Optimismen viker

Arkitektföretagen har mindre framtidsoptimism än för ett år sedan. Det visar Sveriges Arkitekters bransch- och arvodesenkät, där samtliga prognoser för beläggningsgrad, omsättning och vinst är lägre.

Fjolåret innebar en återgång till mer normala förhållanden efter statliga stimulans- och arbetsmarknadsåtgärder i samband med pandemin. För många företag låg omsättning och rörelseresultat i nivå med året före pandemin. Nedgången sker alltså från goda nivåer.

Enkäten gjordes runt den 1 september. Sedan dess har den ekonomiska oron ökat och byggbranschen skrivit ner sina prognoser. För Sveriges Arkitekters medlemmar innebär det avbrutna eller inställda projekt och fler varsel. Andelen medlemmar med a-kassa är dock mycket låg, 1,3 procent i september i år jämfört med 2,4 procent samma månad 2021.

Frågan är hur djupt byggkonjunkturen faller?

Arkitekter med gott minne kommer ihåg kraschen i början av 1990-talet, då byggandet och fastighetsmarknaden gick från max- till miniminivå och arbetslösheten för Sveriges Arkitekters medlemmar var över 20 procent. De minns också finanskrisen 2008, som endast påverkade arkitektbranschen i liten omfattning.

Vår branschrapports makroanalys spår en ganska mild lågkonjunktur som snart återhämtar sig. Vi har fortfarande ett stort behov av bostäder och av offentliga investeringar. Hur stort behovet än är behövs ändock investerare som kan och vill bygga.

Förutom konjunkturprognoser berättar branschrapporten om arkitektbranschens struktur och utveckling under de 20 år som Sveriges Arkitekter funnits.

Sveriges Arkitekters arvodes- och branschenkät, från slutet av augusti och början av september, visar att företagarnas situation är god och förväntningarna på närmaste framtiden är stabila. Under nästa år förväntar de svarande sig ytterligare avmattning till följd av konjunkturens utveckling.

Beläggningsgraderna är goda och företagarna räknar med att de förblir så resten av året. Dock är de företag som upplever beläggningsgraden som alltför hög färre än ifjol. Andelen företagare som bedömer att de ska öka antalet anställda inom sex månader är lägre i år än i fjol, men samma låga andel som 2021 tror att de kommer att minska sin personalstyrka.

Färre företagare bedömer att omsättningen ska öka, men å andra sidan tror färre att omsättningen ska minska. En lägre andel räknar med att lönsamheten (rörelsemarginalen) ska öka. Istället tror fler på oförändrad nivå både i fråga om omsättning och lönsamhet.

Efter fjolårets stiltje ökar nu arvoden något igen. Takten det senaste året ligger i på samma nivå som före pandemin. Mellan 2020 och 2021 låg arvodena i stort sett stilla på grund av pandemin.

Omkring 60 procent av de svarande företagen får in minst hälften av sin omsättning från uppdrag åt privata företag. Motsvarande siffra för uppdrag åt privatpersoner respektive offentliga beställare är omkring 20 procent.

Lägst arvode ger underkonsultuppdrag åt annat arkitektföretag, där snittarvodet per timme är 850 kronor. Mycket få, två procent av de svarande, får hela sin omsättning från uppdrag som underkonsult och ytterligare nio procent får mer än hälften av (men inte hela) omsättningen från underkonsultuppdrag. 64 procent har inga underkonsultuppdrag.

Beläggningsgraderna ligger på höga nivåer, men motsvarande siffror 2021 var snäppet högre. En hög andel – 66 procent av företagarna – uppger ändå att nivån är tillfredsställande.

I fjol hade över hälften av företagarna en beläggningsgrad på 81–100 procent och en fjärdedel en beläggningsgrad på 61–80 procent.
Färre bedömer i år sin nivå som alltför hög, nio procent jämfört med 18 procent. Andelen som anser att deras beläggningsgrad är för låg har ökat något, från 22 procent förra året till 25 procent.

