Ställ rätt frågor till arkitekten

Arkitektur är en resurs som är dåligt utnyttjad av samhället. Vem gillar inte att titta på drömhus på TV eller kommentera hur en ny byggnad eller stadsdel har blivit där de bor? Arkitektur är ett spännande ämne som kan användas ännu effektivare.

Arkitekter ritar platser för olika aktiviteter, där människor passerar varje dag, där de bor och jobbar. Olika former, kulörer och material uppmuntrar till olika beteenden. Allt vi ritar bidrar till någons liv, uppfyller ett syfte för människor, för framtida generationer – våra barn.

Ibland läser jag förklaringar till olika projekt, som låter ungefär så här:

”vi ville att byggnaden skulle smälta in i omgivningen”, ”vi ville att det nya skulle flirta med det gamla”, ”vi ville placera högsta byggnaden mot torget”.

Det är som om jag förklarade min bloggtext som att: ”jag ville att min text hade fem kapitel”, ”jag ville att texten hade högerjusterad marginal”, “jag ville att min text skulle låta på ett sätt som matchar texten som publicerades veckan innan” – men inte förklarade vad jag skulle skriva om, vilka utmaningar jag skulle bemöta i innehållet eller hur min text skulle bidra till någons liv.

Hur hade det i stället varit om jag bidrog till mänskligt välmående med min text? Säg att syftet med den är att läsarna ska uppleva mindre stress. De som läser den befinner sig på olika fysiska och mentala platser, men jag vet ungefär vem som läser ändå, vad som pågår i branschen och att många har varit stressade av lågkonjunkturen. Jag vet också vad som lugnar nervsystemet generellt. Jag försöker skriva:

Visst var det skönt när ni nyss var på semester? Där ni har sommarstugor, vid en sjö. Eller åkte ni längre bort, till ett varmt hav? Kanske var ni med vänner och familj och upplevde närheten av andra människor, eller djur som stödjer och älskar er? Kanske var ni på en strand? Föreställ er det varma havet och stranden. När sanden bränner era fotsulor. Det är varmt och fuktigt i luften.

Ni känner er fria, tar det utrymme ni behöver, inget förhindrar hur ni beter er. Ni gör precis det ni vill. Ni tittar på vågorna, som går en efter en. På vattnets yta skapas små krusningar, där solljuset reflekteras och bländar era ögon då och då. Varje våg är ett spel mellan skugga och ljus. Skugga och ljus efter skugga och ljus. Små fiskar simmar nära ytan och försöker hitta mat. Solen börjar sakta gå ner och ett spel av olika kulörer skapas på himlen. Långt borta börjar månen skina. Hur var det nu? Hur skapades skugga på månen och när skulle det bli fullmåne igen? Ni försvinner helt i stunden och blir fångade av det som fascinerar er. Ni återhämtas.

I min berättelse använde jag flera teorier, som arkitekter har tillgång till för att jobba med stress och återhämtning. Jag berättade om en plats där det känns tryggt och familjärt. Mitt i naturen, där ljuset hjälper våra kroppar att synkroniseras med naturliga cykler. Där det finns en mängd sensoriska stimuli, men sådana som våra sinnen och kroppar har lätt att processa – som hänger ihop med varandra på ett naturligt sätt.

Jag berättade om en plats där man brukar vara när man inte tänker på något jobbigt, där man fascineras av rytmer som gör att vi vill utforska, utan att vara rädda. Jag ville att ni skulle uppleva förundran och lugn. Förhoppningsvis gjorde de flesta av er det.

Det var kul att skriva och hoppas att ni upplevde mindre stress, men texten läser ni kanske en gång och glömmer. Arkitektur, däremot … den stannar kvar och är med oss varje dag.

Det vi har ritat och byggt föder och fostrar våra barn. Beroende på hur sensoriskt, kognitivt, motoriskt och socialt rik en plats är, utvecklas våra barns hjärnor och förmågor på bättre eller sämre sätt. Även vi vuxna, påverkas av kaotiska eller icke-stimulerande platser på ett negativt sätt: vårt minne, förmåga till att hantera känslor, hjärnans förmåga att producera nya celler.

Olika konfigurationer, former och kulörer kan aktivera våra hjärnor och nervsystem på olika sätt, genom våra inlärda reaktioner eller kroppens minnen lagrade i våra DNA och till exempel orsaka stressreaktioner.

Jag har tagit exemplet stress, för det pratar vi ofta om i branschen. Dessutom vet jag att långvarig stress kan leda till en rad allvarliga problem. Jag kunde likaväl välja andra problem, eller utgå ifrån andra teorier och metoder om hälsa. Vilka av dessa borde vi jobba med för att det svenska samhället ska utvecklas på ett bra och hälsosamt sätt?

Under semestern läste jag en bok om Aaron Antonovskys “Salutogenic model of health”. Antonovsky var professor i medicinsk sociologi, verksam på olika universitet i USA och i Israel. Han utvecklade den så kallade salutogena teorin, som förklarar vad hälsa och välmående beror på. Centralt i teorin är känsla av sammanhang, i Sverige känd under akronymen KASAM

En av bokens kapitel är skriven av Jan Golembiewski på Queensland University of Technology i Sydney, Australien. Han ger en rad praktiska lösningar för hur arkitekter ska kunna jobba med salutogena teorin och främja välmående efter Antonovskys teori.

I Sverige finns nationella mål för arkitektur, som ni hittar på Boverkets webb. länk Det finns också en ny metod för elever, Allt hänger samman, som handlar om att ge barnen och unga agens och lära dem förstå olika reaktioner och upplevelser i byggda miljöer. Genom Allt hänger samman övar barn och unga på att förstå hur arkitektur påverkar deras känslor, tankar, rörelser och beteenden.

Men tyvärr, även om vi, eller barn som lär sig om arkitektur, ska jobba med den salutogena teorin, nationella målet för arkitektur eller Allt hänger sammans metod, vet vi inte vilka problem som arkitekterna ska fokusera på här och nu. Krav och mål för vad arkitektur kan bidra till borde vara skarpare. Ett amerikanskt exempel som kan hjälpa oss i Sverige är en karta som skapades speciellt för arkitekter på en open source-plattform. Den visar information om olika faktorer som påverkar hälsa och välmående i alla amerikanska counties. Till alla problem finns också förslag på en designstrategi för att motverka dem i olika skalor av projekt – stadsplanering, byggnad eller inredning. Kartan finns tillgänglig på plattformens webb.

Vore det inte bättre att ställa frågan till arkitekten på samma sätt som den här kartan gör? I stället för att säga: bygg i en viss stil, säg: Hjälp människor att uppleva trygghet, inkludering, agens och stolthet så att de blir till självständiga, fritt tänkande och välmående individer. Och förklara gärna vilka medel du använde för att uppnå det.

Så att vi kan identifiera, undersöka, och lösa problem – ungefär som jag försökte göra med min korta text om stranden?

Lukasz Krupinski

P.S. De teorier jag använde för att skriva berättelsen är: Attention Restoration Theory (Kaplan, 1989, 1995), Stress Reduction Theory (Ulrich, 1981), Biophilia Hypothesis (Wilson, 1984) och Enriched Environments.