Nedgången sprider sig

En tillbakablick på de senaste årens bransch- och arvodesenkäter visar en konjunktur som har åkt berg- och dalbana efter 2010-talets starka bostadsboom. Coronapandemin gav först en tvärnit i byggandet men därefter ett visst uppsving i och med regeringens stöd under pandemin.

I fjol fanns en optimism. Nästan 80 procent uppskattade att omsättningen skulle öka eller vara oförändrad jämfört med 2021 och 75 procent förväntade sig detsamma om lönsamheten.

Årets enkät präglas däremot av pessimism. Alla konjunkturindikatorer är negativa och i och med att framförhållningen har blivit kortare är det svårt för arkitektföretagarna att göra långsiktiga prognoser och planera för framtiden. Osäkerhet på marknaden och i beställningsmönstret liksom snabba förändringar verkar vara en gemensam nämnare för de som svarat.

Ett litet mått av framtidstro finns; i september 2024 tror fler företagare att beläggningen ökar istället för att minska.

Det är värt att ha med sig i läsningen att bransch- och arvodesenkäten går ut till anslutna till Sveriges Arkitekters Företagarservice, som till största delen består av en- och fåmansföretagare. Arkitektbranschen är polariserad, med många få mindre företag och ett fåtal riktigt stora.

Över 70 procent av de svarande tillhör gruppen små, 45 procent är enmansföretagare och 26 procent har två till fem anställda. Dessa företagare har en annan ekonomi än större företag med exempelvis minimala overheadkostnader och kommer förmodligen aldrig att anställa. Enkätsvaren speglar därför inte hela arkitektbranschen.

Det har länge varit svårt att spräcka 1 000-kronorsgränsen för arkitektens timarvode, men i år lyckas det faktiskt. Medianarvodet för dem som har uppdrag åt privata företag hamnar på 1 000 kronor prick för alla svarande oavsett företagsstorlek. Inflationen innebär dock att en liten arvodeshöjning i realiteten blir en sänkning.

De större företagen med fler än 20 anställda drar upp statistiken med ett timarvode på 1 053 kronor medan företag med 6–20 anställda ligger lägst med 950 kronor. För en- och fåmansföretagare ligger siffran på 990 respektive 1 000 kronor.

Ett fåtal, 16 procent, planerar att höja arvodena under hösten. Det kan jämföras med 29 procent i fjolårets enkät som svarade att de skulle göra en ökning.

Tre fjärdedelar av de svarande gör inga förändringar i sina arvoden under hösten, men flera planerar att justera i början av 2024. Skälen varierar, vissa har haft samma timarvode under en längre tid och vill höja det som en naturlig reaktion på den generella prisökningstrenden. Det finns också de som har indexerade avtal, vars timarvoden justeras automatiskt vid årsskiftet.

För andra är kruxet att pricka rätt nivå för ett rimligt timarvode. Att nå över 1 000 kronor per timme är som sagt en utmaning för många, men kan samtidigt vara nödvändigt med tanke på kostnadsökningar och behovet av en sund lönsamhet i företaget. 16 procent av de svarande planerar att höja arvodet under hösten, men nio procent planerar tyvärr en sänkning.

Prisdumpning är en gammal sjuka i branschen och i fritextsvaren finns en oro för att vissa arkitektkontor sänker sina priser. Det leder till ökad konkurrens och kan göra det svårt för icke-dumpare att hålla fast vid sina timarvoden.

Arkitektföretagare som lägger vikt vid att hålla sina timarvoden stabila, trots pristryck, ser möjligheter att erbjuda merarbete inom befintliga budgetar. Det kan vara ett strategiskt tillvägagångssätt för att behålla goda relationer med kunder och upprätthålla en stark position på marknaden efter konjunktursvackor.

Fritextsvaren om underkonsulter visar att prissättningen för dessa uppdrag varierar betydligt. Det finns också en medvetenhet om den ökande konkurrensen och prisdumpningen inom branschen, vilket påverkar beslut om prissättning.

Många nya företagare rapporterar i fritextsvaren att de har behövt förhandla om priser under processens gång, och att vissa kunder kan vara ovilliga att betala enbart baserat på timarvoden. Detta kan göra det svårt att fastställa konkurrenskraftiga och rättvisa priser i början av sin verksamhet.

Inom arkitektbranschen finns en mångfald av prissättningsmodeller, men 78 procent arbetar mot timarvoden. Att omkring 80 procent har timpris är en siffra som har förhållit sig konstant under åren.

Fritextsvaren visar att många av de svarande föredrar en annan typ av prissättning. Beställare vill dock ofta betala per timme trots att fastprisavtal ger kunden en tydlig och förutsägbar kostnadsram. För privata beställare kan fastprisavtal vara mer vanliga, medan kommunala uppdrag ofta faktureras enligt timarvoden.

Andra arvodesformer som nämns i fritextsvaren är incitamentsbaserad prissättning, där arvodet exempelvis är kopplat till byggnadsarea (BTA) som beviljas i bygglov, och “success fee”, som innebär att företaget får en extra avgift om deras design vinner en tävling eller godkänns för markanvisning.

Två tredjedelar av de svarande har mellan 61 och 100 procents beläggning, att jämföra med 85 procent i fjol. Högkonjunkturen kan ha vant företagarna vid höga beläggningsgrader, för 50 procent av de svarande anser att den är för låg. En troligare förklaring är att nästan hälften har sett sin beläggningsgrad minska under 2023. Endast 17 procent svarar att den har ökat.

Företagarna är ändå relativt optimistiska inför 2024 – i september nästa år uppskattar 39 procent att de har en ökad beläggning. Endast 22 procent tror på lägre beläggning.

