Arkitekten Mohammed måste komma till berget

Fastighetsbranschen är till övervägande del lika med finansbranschen. Och många arkitekter är en del av fastighetsbranschen. Trots det är kunskaperna om investerings-, projekt- och fastighetsekonomi inom kåren i princip obefintliga.

Mycket handlar om en attityd som odlats under åtskilliga decennier. Sedan miljonprogrammets dagar betraktar många i kåren det som är själva grunden för vad man sysslar med på dagarna som ”något annat”. Något man inte behöver vara involverad i eller särdeles kunnig om. Samtidigt är gnället över att man inte får det förtroende och ansvar man borde tilldelas öronbedövande runt kaffebryggarna på landets arkitektkontor. Det går inte ihop.

Kunskap är makt brukar det heta. Det är inte nödvändigtvis en universell sanning. Men, om man saknar tillräckliga kunskaper om det som utgör själva fundamentet för den bransch man verkar i så ska man nog inte bli överdrivet förvånad om ens roll och förtroende blir kringskuret.

Efter ganska många år i branschen kan jag på ena handens fingrar räkna de arkitekter jag träffat som i grunden varit tillfreds med sitt jobb. Vad som skapat det där skavet har inte alltid varit detsamma. Men återkommande teman har varit despotiska chefer, stökiga strukturer, projekt, team och inte minst frustration över att verka i en bransch som inte vill att du gör ditt bästa. Där möjligheterna att få utlopp för sin kreativitet och kunnande på en okej nivå är kringskurna på så många sätt.

Men det är allt för sällan man lyfter blicken. Det finns en enorm passivitet som griper omkring sig. Man upplever sig låst i en struktur som inte lämnar något utrymme till påverkan på en systemisk nivå.

Lite märkligt med tanke på hur mycket man i de akademiska kretsarna av arkitekturen ägnar sig just åt att analysera hur saker hänger ihop på en övergripande nivå och hur dessa kan påverkas.

Fartblinda förväxlar vi det som är bråttom med det som är viktigt på riktigt. Att ”göra ett bra jobb” blir så mycket viktigare än att göra jobbet bättre. Vi bottnar inte i en analys om vad det är som skapar problemen i strukturen vi verkar i.

Vi har i stället alldeles för lätt att ha överseende med saker som skaver – vilket inte ska förväxlas med att jobba hårt, för det är det många som både vill och trivs bra med. Att bemästra konsten att stå ut ses som en god egenskap. När det i själva verket borde vara precis tvärtom.

Visst, det kan upplevas som omöjligt att påverka. Det gör det nästan alltid innan man försöker. Om man ska tala om en positiv effekt av den här krisen så är det att den ruskar om mångas tillvaro i grunden. Det kommer att tvinga fram försök.

När en dörr stängs öppnas andra. En ganska trött sägning som långt ifrån alltid är särskilt sann alls. Jag tror att det är närmare sanningen att påstå att de där andra dörrarna står på glänt mest hela tiden. Det är bara att vi inte har fokus på dem.

Vi är vanedjur. Många av oss kan behöva hjälp att bryta mönster och tänka friare, nyare och större. Nu har den hjälpen kommit i överflöd – om än i lite obekväm form. Det är läge att ta vara på den. Att aktivt sträva efter att inte hamna i samma struktur igen, på samma kassa villkor.

Om branschen inte kommer till dig med den typen av projekt, uppdrag och ansvar som du tycker är lämpligt så måste det bli tvärtom. Och så här långt in i krisen är det alltmer tydligt att berget inte har några hos helst planer på att komma till Mohammed.

Så när du nu bygger ditt nya nätverk, ditt nya lilla kontor eller enmanslåda med siktet inställt på en annan typ av projekt där du kan hacka ut ett större inflytande, tänk då utanför de gängse ramarna av andra arkitekter och nischkonsulter. För din relation med projektutvecklare och slutkund är mer avgörande för hur långt du kan nå i den strävan.

Om krisen är kråksången så är det fina i den att även dessa aktörer, när allt flyter, är beredda att ompröva vad man gör och hur man gör det. Men deras vilja handlar så klart om att se möjligheter att skapa projekt som ger mer pang för pengarna. Och som du som arkitekt vet så handlar det väldigt mycket om hur man gör saker och vilka värden, inte bara i form av projektvinster, det kan skapa ”på köpet”.

Nu är det är upp till dig att paketera ett nytt arbetssätt, baserat på alla surt förvärvade kunskaper du samlat på dig i goda tider. Kan du sedan visa hur det kan tillämpas framgångsrikt i nya projekt har du även kapitalets öra. Men räkna med att det kräver att du skaffar dig själv eller knyter till dig rätt kunskap och kontakter inom allt som har med projektens ekonomi att göra. Med det på plats har du rimligen större chanser än traditionalisterna att lyckas när konjunkturen nu långsamt börjar vända.

Jesper Lövkvist