Ungefär hälften av de som svarat upplever att framförhållningen i fråga om uppdrag är oförändrad jämfört i fjol. 29 procent svarar att den blivit kortare och 19 procent tycker att den blivit längre.

Arbetslösheten sjönk ytterligare under första halvåret 2022 och då från en redan låg nivå. I november 2021 fick 1,8 procent av Sveriges Arkitekters medlemmar a-kassa. Som lägst, i juni 2022, var antalet som fick ersättning 1,1 procent. Det var även ovanligt få förhandlingar om arbetsbrist under årets första åtta månader.

Under september och oktober har vi nu sett ett ökat antal förhandlingar om arbetsbrist. Totalt var det cirka 90 personer som omfattades av förhandlingarna, vilket är ett tydligt brott mot första halvåret då det totalt var sju personer. Vi hör även av medlemmar med tidsbegränsade anställningar, som inte förlängts på grund av dålig beläggning. De medlemmar som blir av med sitt arbete under hösten kommer att börja synas i a-kassans statistik när uppsägningstiderna har löpt ut, med början i november och december.

Som i tidigare års enkäter svarar de flesta av företagen med en anställd, i år 85 procent, att de inte har några planer på att anställa. De väljer istället att jobba i nätverk med andra företag när de vill ta sig an projekt som kräver större resurser och bredare kompetens.

I fjol ville fler av dem, 90 procent, behålla antalet anställda oförändrat. Nu är en större andel osäkra och svarar ”vet ej”, elva procent mot sju i fjol. Andelen enmansföretagare som vill öka antalet anställda har ökat i år, fyra procent mot en procent i fjol.

Räknar vi med de företag som har minst två anställda vill 36 procent anställa fler inom sex månader. Det är en minskning jämfört med förra året, då 40 procent ville öka. I år vill 46 procent behålla antalet anställda oförändrat.

62 procent av företagen anser att det finns arkitekter, men att det är svårt att hitta rätt kompetens vid rekrytering. Framför allt är det svårt att anställa erfarna arkitekter. Andra kompetenser som företagen har brist på är till exempel trafikingenjör, arkitekter med erfarenhet från bil- och annan lättare industri samt de med kompetens inom ekologi.

75 procent av de svarande anlitar underkonsulter. 20 procent av dem ökade antalet i år jämfört med förra året, 25 procent minskade och 55 procent hade oförändrad nivå.

– Företagen gick ur pandemin med ganska gott självförtroende. Det gick inte så illa som man befarat. Men det var ju också aldrig tidigare skådade stimulanspaket. Så man ska veta att vi egentligen lever på en konstlad marknad, säger han.

Anders Persson konstaterar att alla företagare inte minns den förra lågkonjunkturen.

– Vi har ju företag som egentligen aldrig upplevt en nedgång. Det finns nog många medarbetare som inte vet vad en lågkonjunktur innebär.

Arkitektföretagens prognos bekräftas i viss mån av Innovationsföretagens egen marknadsundersökning som publicerades i mitten av oktober. Där industrikonsult- och techkonsultföretagen fortsätter att vara positiva om utvecklingen, är optimismen något lägre bland arkitektföretagen.

– Tittar jag på arkitektföretagens förväntningar när det gäller personalstyrkan i Sverige under det kommande halvåret så tror 14 procent att den minskar och 31 procent att den ökar för arkitektbolagen.

Innovationsföretagens rapport visar att företagen ser betydligt dystrare på framtiden än för ett halvår sedan. Det kommer sannolikt att bli justeringar i företagens prognoser, säger Anders Persson.

– De samtal som kommer in till oss i jouren och som supportärenden kommer nästan uteslutande från arkitektföretag. Det är kopplat till att det är i den branschen som lågkonjunkturen märks först.

