Till minne av Emma Jonsteg
Sveriges Arkitekters förbundsdirektör Tobias Olsson skriver med anledning av Emma Jonstegs bortgång tidigare i år.
Jag minns så väl första gången jag träffade Emma. Det var på en workshop om bostadsmarknadens utveckling 2008. Jag var där som chef på jagvillhabostad.nu och Emma hade precis startat Utopia Arkitekter. Diskussionen gick varm om bostadsbristens vara eller icke vara, parkeringstal i nyproduktion och den kommande delningsekonomin. Vi fann varandra direkt och fortsatte träffas för att prata om arkitektur, bostadsbyggande och stadsplanering. Vi pratade ofta om alla problem vi såg och vad vi kunde göra åt dem. Och skvallrade om allt och alla i branschen.
Satt i Sveriges Arkitekters styrelse
Jag har också haft förmånen att jobba nära Emma på Sveriges Arkitekter där hon satt i styrelsen i sex år, de sista två åren som vice ordförande. Under den perioden har förbundet växt och utvecklats. Vi har breddat verksamheten, ökat vår synlighet och jobbat för att förbättra alla delar av organisationen. Emma var en viktig del i det arbetet och de framgångar vi har nått.
Emmas förstod att det inte räcker med bra arkitekter för att skapa bra arkitektur. Det behövs en bra beställare, som förstår att satsa på kvalitet, och rätt förutsättningar genom politiska beslut. Emma rörde sig tryggt mellan dessa världar. Hon påverkade såväl ansvariga politiker som byggherrar och andra arkitekter. Alltid tydlig med vad hon tyckte och ville förändra. Det var hennes styrka. Och hon förstod vikten av kommunikation. Det är ingen slump att Emma tog ett stort utrymme i den offentliga debatten under många år. Hon hade något att säga och visste hur hon skulle framföra sitt budskap.
Såg lösningar på problem
Emma var en person som såg lösningar på problem. Hennes kraft och energi var ovanligt stark. ”Det kan väl inte vara så svårt – det är ju bara att göra”. I Emmas sällskap kunde jag plötsligt känna mig som en stoppkloss! Hon kom långt i sin strävan, men det var bara början. Det är en stor sorg att hon inte fick fortsätta det arbetet. Hon ville att diskussionen skulle fortsätta, kvalitén i den byggda miljön förbättras och arkitekterna ta mer plats, inte minst i debatten. Emma var en förebild för mig och för många andra. Hon kommer vara saknad av mig, hos Sveriges Arkitekter och av en hel bransch.
Mina tankar går till hennes familj.
Tobias Olsson, förbundsdirektör Sveriges Arkitekter