Offentliga upphandlingar är en miljardmarknad

Vi bedömer att den offentliga marknaden för arkitekter är lite drygt tre miljarder kronor. Det finns statistik över de affärer som kommuner och regioner gör, men vissa statliga och kommunala bolag kan fattas.

Det kan vara svårt att urskilja arkitekttjänsterna eftersom de ibland kodas med andra tjänster, till exempel besiktningstjänster. I tabellen finns till exempel inte Norconsult med, en stor leverantör av arkitekttjänster men som också erbjuder andra typer av tekniska tjänster. Bolag som WSP och Tyréns kan också erbjuda arkitekttjänster. Den totala omsättningen för arkitektbranschen 2022 var cirka tio miljarder kronor.

Lite intressant att också titta på vilka mindre leverantörer som förekommer. Här är en lista på de 16 som säljer från miljonen och nedåt:

Två tredjedelar av alla offentliga upphandlingar gäller ramavtal, alltså ett avtal som den upphandlande myndigheten kan ropa av tjänster från när behov uppkommer. Ramavtalen användes förr mer till löpande och mindre uppgifter men har under en ganska lång period växt till att bli mer omfattande.

Upphandlarna använder sig i större utsträckning av förnyad konkurrensutsättning (FKU) inom ramavtalen, vilket innebär att konsulterna får lämna in nya anbud för specifika projekt. Det händer att man även i FKU efterfrågar priser. I princip är det en bra möjlighet att göra en förnyad konkurrensutsättning inom ramavtalen om man till exempel har olika kompetenser inom ramavtalet, men vi ser också att de utnyttjas för att ytterliga pressa priserna och blir onödigt komplicerade och tidsödande.

Ungefär en tredjedel av upphandlingarna gäller enskilda projekt och i liten omfattning förekommer dynamiska inköpssystem.

Priset har fortfarande stor betydelse i utvärderingarna och vi bedömer att timpriserna sjunker. Samtidigt ser vi att upphandlarna i större utsträckning använder sig av intervjuer och förhandling, och att det finns upphandlingar där man bedömer kompetens och förmåga på ett seriöst och kompetent sätt i relation till priset.

Timpriserna har förstås större betydelse i upphandlingarna av ramavtal. De upphandlande myndigheterna måste väga in priset på något sätt i sina utvärderingar och för löpande tjänster kan det vara svårt att finna någon annan bas för denna utvärdering än just timpriset.

Är timpriset med i utvärderingen, antingen det är bara pris eller en del av utvärderingen, är nivåerna låga eller mycket låga. Alla kontor som agerar på den offentliga marknaden erbjuder låga priser oavsett storlek eller kompetens. Endast i något eller några fall når timpriset över 1 000 kronor för ansvarig arkitekt i en ramavtalsupphandling. Priser på 700–800 kr är ”normalt”, men så lågt som 550 kronor förekommer.

Det är ungefär, eller lägre än, företagets egen kostnad för en arkitekttimme. Följden blir att arkitektföretagen knappast kan ta ut någon vinst för dessa uppdrag – risken är att ramavtalet blir en förlustaffär. Vissa arkitektkontor ser möjligheten att strategiskt prisa in sig genom att till exempel lägga mycket låga timpriser på tjänster som bedöms utnyttjas mindre i ett ramavtal.

Upphandlande myndigheter kan inte längre sätta ett lägst acceptabla pris. I en nyligen överprövad upphandling accepterade domstolen motiveringen till ett timpris på 690 kronor. Det gör det svårt att ”reglera bort” låga priser. Här har arkitektkontoren själva en viktig roll genom att agera solidariskt på marknaden. Det finns upphandlande myndigheter som är mycket besvärade av de låga priserna, då de inser att de inte får den bästa servicen – särskilt om kontoren har andra, lönsammare uppdrag.

I de (få) fall man använder sig av fasta priser så ligger de som regel kring 1 000–1 200 kronor, som lägst 870 och som högst 1 300 kronor. Dessa priser har gått upp sedan den förra undersökningen.

I 17 procent av de undersökta upphandlingarna utvärderas endast pris och i 68 procent görs någon typ av sammanvägd bedömning. Det låter ju bra att så pass stor andel gör en sammanvägd bedömning. Men när vi tittar närmare på de enskilda upphandlingarna ser vi att dessa modeller inte är särskilt sofistikerade och att det i de flesta fall ändå går att prisa in sig.

Utvärderingsmodellerna kan också vara ganska trubbiga. Det handlar till exempel om att göra avdrag för viss teknisk kompetens, att samtliga anbudsgivare får samma eller nästan samma poäng vid utvärdering och att man låter referent betygssätta (även om denna metod tycks vara mindre förekommande än förut).

Att lägsta pris alltid utvärderas som bäst är egentligen ganska konstigt; det finns inget i lagen som säger att man måste göra så. I sammanvägda utvärderingsmodeller, där pris ska vägas ihop med kvalitet, menar vi att det är möjligt att bedöma priset enligt en annan skala. Ett utvärderingskriterium som gäller priset skulle mycket väl kunna vara om det är marknadsmässigt eller inte.

Men det finns också goda exempel där den upphandlande myndigheten gör en bedömning av till exempel

I bästa fall gör en grupp som har kompetens inom de områden som ska bedömas dessa utvärderingar. Bedömningarna görs på inlämnande referensuppdrag och/eller intervjuer.

Något som är betydligt mer vanligt förekommande är att de upphandlande myndigheterna faktiskt träffar anbudsgivare, för en anbudspresentation eller en intervju. Det är en bra utveckling som vi gärna uppmuntrar.

Vi har tittat på alla arkitektupphandlingar som annonserades augusti 2022 till augusti 2023, totalt 147 stycken. Vi har gjort en manuell rensning för att komma åt enbart arkitektupphandlingar och inte inkludera annat som kommer in under CPV-koden, såsom besiktningstjänster och liknande, och få med landskapsarkitekter som har en annan CPV-kod (CPV= typ av tjänst).

Upphandlingarna är varken strukturerade eller kodade så att det går att göra enkla statistiska utdrag på exempelvis utvärderingsmodeller. Det betyder att en analys av utvärderingsprotokollen eller upphandlingsunderlagen har varit nödvändig för att kunna göra en bedömning av utvärderingsmodellerna och deras utfall. Ingen har tidigare gjort en motsvarande undersökning så det finns inget jämförelsematerial. Vissa tendensspaningar bygger därför på erfarenhet, och på en liknande undersökning från 2018.

Materialet är hämtat från Visma Analytics/Mercell.

När det gäller omsättningen för arkitekter på den offentliga marknaden är underlaget hämtat från Offda. Det ger inte hela bilden eftersom vissa statliga bolag och de flesta kommunala bolag inte kommer med i den statistiken. Det finns också konsultbolag som inom sina koncerner också erbjuder arkitekttjänster som inte går att skilja ut.

Underlaget för omsättningen för hela sektorn är hämtat från Bisnis Analys.