Land ska med lag byggas

Trist och tråkigt med lagar? Jobbigt och långsamt att tröska igenom en lagstyrd process? Visst kan det kännas så. Men sedan många hundra år kan vi vara stolta i Sverige för att det inte är godtycke och stiltrender som bygger landet. Här gäller att ”land ska med lag byggas”. Det var Karl XV:s valspråk och finns uttryckt även i tidigare landskapslagar.

Att ta fram nya lagar och att ändra befintliga kräver ett grundligt förarbete. Att det arbetet håller på att urholkas varnar nu Sacos 21 ordförande, däribland vår förbundsordförande Emina Kovacic, för i sin debattartikel ”Riktiga reformer kräver grundlighet”.

Boverkets arbete med de nya byggreglerna har vi i förbundet (och många andra) kritiserat sedan start. Reglerna omfattar centrala aspekter av arkitektur, men Boverkets konsekvensutredningar och slutsatser har varit bristfälliga och långt ifrån verkligheten.

Även Produktivitetskommittén vevar runt med förslag om äganderätten i fokus. Samhällsbygget offras på Mammons altare, vilket är anmärkningsvärt när det är just det som är förutsättningen för att bygga och säkra trygga, uppskattade miljöer. Att kunna ha åtminstone två tankar i huvudet samtidigt borde vara ett minsta kriterium för varje statlig utredning.

Nu finns, tack vare Arkus, en genomgång av det svenska regelverkets historia med de regler som rör arkitektur, skriven av vår egen medarbetare Anki Kaplan Wikström. Vältajmat och behövligt i en omvärld där kunskapen om sambandet mellan arkitektur och lagstiftning behöver stärkas. Prydnad och det sköna har värdesatts i 300 år. Att den byggda miljön skulle vara bekväm och trevlig hade en kortare sejour på 100 år – och finns inte kvar längre i lagstiftningen.

Jag tror att Anki Kaplan Wikström är något på spåren här. Har vi inte tappat något fundamentalt för den byggda miljön, när positiva upplevelsevärden inte längre värderas och kan vägas emot mer beräkningsbara, mätbara värden, som exempelvis handläggningstider och decibel?