Framtiden är i alla fall bred

Vänder det nu? Förhoppningsvis är det så att krisen åtminstone börjar plana ut. Men det är svårare att prata om att det vänder, det är för tidigt att ropa hej.

I det här osäkra läget behöver vi också diskutera vad det är vi ska vända tillbaka till. Dels är det en fråga om hur arbetsmarknaden kommer att se ut för arkitekter framåt, givet exempelvis demografin, klimatet och AI. Dels är det en fråga om arkitekterna vill tillbaka till hur det var under högkonjunkturen.

Jag inser att många bara vill ha ett jobb, med schyssta villkor. Inte minst alla de nyexaminerade, som har det allra tuffast på arbetsmarknaden och där en majoritet inte jobbar som arkitekt idag. Det är den största krisen på 30 år. Men rapporterna från TRR (som hjälper er som har jobbat på en arbetsplats med kollektivavtal att ställa om) pekar också på att ni är många som inte vill fortsätta arbeta som förut, som faktiskt är trötta på att arkitektyrket som det har sett ut de senaste åren.

Never waste a good crisis är ett slitet uttryck som passade väl in på årets upplaga av Arkitekturdagen i Malmö, med temat Repair the Practice/Practice the Repair. Det var en dag av hopp, mitt i krisen. För det är tydligt att arkitektkompetensen är viktigare än på länge. Omställningen till det hållbara samhället är en klassisk arkitektuppgift – att gestalta behoven, givet vissa ramar.

Framtiden kanske inte är att som anställd konsult projektera nya byggnader med nya material, något som många varit upptagna med under den brinnande högkonjunkturen. I stället öppnar sig möjligheter att använda arkitektkompetensen på ett mer traditionellt sätt – om vi zoomar lite i tidsperspektivet. Att jobba med det redan befintliga, i förvaltande eller utvecklande roller, som konsult eller i offentlig tjänst, på fastighetssidan eller som beställare – men alltid med arkitektkompetensen i fokus.

Omställningen är både stor och svår i vår bransch, men kanske är den enklast för arkitekterna?