Tre fjärdedelar av dem som svarat på Innovationsföretagens enkät tror att bostadsbyggandet kommer att minska det närmaste halvåret. Anders Persson ser den osäkra tiden som en möjlighet för företagarna att fundera över hur de kan utnyttja en svår tid för att komma ut starkare på andra sidan lågkonjunkturen.

– Det kan tänkas att vi har för många som jobbar med bostad. Kanske finns det möjlighet till omställning, eller behov av kunskapslyft.

Lågkonjunkturen kommer att innebära svårigheter för arkitektbranschen i stort, konstaterar Ulla Bergström som är divisionschef för Sweco Architects.

– Det kommer att bli svårt för många att genomföra uppdragen när lågkonjunkturen slår till. Det gäller för oss att förstå våra kunder, men även för kunderna att förstå hur arkitekterna kan bidra till hållbara lösningar, mer återbruk och cirkulära flöden och lotsa uppdragen i rätt riktning.

Enligt Ulla Bergström stärker Sweco sin roll i stadsutveckling och hållbar omställning av städerna.

– Vi ser att våra planeringsarkitekter och landskapsarkitekter fortsätter att få in många uppdrag. Sweco jobbar även mot fler olika områden, till exempel infrastruktur, industri- och samhällsplanering i stort. Men vi behöver självklart följa utvecklingen och se hur vi kan ställa om och hitta andra segment, säger Ulla Bergström.

Även ett landskapsarkitektföretag som 02landskap, med 20 medarbetare, ser med tillförsikt på utvecklingen.

– Vi är lite mer tåliga än byggnadsarkitekterna. Vi har haft tur att ha beställare i kommunala bolag, men också privata aktörer som vid tapp i nyproduktion satsar på upprustning som fyller ut. Just nu har vi jättebra att göra, men det är klart att man är lite orolig när man läser och hör signalerna, säger Sabina Richter som är en av delägarna.

Christina Lucas

När vi för ett år sedan blickade fram mot 2022, var det nog få som kunde föreställa sig hur året skulle se ut. Europa har än en gång drabbats av krig, vilket får hemska humanitära konsekvenser. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina som inleddes den 24 februari är en fortsättning på det lågintensiva krig som har rått i östra Ukraina ända sedan 2014, och har beskrivits som det värsta som hänt Europa sedan andra världskriget. Miljontals ukrainare har tvingats på flykt, och efter att vi de senaste decennierna har levt i en region som präglats av fred och välstånd har allt ställts på ända.

Mycket har även förändrats i världsekonomin det senaste året. Fjolåret bjöd på en stark återhämtning efter pandemiåret 2020 och även om tillväxttakten såg ut att minska från fjolårets starka 6,1 procent på global basis var utsikterna fortsatt mycket goda. Enligt IMF:s prognos från oktober 2021, som vid årsskiftet 2021/2022 var den senast släppta, väntades tillväxttakten falla till 4,9 procent år 2022. Denna siffra har undan för undan behövt revideras ned under årets gång, då ett antal viktiga faktorer har försämrat utsikterna för den globala ekonomin.

En faktor som varit avgörande för att världsekonomin gått ner under året är något som tog fart redan under 2021, nämligen att inflationstakten världen över började stiga kraftigt. Det har många förklaringar, bland annat att energipriserna steg när världen återhämtade sig från pandemin, att den skiftande konsumtionen från tjänster till varor ledde till bristsituationer på många varor, som dessutom försvårades av komponentbrister i produktionsleden, och att såväl finans- som penningpolitiken stimulerade ekonomin i hög grad.

Den höga inflationstakten drabbade USA tidigt, redan under våren 2021, och spreds till Europa och Sverige under sommaren och hösten. Inledningsvis gjorde centralbankerna bedömningen att inflationen var övergående, något som visade sig vara ett stort misstag. I dag måste vi därför tampas med en inflation som är både högre och har bitit sig fast betydligt längre än vad centralbankerna först räknade med, och som runtom i världen är på de högsta nivåerna på flera decennier.

