Debatt – Grannsämjan ett minne blott med de nya byggreglerna

Regeringens ambition att bygga trädgårdsstäder och att omvandla villamattor till trädgårdsstäder är lovvärd. Men det kräver att bygglov för komplementbostadshus blir kvar – regeringen skjuter en av sina främsta bostadspolitiska mål i sank med lagrådsremissen om nya bygglovsregler.

Med regeringens förslag till nya bygglovsregler kan ett komplett bostadshus dyka upp 4,5 meter från tomtgränsen, utan att du som granne i praktiken har något att säga till om. För även om du kan anmäla det nya huset till kommunen, är utsikterna minimala att du får det rivet – och din insynsskyddade uteplats eller utsikt tillbaka. Skulle du mot förmodan lyckas, är grannsämjan (när grannen förlorat någon dryg miljon kronor) med all sannolikhet raserad för alltid.

Att förtäta småhusområden kan vara ett hållbart sätt att skapa fler trevliga bostäder och förbättra boendemiljön också för dem som redan bor där. Det ger ökat underlag för lokala butiker och annan service, befintliga skolor liksom för kollektivtrafik. Att helt enkelt omvandla villamattor till trädgårdsstäder. Men att få till en sådan helhet kommer att begränsas och försvåras om ett ad hoc-byggande av allehanda komplementbyggnader blir verklighet.

Regeringen tar i lagrådsremissen bort all förprövning, även av komplementbostadshus. Sveriges Arkitekter anser tvärtom att byggnader som är så stora som 30 kvadratmeter ska kräva bygglov. Vi instämmer helt i SKR:s uppfattning att det som säljs in som en förenkling skapar otydlighet och minskad förutsägbarhet.

Att kommunen prövar ett bygge gör det förutsägbart för dig som granne vad som kan dyka upp runt stugknuten. Det finns en trygghet i att om det är något på gång som avviker från planen så får du möjlighet att yttra dig. Alternativa lösningar kan diskuteras och konflikter lösas innan en miljoninvestering är genomförd. Bygglovet är inte i första hand till för villabyggaren utan för villagrannen.

Bygglovsprövningen är inte bara till för att värna grannsämjan. Där bedöms också om huset passar på platsen och tar hänsyn till det som redan finns där. Det vill säga en bedömning innan en vacker berghäll är bortsprängd, innan en gammal ek är fälld eller innan en fasadutformning som bryter mot omgivningens kulturvärden är byggd.

Detaljplanen i första hand, och bygglovet som följer efter, säkrar också att de planer kommunen har i ett lite större perspektiv – exempelvis tillgång till förskoleplatser och fungerande nät för vatten och avlopp – kan uppfyllas. Det är förvisso bra att regeringen går vidare med utredningens förslag att planbestämmelser till skydd för ras, skred och erosion faktiskt måste följas, men inte tillräckligt.

Det är varken möjligt eller lämpligt att enskilda byggherrar, ofta privatpersoner, hänvisas till att själva göra komplexa bedömningar av olika enskilda intressen såväl som allmänna. Även om fastighetsägaren vill vara varsam och ansvarsfull (som regeringen lyfter som argument för lovfriheten) betyder det inte att den privata villaägaren har kompetens och erfarenhet eller tillräcklig självinsikt att ta in hjälp innan det är för sent – när miljön är förstörd och pengarna har rullat i väg. Här behövs kommunens experter.

För att bygga hållbara, vackra och miljöer som är trivsamma även för grannarna finns det inget bättre sätt än detaljplaner och bygglov för att väga olika intressen mot varandra. Så lägger vi en förutsägbar och trygg grund för en ny egnahemsrörelse, som värnar och utvecklar trädgårdsstäder.