Fyra röster om AI

I dag kan vi alla generera texter och bilder med hjälp av AI. Antag att vi i morgon, med en enda knapptryckning, skulle kunna leverera ett välanpassat, högfunktionellt, estetiskt tilltalande hus direkt med alla bygghandlingar. Vi behöver prompta, mata in bakgrundsinformation, vilka lagar och regelverk som ska gälla, information om platsen, klimatet, program, brukare, och tillverkningsprocess. Men sedan trycker vi på knappen och ut kommer allt som behövs för att bygga upp huset.

När detta scenario dyker upp börjar flera olika röster i mitt huvud prata. Lite beroende på dagsform tenderar jag att lyssna olika mycket på dem.

När då? Hur långt in i framtiden är vi innan detta är verklighet? Hur länge till har jag ett jobb?

Äh, det spelar ingen roll. Det viktiga är inte att kunna skapa innehållet, det viktiga är att kunna ta ansvar för det. Vad händer när det blir fel? Vem är den skyldiga då? Den som utveckla AI:n, den som promptade, eller den som missade att granska? Så länge ingen tar ansvar kommer det inte hända.

Här dyker begreppet human certified-AI dyker upp. Human certified innebär att en människa finns med i loopen, kollar att det blir rätt, tar ansvar. Det låter tryggt och bra tycker jag. Men också så oändligt tråkigt. Ska vi verkligen gå den vägen och lämna över det kreativa till AI för att sedan låta människor granska och godkänna?

Borde vi inte automatisera de processer som är tråkiga, repetitiva och där människan inte kommer till sin fulla rätt? Det är otroligt enkelt att missa fel i en granskning. Hjärnan blir uttråkad, ser mönstren lite för bra, fyller i tomrummen. Och just på grund av att den är denna fantastiska maskin så gör den ett ganska uselt jobb på att granska.

Att leka, spåna fritt, uppfinna, upptäcka – ja, den kompetensen har vi med oss från födseln. Ge vilket barn som helst i uppgift att skapa sitt drömhus så kommer det ut de mest fantastiska teckningar, modeller och berättelser. Det jag vill se är AI som kan omvandla dessa till bygghandlingar och granska att de uppfyller kraven. Gärna får den också med hjälp av mänsklighetens samlade kompetens och erfarenhet tipsa om anpassningar och förbättringar. ”Om det är detta du är ute efter, så kolla på den här lösningen som XX byggde i XX 1965”. Men ta för guds skull inte över kreativiteten.

Hanterar vi det här rätt har vi världens möjlighet att lyfta skapandet en nivå! I framtiden gestaltar vi inte ”bara” hus, utan hela system. Vi kan hitta nya gestaltningssystem som är inkluderande på riktigt, som tar hänsyn till all möjlig kunskap och dessutom tillverkningsprocesser, material och tid.

Men då måste vi bredda och skruva på kreativitetsbegreppet. Eller kanske inte på begreppet, men på vad vi inkluderar. Från att gestalta och rita den färdiga formen, till att gestalta och rita hur den kommer till och hur den ska fungera, vad den ska göra, hur den ska bete sig. Vilka aspekter ska vi lyfta in i gestaltningsprocessen? Hur ser processen ut? När ska AI:n komma in, och vilken frihet att påverka ska den ha? Hur styr vi den?

Tänk på byggnaden som ett träd. Vi kan välja en sort, så ett frö, sätta en planta. Välja ut en plats. Vi kan påverka det, ympa, spjäla, beskära och så vidare. Men också påverka genom vad vi planterar alldeles intill. Står trädet vindpinat, eller finns där andra buskar som skyddar? Står det tätt i en klunga och sträcker sig mot himlen? Över tid är detta en gestaltningsprocess som leder fram till ett alldeles unikt träd.

En annan kreativ process än den vi är vana vid idag, men likväl en kreativ process. Och det är en process som rimmar väldigt mycket bättre med ett cirkulärt samhälle som fokuserar på transformation snarare än nyproduktion, och som tar vara på den lokala platsens unika förutsättningar i stället för standardiseringar och typgodkännanden.

Vad framtiden bär med sig kan vi inte veta. Men vi vet att de sätt vi arbetar och lever på i dag inte är hållbart för mänskligt liv på den här planeten. Om AI kan göra ett bättre jobb och rädda oss – låt den ta över!

Är det så att AI kommer göra ett sämre jobb än vad vi gör idag, men ändå får makten för att den är effektivare, snabbare och billigare? Ja, då har vi kollektivt klantat oss så radikalt och tagit så många felaktiga beslut att vi inte förtjänar den här planeten.

I dag väljer jag att lyssna på röst nr 3. Vilken röst lyssnar du på?

Petra Jenning