Eftersom centralbankerna var sena med att vidta åtgärder mot den stigande inflationstakten tvingas de i stället agera desto mer resolut idag. Därför har vi sett rekordstora räntehöjningar världen över.

Omställningen av penningpolitiken dämpar efterfrågan och det faktum att man måste ta till så pass kraftiga höjningar innebär att det finns en stor risk att centralbankerna knuffar in världen i en global recession. Ännu är de inte heller färdiga med räntehöjningscykeln.

Ytterligare en faktor som påverkat världsekonomin i allmänhet och Europa i synnerhet är kriget i Ukraina. Utöver de fruktansvärda humanitära konsekvenserna av kriget så har det en stor ekonomisk påverkan, något som har visat sig som tydligast på el- och gaspriserna i Europa.

Gaspriserna sköt i höjden redan före krigsutbrottet, men har haft än högre toppar och har varaktigt legat på en förhöjd nivå sedan kriget bröt ut. Dessutom har kriget bidragit till en bristsituation på många andra av de råvaror som Ryssland och Ukraina historiskt har varit stora exportörer av. Det här har förvärrat den redan höga inflationen ytterligare.

Även om tillväxtutsikterna har fortsatt att revideras ned på global basis, så är det numera den prognostiserade tillväxttakten för 2023 som får ta smällen. 2022 räddas av att det första halvåret visade på oväntat hög tillväxttakt i bland annat eurozonen. IMF lämnade i sin rapport från oktober prognosen över global BNP-tillväxt oförändrad från julirapporten på 3,2 procent.

Prognosen för tillväxttakten i hela världsekonomin nästa år beräknas däremot gå ned med 0,2 procentenheter till 2,7 procent. Den förväntade tillväxttakten för eurozonen revideras ned ännu mer, med 0,7 procentenheter till 0,5 procent för 2023.

Rekorddeppiga hushåll pressas från flera håll. Ekonomin saktar alltså in runt om i världen och i Sverige är bilden densamma. Särskilt ledsamt är det bland svenska hushåll. Enligt Konjunkturinstitutets mätningar är hushållens konfidensindikator nu nere på den lägsta nivån sedan 90-talskrisen, närmare bestämt sedan januari 1993. Hushållen drabbas hårt av skenande elpriser, den höga inflationen och stigande räntor.

Att höja räntan är det primära verktyget som centralbankerna har för att bekämpa en hög inflation. Det beror på att det upplevs som väldigt påfrestande för mångas hushållsekonomi, vilket gör folk mindre benägna att konsumera. Med det sagt så är det ändå lätt att förstå att hushållen deppar när man upplever att plånboken är under angrepp från alla håll.

Bland företagen har framtidsutsikterna blivit dystrare under året, även om de är betydligt positivare än hushållen. De har i stor utsträckning kunnat föra över sina kostnadsökningar på konsumenterna, och har därför lyckats navigera det här utmanande året relativt väl hittills. Utsikterna inför vintern är dock inte muntra och vi förväntar oss att även humöret hos företagen försämras än mer.

De dystrare framtidsutsikterna syns än så länge inte på arbetsmarknaden. Arbetslösheten har sjunkit stadigt allt sedan ekonomin började återhämta sig från pandemin, och rör sig fortfarande nedåt. Samtidigt är det stor skillnad mellan den svenska arbetsmarknaden och den i exempelvis USA. Där har det under sommaren funnits nästan två lediga jobb för varje arbetssökande, medan vi har ett bättre förhållande mellan arbetssökande och lediga jobb.

Det största problemet i dagsläget för svensk arbetsmarknads del är att vi har stora matchningsproblem som gör att vissa grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det här bidrar till att andelen långtidsarbetslösa i Sverige är stor.

Vi räknar dock med att den starka arbetsmarknaden blir svagare framöver, när konjunkturen viker. Även om räntehöjningarna märks snabbt i hushållens skattning av den ekonomiska situationen så tar det desto längre tid innan de märks på arbetsmarknaden. Företagens investeringsvilja minskar och då kommer anställningsviljan minska kort därefter. Vi står sannolikt inte inför någon djup recession, utan snarare en måttlig ökning av arbetslösheten.

