tillämpar idag innebär att vi får ett ”komplexitetstak” som Peter Bentley uttryckte det i sin artikel Climbing through complexity ceilings. Det finns helt enkelt en barriär, ett tak, för hur mycket data, hur många aspekter, funktioner eller förhållanden vi kan hantera. Samtidigt tenderar projekten att bli allt större och mer mångfasetterade, med allt fler aktörer, utökade regelverk, certifieringar och skärpta krav. För de utmaningar vi står inför och de byggnader och miljöer vi gestaltar finns det alltså två vägar att gå: förenkla uppgiften så att komplexitetsgraden sjunker – eller höja taket.

I modernismens och industrialismens tradition är svaret oftast att förenkla och reducera, men låt oss undersöka den andra vägen: Hur flyttar vi komplexitetstaket? Peter Bentley argumenterar att vi behöver lära av naturen, som ju är en mästare på komplexitet i alla bemärkelser. Men inte bara genom att titta på former som går att finna i naturen, utan också studera hur de formas och vad det är för bakomliggande processer som gör att systemen fungerar och presterar.

Det är lätt att se digitala och naturliga system som varandras motsatser, men de har en gemensam nämnare: förmågan att skapa med generativa processer. DNA är ju, till exempel, en sorts kod.  Med datorns kapacitet att snabbt beräkna komplicerade algoritmer kan vi som gestaltar flytta fokus från att forma geometri till att forma processer, precis som naturen. En ökad grad av digitalisering ger alltså en möjlighet att hantera komplexitet på nya sätt, men ska det bli verklighet så måste vi ta oss an utmaningarna och utvecklingen tillsammans, tvärs discipliner och fack. Vi måste tillsammans jobba för att flytta taket.

Med det sagt så önskar jag att vi arkitekter ser till att vara med runt bordet och vara delaktiga i att skapa framtidens digitala byggbransch och robotiserade byggprocesser. På så sätt formar vi möjligheterna för morgondagens arkitektur. Framtidens byggnader och städer behöver vår kompetens i dag.

Är du nyfiken på att höra mer om mina tankar kring arkitektur och digitalisering, så kom tillbaka. Jag kommer att fortsätta skriva om digitala möjligheter och utmaningar här på Sveriges Arkitekters blogg och tar gärna emot tankar, funderingar och kommentarer.

Petra Jenning är arkitekt SAR/MSA, partner på FOJAB och ansvarig för FOJABcode

Relaterade blogginlägg

Visa alla blogginlägg
En tidsresa
Fotot visar fasaden på Mobilitetshuset Hyllieäng med dess återbrukade plåtar från produktionen av plattvärmeväxlare. Arkitekt: Petra Jenning. Foto: Markus Linderoth
Bloggar
Publicerad:

En tidsresa

Vad har hänt med digitaliseringen av arkitektbranschen under de senaste fem åren? Petra Jenning gör en tidsresa och ser både ett stort kunskapsbyggande och en viss besvikelse.
Författare:
Petra Jenning skriver om en bransch i förändring, och hur digitaliseringen förändrar allt från arkitektens roll till hur byggnader blir till.
Petra Jenning
Att nöja sig, eller inte
Bloggar
Publicerad:

Att nöja sig, eller inte

Vad är bäst för klimatet, att vi nöjer oss och slutar springa i ekorrhjulet, eller att vi utmanar oss att göra bättre? Petra Jenning diskuterar utifrån texten på t-shirt.
Författare:
Petra Jenning skriver om en bransch i förändring, och hur digitaliseringen förändrar allt från arkitektens roll till hur byggnader blir till.
Petra Jenning
Är förändring på gång i Almedalen?
Bloggar
Publicerad:

Är förändring på gång i Almedalen?

Cirkulärt byggande för med sig en omställning hur vi tänker kring estetik och gestaltning. Gå från form follows function till form follows availability. Petra Jenning reflekterar över branschens förändringsvilja under Almedalsveckan.
Författare:
Petra Jenning skriver om en bransch i förändring, och hur digitaliseringen förändrar allt från arkitektens roll till hur byggnader blir till.
Petra Jenning