Debatt – Sätt stopp för krympande skolgårdar
Ambitionsnivån i Boverkets förslag om en utökad befogenhet att ställa krav på förskole- och skolgårdar är för låg. Ytor för lek och rörelse ska inte kunna kompromissas bort. Det skriver Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson och Arkitektur- och barnrådets ordförande Mie Svennberg och Stefan Petersson i en debattartikel i Dagens Samhälle.
Boverket har kommit med en promemoria som bildar underlag för ett skarpt regeringsförslag. Det innehåller önskemål om utökat bemyndigande att meddela föreskrifter för lek och utevistelse i friytor. (Boverket definierar friyta som en yta som barn kan använda på egen hand vid sin utevistelse.) Förslaget, som innebär en ändring i plan- och byggförordningens tionde kapitel ska göra det möjligt att ställa bindande krav på kvaliteter och placering av friytor. Däremot innehåller promemorian märkligt nog inga krav på ytornas storlek.
Vi ordnar seminarier om folkhälsa och barnfetma. Vi citerar forskning som visar att fysisk rörelse underlättar inlärning. Vi har gjort Barnkonventionen till lag. Tveka då inte att ge barn ordentliga friytor för lek och vardagsmotion.
I vårt remissvar tillstyrker Sveriges Arkitekter och förbundets Arkitektur- och barnråd att dagens regler behöver skärpas. Promemorians förslag är ett bra första steg, men vi vill gå längre; att enbart hävda kvalitet räcker tyvärr inte. Boverket måste även kunna ställa krav på storleken. Det är ju minskande ytor som är problemet. Om regeringen ska ge verket ett ansvar att kunna reglera friytor måste reglerna därför bli tuffare.
Kommunerna har en verklighet där skolor, förskolor och fritidshem pressas in på allt mindre tomter. Skolor startas i industriområden som helt saknar skolgårdar. Nya förskolor har så små gårdar att närliggande parker får fungera som gård – och eftersom parkerna inte är gjorda för att tåla slitaget ökar underhållet och försämrar vistelsen för andra som använder parken. För att få ekonomin att gå ihop förespråkas rejält stora enheter och att hitta mark centralt i städerna är svårt. Vi har följt denna negativa utveckling med oro och både vi och våra medlemmar har i debattartiklar och hos politiker varnat för effekterna.
Genom att skärpa uppdraget till Boverket har regeringen en chans att ta fram regler som bygger välmående, hälsa och bättre skolresultat för de unga generationerna. Ytkrav för skolmiljöer ställs alltför ofta mot bostadsbyggande, men med ett långsiktigt ekonomiskt och socialt perspektiv kan ytkraven motiveras. Vi påminner om politikens egna ambitioner i målet för gestaltad livsmiljö: att ”hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden”.
Barnkonventionen (artikel 31) förpliktigar. Vårt krav på regeringen är att ge Boverket ett utökat bemyndigande som går längre än dess promemoria. Låt verket kunna ställa bindande krav på både kvalitet och kvantitet i friytorna.
Vi ordnar seminarier om folkhälsa och barnfetma. Vi citerar forskning som visar att fysisk rörelse underlättar inlärning. Vi har gjort Barnkonventionen till lag. Tveka då inte att ge barn ordentliga friytor för lek och vardagsmotion.