Prisuppgången har nått sitt slut. Den svenska bostadsmarknaden har kännetecknats av en rejäl prisuppgång under de senaste decennierna. Prisökningen har i mångt och mycket drivits av fallande räntor. Räntorna har länge sjunkit i både nominella och reala termer, alltså både i faktiska nivåer och i inflationsjusterade mått.

Prisökningen nådde klimax under pandemin. Från år 2020 till 2021 steg de genomsnittliga priserna på bostadsrätter i Sverige med 15 procent och på villor med 20 procent.

De flesta kan nog enas om att en sådan utveckling inte är långsiktigt hållbar. Faktum är att den svenska bostadsmarknaden pekats ut som ett hot mot den finansiella stabiliteten, på grund av den orimligt höga prisökningstakten.
Priserna fortsatte stiga under inledningen av 2022, och nådde toppen i mars i år. Sedan dess har räntan höjts kraftigt, vilket har fått bostadspriserna på fall. De är inne i en nedåtgående trend och har i skrivande stund fallit med omkring tio procent från toppnoteringen. Samtidigt ser det ut som att priserna kommer fortsätta sjunka. Marknadens sammanvägda bedömning är att det totala prisfallet från topp till botten kommer landa någonstans mellan 15 och 20 procent.

Detta må låta skrämmande, men kan faktiskt vara positivt för den svenska ekonomin. Antalet köpare som löper risken att lånen överstiger värdet på bostaden vore i detta scenario liten, då det endast rör sig om ett års uppgång som går tillbaka. Detta trots att prisfallet i sig är relativt stort. Andelen köpare som riskerar allvarliga problem av ett sådant fall är således relativt liten.

Om utvecklingen snarare skulle fortsätta uppåt gör det endast att vi löper en större risk för att en bubbla bildas. Det skulle kunna få förödande konsekvenser den dagen bubblan spricker.

Stigande materialpriser, högre räntor och sjunkande bostadspriser får föga förvånande en dämpande effekt på bostadsbyggandet. Enligt Boverkets prognos från oktober påbörjades byggandet av omkring 71 500 bostäder under 2021. Denna siffra väntas falla till omkring 60 000 under 2022, och 45 000 under 2023.

Färdigställandet av bostäder väntas däremot öka, från 53 000 i fjol, till 62 000 i år och 64 000 nästa år. Det här hindrar dock inte att det minskade antalet byggstarter som Boverket ser framför sig är något olycksbådande. Man bedömer nämligen att bostadsbeståndet måste öka med 63 400 bostäder årligen mellan 2022 och 2030. Att antalet påbörjade bostadsbyggen sjunker kraftigt innebär såklart även att antalet färdigställda bostäder kommer bli lägre framgent.

Den rådande situationen talar alltså för att det kommande året kommer bli trögt vad gäller nya byggstarter. När det ekonomiska läget är osäkert tenderar folk att bli mer försiktiga med stora utgifter, och för nästan alla av oss så är ett bostadsköp den största utgiften vi någonsin har.

Det finns dock anledning att behålla hoppet. Som tidigare nämnt kommer det finnas ett behov av ett stort antal nya bostäder, och även om 2023 kan bli utmanande så ser vi framför oss att den stundande lågkonjunkturen blir relativt mild och kortvarig.

Riksbankens räntehöjningar avslutas under inledningen av nästa år och även om man inte kan förvänta sig att vi återvänder till en minusränta så lär det inte dröja länge innan Riksbanken tvingas byta fot och fundera på räntesänkningar igen. Det här kommer uppmuntra till ökade investeringar, och bör leda till att byggandet åter igen tar fart.

