Särbehandling och diskriminering på grund av etnisk tillhörighet

Diskriminering är en kränkning av den grundläggande rätten till likabehandling och orsakar lidande och ohälsa för de som utsätts. Det skapar otrygga arbetsplatser och hämmar individers och organisationers utveckling.

Sveriges Arkitekter jobbar för goda arbetsvillkor och arbetsmiljöer för våra medlemmar. Vi vill att alla arkitekter ska komma till sin rätt och kunna verka på likvärdiga villkor och med lika möjligheter – oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Det är inte bara en avgörande fråga för våra medlemmar. Det angår oss alla, eftersom en arkitektkår som präglas av mångfald, jämlikhet och jämställdhet har bäst förutsättningar att hantera samhällets kontinuerliga utmaningar och förändringar.

Som ett led i vårt arbete för mångfald, jämlikhet och jämställdhet ville vi ta reda på i vilken utsträckning våra medlemmar utsätts för diskriminering och kränkande särbehandling. Vi har därför genomfört en undersökning bland yrkesverksamma medlemmar i syfte att undersöka förekomsten av diskriminering i yrkeslivet. Denna delrapport avser upplevd diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.

Etnisk tillhörighet är en av sju diskrimineringsgrunder som omfattas av Diskrimineringslagen. Med etnisk tillhörighet avses nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.

Orättvis behandling är inte alltid diskriminering i lagens mening – men det kan vara det. Det finns ett antal kriterier, som alla behöver vara uppfyllda, för att ett agerande ska räknas som diskriminering i arbetslivet. Till en början behöver det handla om en fysisk person som blivit missgynnad eller kränkt. I regel ska det också finnas ett samband med en diskrimineringsgrund. Det behöver dessutom handla om att diskrimineringen sker på ett sådant sätt som räknas som en av de former av diskriminering som beskrivs i lagen, och missgynnandet eller kränkningen behöver ha ett samband med arbetet.

Skyddet mot diskriminering i arbetslivet gäller fler än den som redan är anställd. Även den som söker ett arbete, är praktikant eller är inlånad eller inhyrd hos arbetsgivaren skyddas av lagen.

I undersökningen angav åtta procent av respondenterna (146 personer) att de utsatts för etnisk diskriminering. De som svarat att de utsatts för etnisk diskriminering har i huvudsak sitt födelseland i Mellanöstern eller Nordafrika (25%), Central- eller Östeuropa (22%), Sydamerika (16%) och Sydeuropa (12%). Det är i princip samma fördelning när vi tittar på svaren för var deras föräldrar är födda.

23 procent av alla respondenter i undersökningen var utlandsfödda – i denna grupp uppger 42 procent sig vara utsatta för etnisk diskriminering. Bland de svenskfödda som upplevt etnisk diskriminering har nio av elva svaranden en eller två utlandsfödda föräldrar och två har svenskfödda föräldrar.

59 procent uppger att diskrimineringen pågår löpande och 41 procent att det sker vid enstaka tillfällen.

När vi frågade vad de som utsatts trodde att särbehandlingen berodde på svarade de allra flesta att det berodde på nationalitet eller språk.

17,1 procent uppgav ”Annat” som orsak och har lämnat bland annat följande fritextsvar:

De tre vanligaste sätten som diskrimineringen tar sig uttryck är karriärmöjligheter, arbetsuppgifter och ekonomiska hinder.

Vi ville också veta var diskrimineringen förekommer. Nästan alla som uppgett sig utsatta för diskriminering utsätts för det på sin arbetsplats/kontor av kollega eller kollegor. 90 procent svarar att det ägt rum på arbetsplatsen, 26 procent hos beställare och 23 procent i annan arbetsrelaterad miljö (flera svar har på denna fråga varit möjliga att ange).

Situationen är procentuellt sett värst i gruppen som saknar anställning. Därefter kommer de med anställning i privat sektor, som beställare eller i annan roll (ej konsult).

På frågan om de som upplevt sig utsatta för diskriminering påtalat problemet för person i ledande position på arbetsplatsen svarar alldeles för många nej. Endast 48 procent av de som utsatts har påtalat problemet för person i ledande ställning på arbetsplatsen.

På frågan om tillräckliga åtgärder vidtagits av arbetsgivaren svarar en majoritet av de som utsatts att det inte vidtagits tillräckliga åtgärder, hela 71 procent.

Det är alldeles för många – 45 procent av de svarande som utsatts för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet – som inte vet vem de ska vända sig till när de själva eller någon kollega blir utsatt för diskriminering. Det är oacceptabelt. Genom denna rapport och våra kommande åtgärder hoppas vi som förbund kunna ändra på det.

Undersökningen visar att det oftast är kolleger eller chefer som utsätter andra kolleger för diskriminering och det sker oftast på den egna arbetsplatsen. Det yttersta ansvaret faller självklart på de individer som genom sitt agerande utsätter andra för diskriminering. Det faller även ett stort ansvar på de som bevittnar diskriminering utan att agera.

Det legala ansvaret för att förebygga, undersöka och åtgärda diskriminering ligger helt på arbetsgivarna. Stöd till arbetsgivarna sker i första hand från bransch- och arbetsgivarorganisationerna: Innovationsföretagen, SKR och Arbetsgivarverket. Även Diskrimineringsombudsmannen, DO, tillhandahåller stöd och material till arbetsgivare för arbete med så kallade aktiva åtgärder.

Arbetsgivare riskerar skadestånd om det är företrädare för arbetsgivaren (chef) som diskriminerar eller om arbetsgivaren inte utreder och åtgärdar diskriminering mellan medarbetare.

Resultatet av undersökningen är alarmerande och Sveriges Arkitekter tar frågan på stort allvar. Vi uppmanar alla arbetsgivare i branschen att ta sitt ansvar. Vi arbetar själva med frågan i de sammanhang där vi har rådighet och möjlighet att påverka.

Enligt förbundets principprogram ska förbundet motverka diskriminering och arbeta för jämställdhet och integration i medlemmarnas utbildningar och yrkesliv. Förbundet arbetar också utifrån sin policy om inkludering och likabehandling som har tagits fram av det tidigare rådet Arkitekt(hen) med uppdrag från förbundsstyrelsen.

Sveriges Arkitekter arbetar för goda arbetsvillkor och arbetsmiljöer för våra medlemmar. Vi vill att alla arkitekter ska komma till sin rätt och kunna verka på likvärdiga villkor och med lika möjligheter, oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsvariation, sexuell läggning eller ålder.