Suterränghuset – en möjlighet till bättre anpassning
Nya byggnader ska utformas och placeras på marken med hänsyn till bland annat landskapsbilden och naturvärdena på platsen. Förutsättningarna, exempelvis topografin, ska också så långt möjligt tas till vara.
Betydelsefullt att en planbestämmelse om suterränghus inte bara möjliggör mer exploatering utan också kan användas som ett verktyg för att kräva en bättre anpassning till topografin.
Kommentar från Anki Kaplan Wikström
I en kommun finns en detaljplan från 2007, med en ändring från 2015. Av planens bestämmelser framgår att fastigheterna får bebyggas med bostäder i ett plan. Ändringen av planen gjorde det möjligt att bland annat uppföra suterränghus. Till planen hör ett gestaltningsprogram som bland annat anger att sprängning, schaktning och utfyllnader ska minimeras.
Huvuddelen av den nu föreslagna byggnaden skulle uppföras i två plan och med vissa markuppfyllnader. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att byggnaden i huvudsak skulle komma att uppfattas som ett bostadshus med två våningar. Domstolen anförde att de föreslagna markuppfyllnaderna syntes ha motiverats av att den i planen maximalt tillåtna byggnadshöjden och våningsantalet inte skulle överskridas.
Mark- och miljööverdomstolen bedömde att utformningen av den föreslagna byggnaden inte beaktade tomtens naturförutsättningar i tillräcklig utsträckning utan skulle komma att medföra onödiga ingrepp i terrängen. De konstaterade också att utredningen i målet visat att det skulle vara möjligt att anpassa byggnaden till tomtens förutsättningar och samtidigt kunna utnyttja byggrätten på fastigheten.
Mål: P 7898-23
Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt.
Beslutsdatum 2024-08-23