Sebastian Gierlowski Carling

Digitaliseringen tillhör det som påverkat arkitektföretagens vardag mest de senaste 20 åren. När landskapsarkitekt LAR/MSA Sabina Richter och hennes två kollegor startade sitt företag 2002 skissade de för hand och projekterade i 2D – nu arbetar de flesta arkitekter i 3D. Den tekniska utvecklingen har också suddat ut gränserna för var arbetet ska ske, och i vilka former.

I topp på byggbranschens agenda i dag är klimatomställningen. Framöver kommer den att stå för de största förändringarna för arkitektföretaget.

Friheten att få bestämma över sin egen tid, att få jobba i lite mindre skala och få mer kreativt utrymme lockade arkitekt MSA Sanna Haagen att i våras starta eget vid sidan om heltidsjobbet på Arkitema.

– Jag övertygad om att arbetsgivare i framtiden kommer att ha svårt att rekrytera personal som förväntas vara på kontoret varje dag 9 till 5. Där finns en förväntan om att kunna jobba friare, och det är inte nödvändigtvis kopplat till generation, säger arbetslivsforskaren Calle Rosengren.

I liknande banor som Sanna Haagen tänker arkitekterna SAR/MSA Aron Högberg och Benjamin Gillner på Högberg Gillner Arkitektur som startade sitt kontor 2018.

– Det är jätteviktigt att kunna styra sin tid. Det finns en mycket större frihet i att vara egenföretagare än anställd och speciellt som småbarnsföräldrar är det en mycket mer flexibel vardag, säger Aron Högberg.

Teknikutvecklingen – och pandemin – har banat väg för en ny syn på arbetslivet, där jobbet kan ske lite varsomhelst, och där kontoret i stället erbjuder social samvaro och kreativitet. Men egentligen är dagens arbetsliv, där jobbet tydligt är kopplat till arbetsuppgiftens karaktär och där den styr arbetsdagens längd, en återgång till en förindustriell tid. det framhåller Calle Rosengren som är forskare vid Lunds tekniska högskola.

– Fasta tider och fasta platser fick vi med industrialiseringen, så det är en ganska kort tid av människans historia som vi haft det på det sättet.

När Sabina Richter för 20 år sedan startade 02landskap tillsammans med landskapsarkitekt LAR/MSA My Lekberg Hellström och arkitekt SAR/MSA Ulrika Gunnman i en källarlokal i Göteborg, var det för att få driva sina egna frågor som landskapsarkitekter med fokus på gestaltning. I dag är de 20 anställda, kontoret finns kvar på samma adress, men numera sitter medarbetarna på entréplanet. Kontoret har successivt vuxit för att kunna inrymma alla och möta kraven på mer mötesrum och sociala ytor.

– Balansen mellan fritid och arbete är mycket viktigare idag. När vi drog i gång var hade vi fullt engagemang i företaget, och arbete och fritid flöt ihop. Som arbetsgivare måste vi vara lyhörda för de gränserna, och trivseln på kontoret är något vi jobbar jättemycket med, säger Sabina Richter.

Kontoren kommer att finnas kvar i framtiden, spår Calle Rosengren. När han frågar sina studenter på den tekniska fakulteten om kontoren kommer att vara viktiga för dem så svarar de att det är viktigt att det finns ett kontor som är funktionellt, där det går att träffa kollegor, och att det är en snygg och inspirerande miljö.

– Men jag tror att det kommer att vara ett större fokus på samarbeten och jag tror att man kanske inte ens behöver sitta företagsspecifikt. Vi ser att co-working växer fram.

Ett exempel på det är Högberg och Gillner Arkitektur som delar lokaler med tre andra arkitektkontor, vilket inte bara innebär fler kollegor vid kaffeautomaten.

– Vi samarbetar på lite olika sätt. Dels jobbar vi som mer eller mindre likvärdiga i projekt, dels i konsultuppdrag i begränsade projekt. Men vi samarbetar även i anbudsskeden där vi lämnar anbud tillsammans. Sedan har vi samarbeten som sträcker sig utanför vår profession, med övriga konsultdiscipliner i byggsektorn, berättar Aron Högberg.