Några företagare märker en inbromsning och att vissa kundsegment verkar minska eller försvinna. Andra svarar att de har ändrat inriktning och tagit uppdrag inom nya områden, en strategi för att möta osäkerheten på arbetsmarknaden.

En del reflekterar också i fritextsvaren över den generella instabiliteten i branschen och hur den kan påverka deras företags framtid. Det finns en medvetenhet om behovet av att vara flexibel och anpassningsbar för att klara sig i den nuvarande konjunkturen. Det är svårt att göra konkreta prognoser, och många verkar ta en dag i taget och anpassa sig till de förändringar som uppstår på arbetsmarknaden.

Omsättningssiffrorna visar hur snabbt arkitektmarknaden förändras. Mellan 2021 och 2022 ökade omsättningen för 54 procent av de svarande, medan nästan lika många, 47 procent, räknar med att den ska minska 2023 jämfört med 2022. Det finns ändå en viss optimism – 22 procent väntar sig ökad omsättning i år.

När vi studerar omsättningen utifrån typ av beställare (som andel med minst 50 procent av omsättningen) står privata företag för majoriteten av intäkterna, 65 procent. Privatpersoner och offentliga beställare står för ungefär 21 procent var. Det indikerar dels att privatpersoner gärna anlitar små- och enmansföretag, som utgör största delen av Företagarservice, dels att mindre företag har svårare att träffa avtal med offentliga beställare.

Alltfler företagare svarar att framförhållningen har blivit kortare. Det har varit ett återkommande svar i förbundets branschrapporter med undantag för 2022, då ”bara” 29 procent ansåg att den blivit kortare. Det kan jämföras med årets 61 procent.

Beställarnas beslut och marknadens förändringar styr i hög grad arkitektföretagarnas framförhållning. Snabba förändringar i beställningsmönster och projekt kan påverka deras möjlighet att planera i förväg. Vissa kommenterar att priserna på arkitekttjänster inte är stabila, vilket ytterligare komplicerar deras förmåga att göra prognoser. Andra påpekar att deras framförhållning varierar beroende på typen av uppdrag.

Nystartade en- eller fåmansföretagare verkar ha kortare framförhållning. Vissa arkitekter som varit företagare längre svarar att de tidigare hade längre framförhållning, men att den har minskat på senare tid. De noterar att projekt har försenats eller skjutits upp, vilket har påverkat deras förmåga att planera framåt.

Precis som omsättning speglar lönsamhet arkitektbranschens konjunkturkänslighet. I 2022 års enkät uppskattade 34 procent att deras lönsamhet skulle öka och 25 procent att den skulle minska jämfört med 2021. I årets enkät beräknar 17 procent av de svarande att den ska öka och 50 procent att den ska minska under 2023.

Arkitektföretagarnas fritextsvar ger en blandad bild. Några noterar att deras lönsamhet har ökat, delvis på grund av faktorer som föräldraledighet (vilket inte har med konjunkturen att göra). De uttrycker försiktig optimism om framtiden men påpekar att läget fortfarande är osäkert. Andra diskuterar en minskning av personalstyrkan och hur det påverkat lönsamheten. När företag säger upp personal på grund av arbetsbrist förbättras oftast lönsamheten.

Här märks en stor skillnad mot 2022. Då svarade 25 procent att deras företag inte anlitade underkonsulter, mot 50 procent i år. I fjol uppgav 24 procent att antalet anlitade underkonsulter hade minskat mot året innan. Motsvarande siffra i årets enkät är 42 procent.

En uppenbar förklaring är att företagare vars orderingång minskar börjar med att göra sig av med underkonsulter. Jämfört med 2022 är det ändå i princip lika många vars omsättning kommer från underkonsultuppdrag åt annat arkitektkontor. Tre procent har alla sina uppdrag som underkonsult åt andra arkitektföretagare och 66 procent (66 procent 2022) har inga sådana uppdrag.

Precis som 2022 planerar de flesta – 73 procent i år och 64 procent i fjol – att inte göra förändringar i antalet anställda inom det närmaste halvåret. Det speglar det faktum att majoriteten som svarar är en- eller fåmansföretagare. Det är färre som ska öka sin personalstyrka i årets enkät – nio procent jämfört med 21 procent 2022.

Nyexaminerade arkitekter behöver arbetslivserfarenhet, något som blir extra viktigt i lågkonjunktur. Därför är det oroande att nästan en fjärdedel svarar att de brukar ta emot praktikanter, men avstår på grund av marknadsläget.

Att 60 procent svarar att de inte brukar ta emot praktikanter beror sannolikt på att en majoritet av de som svarar är en- eller fåmansföretagare.

I bransch- och arvodesenkäten finns två frågor som behandlar hur arkitektrollen behåller sin relevans i en snabbrörlig omvärld. Dels hur många företagare som erbjuder sin personal extern kompetensutveckling, dels vilken kompetens företaget har inom kulturmiljö.

En tredjedel av de företagare som svarar vill ge sina anställda extern kompetensutveckling och 25 procent löser utbildningsbehovet internt. Det visar att mer än hälften trots lågkonjunkturen inser värdet av fortbildning.

Utvecklingen i byggbranschen går mot ökat omhändertagande av befintliga miljöer. Enkätsvaren visar att 45 procent inte har någon kompetens inom kulturmiljö och/eller komplex ombyggnad. Det finns en stor utvecklingspotential i kåren för att möta behovet av denna kompetens.

Små företag dominerar bland de svarande; 45 procent som svarar är enmansföretagare och 26 procent har två till fem anställda. Det speglar de som är anslutna till Företagarservice.