Den upplysta staden kan mätas

Hela världens idrottare fick i somras upp ögonen för det, TV-tittare kunde se det, journalister skrev varje dag om stämningen och vänligheten. De skrev om Paris som en fantastisk, levande stad – inte bara för atleter, utan för alla besökare och de som bor där.

Man talade återigen om ”städernas stad” och om ”La ville lumière” (den upplysta staden, ur alla aspekter). För det får vi tacka Georges Eugène Haussmann (stadens prefekt under senare delen av 1800-talet) och dagens borgmästare Anne Hidalgo. ”Det är något särskilt med första kvällen i Paris”, skriver Ulf Petter Hallberg och Carl- Henning Wijkmark i boken Städernas svall.

Vad beror då det på? En bra stad ger förutsättningar för ett gott liv för dess invånare och besökare, en stad som är bra att leva och verka i. Utgångspunkten är att den fysiska miljön ska formas på ett sätt som gynnar mänsklig kvalitet, inte motsatsen. Det är genom det liv som levs där som man kan förstå hur bra eller dåligt en stad fungerar.

Paris symboliserar kanske mer än någon annan stad det goda livet, intensiteten och människornas förmåga att njuta. I mycket liknar Paris flera andra stora städer i Europa, men det som skiljer ut staden är hur mycket människor som är i rörelse överallt. Det är det jämnt spridda folklivet, närheten och mångfalden som är unik och skapar det stadsliv som vi människor uppskattar.

2015–2017 gjordes en stor internationell stadsbyggnadsstudie där man jämförde 14 storstäder (+ Toledo som jämförande exempel på en mindre medeltida stad). Stadsmönstrets täthet, närhet och tillgänglighet för gående, servicetäthet, bebyggelsegrad och kvartersstorlekar mättes och analyserades. Studien gjordes av ett team arkitekter och ingenjörer under ledning av Benoit Jallon, Umberto Napolitano och Frank Boutté.

Studien visar på vikten av en hög jämn täthet, i kombination med många och tätt liggande gatukorsningar och därmed små kvarter, som ger en hög grad av tillgänglighet för gående. Till detta kommer servicegradens betydelse, det vill säga hur mycket service i form av caféer, restauranger, butiker och hantverkslokaler som finns.

Studien visar i första hand fysiska, mätbara faktorer. Självfallet finns andra som har grund i sociala, politiska och kulturella utgångspunkter. Den franska djupt sittande kulturen att handla hos sin lokala bagare, slaktaren och grönsakshandlaren är ett sådant exempel.

Jag har lätt att förstå varför atleterna och journalisterna på besök under OS i så hög grad vurmade för staden Paris. Den så kallade 15-minutersstaden fanns nog i Paris långt innan Carlos Moreno lanserade den.

Till detta kommer de senaste årens medvetna stads- och miljöpolitik, på initiativ av Paris dynamiska borgmästare Anne Hidalgo. Hon och hennes team har kämpat för att minska biltrafiken i Paris och satsat på gång- och cykeltrafiken. Genom att sommartid stänga av biltrafiken längs ena sidan på floden Seine har ”Paris Plages” i form av pop up-stränder blivit en årlig tradition.

Dessutom ska 170 000 träd planteras i staden fram till 2026. (Hittills har 70 000 träd satts). Allt för att förbättra klimatet och luftmiljön, samtidigt som livsmiljön i staden rent allmänt blir mänskligare och behagligare att vistas i.

Paris kan med fog sägas vara ett gott exempel på en hållbar stad, sett ur såväl social som klimatmässig synvinkel.

Robert Lavelid