Samarbetet minskar behovet av att anställda, och gör att de slipper känna pressen att få in tillräckligt med uppdrag för att betala lönen för anställda, fyller Benjamin Gillner i.

– Det gör att vi kan fokusera på att hitta projekt och jobb som vi tycker passar för att utveckla vårt företag och där vår ambitionsnivå förhoppningsvis får plats.

Nätverksbaserade organisationer är något man pratar mycket om utomlands, konstaterar arkitekt SAR/MSA Michael Westerlund. Han är utbildad i Storbritannien, har jobbat i såväl Peking, London och Miami och är nu anställd på Semrén & Månsson i Malmö.

– Det är först med nätverksorganisationen som vi kommer närmare möjligheten till en slags kollektiv intelligens. På den punkten ser jag en enorm skillnad mellan framför allt mitt internationella engagemang och den svenska branschen generellt, säger han.

Frågan är vad som gäller 20 år framåt, om det är den traditionella företagsstrukturen som kommer att växa eller om vi kommer att se olika huvudspår där nätverksorganisationen är ett spår.

– Jag tror absolut att vi kommer att se mer av nätverk i framtiden, men utan att det för den skull ersätter det andra. Och där spelar digitaliseringen en avgörande roll, säger Michael Westerlund.

Digitaliseringen har gjort det möjligt för en mindre entreprenör att växa på ett sätt som var omöjligt för 20 år sedan, resonerar Terrence Brown, som är professor i teknikbaserat entreprenörskap vid KTH. För den som jobbade för sig själv som arkitekt innebar företagets storlek en begränsning. I dag gör tekniken det möjligt att ingå i nätverk med andra specialister, också från andra delar av världen, säger han.

– Så jag tror att enmansföretag som vill växa faktiskt kan bli riktigt stora och samtidigt vara relativt små sett till antal anställda. De måste bara fatta ett medvetet beslut om att vilja växa.

För Sabina Richter och hennes kollegor var beslutet att gå från tre delägare i en källarlokal till att anställa naturligt eftersom företaget fick mer och mer uppdrag, säger hon.

Rent arbetsmässigt jobbar 02landskap på samma sätt som när det var ett tremannakontor.

– Väldigt tidigt bestämde vi att vi inte skulle sitta på varsitt håll och skissa utan att vi skulle jobba i grupp. Och det gör vi i dag också. Vi skissar i grupp och jobbar minst tre personer i varje projekt.

Inledningsvis handlade tankarna på arbetsgivarrollen mest om företaget hade uppdrag så att det räckte. I takt med att företaget anställt fler medarbetare har det tillkommit andra krav.

– Vi startade ju företaget för att vi tyckte att det var viktigt med gestaltning. Plötsligt blir man arbetsgivare och ska hålla i personalfrågor, och det är vi ju inte utbildade i. Så vi har tagit stöd både i IT, ekonomi och HR. Sedan två år tillbaka har vi kollektivavtal och vi har tagit fram en personalhandbok, säger Sabina Richter.

Benjamin Gillner och Aron Högberg som startade sitt kontor 2018 har visserligen hunnit med att ha två anställda, men är återigen ett tvåmannakontor och sköter allt från ekonomi, till teknik och lokalfrågor själva.

– När det blir tider med hög beläggning så sätter det press att ha fortsatt koll på allt, och visst hade det varit skönt om det hade funnits någon som löste de administrativa frågorna. Samtidigt är det kul och något glädjande att vi är engagerade i alla delar. Det skapar ett engagemang som bidrar och märks i alla led, som när vi träffar kunder och de vet att det är vi som gör jobbet, säger Benjamin Gillner.

Sanna Haagen, som på nära håll följt sina föräldrars arkitektfirma med som mest 13 medarbetare, vet i dagsläget inte om hon i framtiden kommer att vilja anställa.

– Man behöver ha ganska stora projekt för att sysselsätta andra, tänker jag. Jag skulle nog föredra att göra projekt tillsammans med en eller fler kollegor.

