Ut i verkligheten arkitekter

Vi har under för lång tid jobbat fram teorier och gjort många misslyckade och fullskaliga försök med staden och dess invånare. Oftast med goda avsikter, men resultaten blev inte som man hade hoppats. Utvecklingen de senaste decennierna har gått åt rätt håll för att förstå vilka faktorer som bygger den goda staden. Men än i dag är staden alltför ofta utsatt för nya experiment.

Snabba, ytliga studieresor och förföriska referensbilder från glättiga magasin eller webbsidor är dåliga utgångspunkter. I stället bör vi arkitekter ge oss i ut i verkligheten för att lära av den. Teoriernas tid är förbi. Den amerikanska stadsbyggnadskritikern och författaren Jane Jacobs sa redan på 1960-talet att vi skulle ”titta ut genom fönstren, titta på människorna, titta på hur vardagslivet verkligen gestaltar sig innan ni planerar och utformar”.

Vi arkitekter måste hålla ögon och alla våra sinnen öppna, vi måste börja reflektera över vad vi ser ”out there”. Gå ut ur kontorsdörren, gå ut på gator och torg. Stäng ner datorn en stund, ta med er måttband. Mät för att förstå vad som är bra mått och proportioner. Komplettera kameran med ett skissblock för att rita av och verkligen förstå hur saker ser ut och hänger samman. Åk ut på byggena och förstå hur ritningarna blir till verklighet i skala 1:1. Det är inte lätt – många byggentreprenörer vill inte ha oss där.

Men vi måste kämpa oss tillbaka för att bli trovärdiga på sikt.

Och visst – allt går inte att mäta. En stad är också byggd utifrån politiska, kulturella och socioekonomiska faktorer. Men de fysiska faktorer som vi som arkitekter och planerare har fått med oss i vår utbildning är trots allt en viktig bas när vi bygger hus och städer. Och stadsbyggande är något oerhört väsentligt med tanke på hur många människor som bor i städer, och som dessutom i snabb takt blir fler och fler. Staden utgör också vårt gemensamma minne.

För att förstå och lyckas bygga en beständig och samtidigt förändringsbar stad behöver vi ge oss ut i verklighetens städer för att se och reflektera. Vi kan inte teoretiskt tänka fram hur städer ska byggas. Vi måste ha respekt för hur komplex en stad är. Det är en multifunktionell organism med hög grad av komplexitet som ständigt förändras.

Så reflektera över vad ni ser. Fundera på vilka stadsmiljöer som fungerar och som man trivs i. Vilka miljöer fungerar inte? Reflektera återigen. Se efter hur människor agerar på platser och torg, som Jan Gehl gjorde i ”Livet mellan husen” och som David Sim fortsätter att skriva om i ”Soft City”. Se hur husen landar på gatan. Hur höga är husen på platser där det känns bra att vistas?

Fundera över om gatan och kvarteren har blandade, mångfunktionella verksamheter. Vilka gator är inbjudande och varför? Vilken sida på gatorna går man på och varför? Vilken är relationen mellan gatubredd och hushöjd? Finns det träd, hur stora är parkerna och vad innehåller de? Var kan vattnet ta vägen vid ett skyfall? Var kan man få lä och skugga?  

Hur långa är fastigheterna mot gatan? Hur många portar har de? Hur stor bör en bostadsgård vara på våra breddgrader? Mät en gård i till exempel Hagastaden i Stockholm eller Norra Älvstranden i Göteborg och jämför med en i ett kvarter från förra sekelskiftet.

Fundera över bra skolgårdars och fina parkers mått. Hur tätt ligger gatukorsningarna? Vilka verksamheter ligger i hörnorna? Hur stora är kvarteren?

Var etablerar sig butiker, restauranger och andra servicefunktioner? Läs och lär av verkligheten när det gäller underlag för exempelvis butiker. Är servicefunktionerna jämnt utspridda eller är de koncentrerade till gallerior, eller stora varuhus?

Var ligger de enkla men så viktiga lokalerna med låg hyra, där musiker, konstnärer och hantverkare kan leva och ge oss den kultur som tillhör en riktigt levande och intressant stad? Hur breda är de goda, trygga trottoarerna? Hur stora är platserna? Mät! Platser och torg är många gånger mindre än ni tror. Ofta är ett mindre mått bättre än ett stort.

Är det någon skillnad på bjälklagens höjder? Hur stora är fönstren?

Gissa inte, det blir så ofta fel. Ha respekt för kunskap. Utgå inte från det skenbart enkla och självklara. Gå ut och kolla – är det verkligen så? Med sådan kunskap kan vi med större tyngd och tydlighet argumentera med byggaktörer, beställare och beslutsfattare i till exempel kommunerna.

Sitt inte bara inne på kontoren och surfa på ”miljöbilder”.  Säg nej till ”fuck the context” – sammanhang har betydelse. Åk på studieresor där man hinner reflektera över vad man ser. Arkitektyrket är inte bara yta, vi måste förstå också.

Via synen och övriga sinnen läser vi staden och upplever den. Vi går runt ett hörn och plötsligt förändras det vi trodde oss se.

Nöj er inte med att titta på tomten och omgivningen i startfasen av projektet. Åk ut igen någon gång i den första projekteringsfasen och titta igen. Stämmer min ursprungliga bild med verkligheten och hur projektet nu ser ut?

I och med lågkonjunkturen har vi chansen att skaffa oss mer kunskap i det arkitektyrke som vi en gång utbildade oss i. Vidareutbildning ska inte bara handla om digitala hjälpmedel. Gå på kurs i verkligheten i stället.

Robert Lavelid