De är nominerade till Kritikerpriset 2023
Johanna Fager, Nicole Cecilie Bitsch Pedersen och Jo Mikkel Sjaastad Huse för ”Nya Lövholmen”, Lars Marcus för ”Städernas stenar”, Helena Mattsson för “Architecture and Retrenchment” och Joar Nango för ”Girjegumpi”. Dessa fyra gjorde den bästa insatsen för att stärka ett kvalificerat samtal om arkitektur 2023, anser juryn för Kritikerpriset. Juryordförande Kerstin Brunnberg berättar om juryprocessen.
På vilka sätt är de nominerade representanter för dagens arkitekturdebatt?
Vi har under juryprocessen fått ta del av många olika bidrag och även de nominerade bidragen skiljer sig åt alla fyra. Det öppnar ögonen för hur många dimensioner arkitekturen har, och därmed arkitekturkritikens betydelse för att diskutera arkitekturen som möjliggörare för människors liv och verksamhet. Något så självklart att det tas för givet och blir märkligt frånvarande i samhällsdebatten, när det i själva verket kräver det motsatta – ett engagerat och inkluderande samtal om utformningen av vårt dagliga liv.
Det vi såg bland bidragen var exempel på vällovlig pedagogisk dagspressjournalistik om stadsplanering, med fokus på beslutsprocessen. Genom ett antal böcker har vi tagit del av analyser om arkitekturens roll som politiskt redskap från jämlikhetsskapare till enskild vinstmaskin, i en annan bok den breda pedagogiska beskrivningen av hur stadsplanering kan och bör utformas för att nå vissa mål. Andra bidrag skildrar ett minoritetsfolks arkitektur samt förutsättningar för medborgarpåverkan, liksom hur en arkitekturepok som med klassiska stilmedel och modernt tänkande blev typiskt för den tidiga bostadskooperationen i Stockholm.
Vilka har varit de mest brännande frågorna i årets juryprocess?
Det har förstås bränt till några gånger innan vi kom till beslut om nominerade och vinnare! Men mest brännande – och där vi varit helt eniga – är frånvaron av en bred, sakkunnig arkitekturkritik i de medier medborgarna tar del av: TV, radio, riks- och lokaltidningar. Detta som kanske inte uttrycks som arkitektur men som är ett dagligt samtal människor emellan, ett samtal om väsentliga förutsättningar för var och en av oss i det pågående livet.
Vi vill se mer arkitekturkritik för allmänheten. Det skulle ge redskap för politisk påverkan och bidra till utveckling och kunskap om det vi alla behöver förstå; arkitekturens möjligheter och förmåga att skapa bästa möjliga miljö i ett nytt klimat där vi ska leva och verka, från barnsvagnsålder till rullstolsåkande.
Hur gick juryprocessen till?
Det kom in 18 förslag, vilket är ovanligt många och något som vi i juryn förstås är glada åt. Vi tror att det beror på att vi från och med förra året har nominerade och inte enbart en vinnare till Kritikerpriset. Juryn har också gjort egen research och vi har från en kortlista på omkring tio namn valt ut de här intressanta och väl kvalificerade nominerade.