En som absolut tror att storföretagen har en roll i framtiden är arkitekt MSA Ulla Bergström, divisionschef för Sweco Architects. Det stora företagets styrka är just att ha många olika kompetenser under samma tak där olika experter samarbetar, resonerar hon.

– Vi har sett de senaste åren hur fler och fler företag går ihop. När företag uppnår en viss storlek kan man samla experter från olika discipliner i kundteam. Det är när vi låter olika experter slå sina kloka huvuden ihop som underverk sker. Jag skulle säga att det är nödvändigt för att vara relevanta på marknaden och kunna bistå våra kunder i omställningen som behöver ske. Ingen kompetens klarar det här själv, säger hon.

Hon tror att vi pratar mer om stadsmiljöer och sociala värden om 20 år, och där kommer arkitekturen och stadsplaneringen att vara i fokus.

– Det är där jag ser att Sweco kan göra den största skillnaden som storföretag. Jag tror att den multidisciplinära mixen också kan främja nytänkandet kring hur vi utformar våra städer. Det är viktigt att uppmuntra innovationskulturen på företaget.

Klimatförändringarna och behovet av en ökad biologisk mångfald innebär att uppdragen blir mer komplexa, både vad gäller upphandlingar och hur projekten är utformade. Redan idag samverkar 02landskap med andra kompetenser, som ekologer, antikvarier och trafikingenjörer. Dessa samarbeten blir allt viktigare.

– Vi kommer att bli mer efterfrågade. Förutom klimatet så ökar kraven på utemiljön när man förtätar städerna och det blir högt tryck på de ytor som blir kvar. Där tror jag att vi landskapsarkitekter kommer att vara med i ännu högre grad i tidiga skeden, säger Sabina Richter.

Christina Lucas

Branschen har sett en konsolidering på senare år. De stora företagen har blivit större både genom förvärv och organisk tillväxt. Samtidigt har stora konsultföretag inom samhällsbyggnad stärkt sin kompetens inom arkitektur, genom företagsförvärv och nyrekrytering av arkitekter. Konsolideringen har dock inte ändrat att cirka hälften av arkitektföretagen är enmansföretag.

Att driva och vara ensam anställd i sitt eget aktiebolag skiljer sig från att driva ett större företag med anställda. Några skillnader visar sig i nyckeltalen där medianvärden för olika företagsstorlekar visas, se tabellen här nedanför.

Det finns några tänkbara anledningar till att företagen med en anställd har lägst medianvärde för omsättning per anställd. I gruppen finns företag som är nystartade och endast varit verksamma en del av året. Det finns också företag vars ägare valt att endast arbeta deltid i sina företag.

En del företag kan vara under avveckling och verksamheten håller på att trappas ner. Nystartade företag, företag under avveckling och deltidsanställda finns även i övriga storlekskategorier, men märks tydligast bland enmansföretagen när vi betraktar medianvärden som i nyckeltalstabellen.

Många enmansföretag är väletablerade verksamheter som genererar tillfredsställande intäkt till ägaren. Företagen ägs och drivs av arkitekter med såväl generalist- som specialistkompetenser. Omkring en tredjedel av enmansföretagen, 300 stycken, hade 2021 en omsättning per anställd på minst en miljon kronor.

Företagen med en anställd har högst medianvärde för rörelsemarginal. Bidragande orsaker till det kan vara att ägaren väljer att ha kontoret i hemmet, vilket kapar lokalkostnader. Ägaren kan också välja att ta ut en lön som ligger under den marknadsmässiga till sig själv och istället ta ut utdelning. Låga kostnader påverkar lönsamheten positivt.   

Carina Unger

Fakta om enpersonsföretagen som svarat på arvodes och branschenkäten 2022. I år svarade 234 företagare på Sveriges Arkitekters årliga arvodes- och branschenkät. 110 av dessa är enpersonsföretag. Här är deras svar: