20 år med Skånes arkitekturpris

Skånes arkitekturpris delas sedan 2001 ut av Region Skåne och Sveriges Arkitekter Skåne. Priset ges till en god byggd miljö i Skåne efter en jurybedömd process och beslut av regionala utvecklingsnämnden. Juryn ändras över åren men hela tiden utifrån en strävan om att den ska ha en hög arkitektonisk kompetens och en bred representation.

Till stöd för juryns arbete finns stadgar som de nominerade projekten prövas mot. I juryns arbete ingår också att besöka ett urval av de nominerade projekten för att bilda sig en än bättre förståelse för både resultatet, och processen som lett fram till projektens förverkligande.

De nominerade projekten är ofta mycket olika; villor, parker, kontor, flerbostadshus, torg, skolor och infrastruktur. De har olika ekonomiska förutsättningar och ligger i olika sammanhang, ibland prominent mitt i stan, ibland i en mer anonym periferi. Några projekt har genom reduktion (rivning) lyckats skapa bättre sammanhangsförståelse.

Hur hittar man då ett vinnande projekt när förutsättningarna är så olika? Kan man jämföra ”arkitekturäpplen” med ”arkitekturpäron”? Med erfarenhet av flera års juryarbetet vill vi som tidigare och nuvarande ordföranden i olika års juryer säga: Det är självklart inte lätt, men det går!

Det centrala i juryarbetet är diskussionerna om ett projekts styrkor och svagheter. Utbytet av åsikter och perspektiv fördjupar förståelsen för projekten och arkitekturen. En sådan dialog stämmer också med prisets intentioner, att uppmuntra samarbete mellan olika arkitektprofessioner och mellan arkitekt och byggherre. Med detta följer att ett bra juryarbete inte är när man är snabbt överens. Tvärtom så gör oenigheten att man tittar lite extra noga och försöker förstå projektet bättre. Varför har man gjort så där? Vilka kvaliteter i upplevelse ger den lösningen? Finns det något som inte är så bra? Hur är vardagen i detta hus eller miljö? På vilket sätt är projektet föredömligt? Att ställa sig sådana frågor är att gå bortom frågor om smak, snyggt eller fult.

Att prisa arkitektur handlar om att leta efter bestående värden, men självklart är samtidens frågor alltid också närvarande. Dessa är utmanande och komplexa utan enkla och snabba lösningar, precis som arkitektur. Med ett samhällsbyggande som blir alltmer komplext så blir den rumsliga gestaltningen, som är arkitektens kompetensområde, alltmer betydelsefullt.

Det är gestaltningen av rummet, med dess kontinuitet och samband, som tolkar och materialiserar alla avvägningar, beslut och särintressen som präglar samhällsbyggandet. Med en omsorgsfull gestaltning av våra privata och publika rum skapar arkitekten livsmiljöer som är både kvalitativa och relevanta, för samtiden och framtiden. Därför menar vi att arkitekten och arkitekturen har en avgörande roll för framtidens samhällsbyggande.

Arkitekt SAR/MSA Per-Johan Dahl
Planeringsarkitekt FPR/MSA Caroline Dahl
Landskapsarkitekt LAR/MSA Tiina Sarap
Landskapsarkitekt LAR/MSA Charlotte Lindström

Ett nytt pris för ett nytt millennium – kanske var det så instiftarna av Skånes arkitekturpris tänkte där vid tjugohundratalets början? Priset har i alla fall, sett i backspegeln, visat sig innebära en möjlighet att analysera den tid och de värderingar som nyss passerat. För ett arkitekturpris reflekterar mer eller mindre ofrivilligt sin samtids tankevärld, dess trender och teknik. Om Språkrådets nyordslista från 2001 utgör en tidsmaskin (atomslöjd och e-bio, någon?), berättar arkitekturprisets projekt indirekt om vad vi drömt om och begärt de senaste tjugo åren. Skoningslöst exponeras också vilka projekt som de facto pekade framåt, och vilka som inte stått sig.

Vinnarprojekten som årligen valts ut bland en stor mängd nominerade spänner mellan olika skalor och typologier. Från vardagslivets rum som bostäder, busstationer och butiker till avancerade forskningsanläggningar och mer poetiska rum för konst. Juryn har styrt undan från mer omsusade projekt och i stället lyft mer jordnära arkitektur och planering. Sammantaget bildar vinnarna en mångfacetterad berättelse om framväxten av det samtida Skåne.

I juryns motiveringar lyser självklart ett regionalt fokus igenom. Projekten ska gärna bottna i, omtolka eller nyskapa en skånsk tradition. Som i Tre Gudor, där Vandkunsten vävde ett modernt bostadsområde kring fiskelägets gamla gatustruktur. Eller Baron House, där skånegårdens starka form lever vidare i ett minimalistiskt sommarhus. Men det kan också handla om unika objekt, där bokalerna i Bennets Bazaar skapar nya möjligheter i Rosengård, eller Råå förskola som ger barnens vardag helt nya ramar. Tydliga exempel på projekt som kan inspirera andra, eller ännu hellre bidra till att sätta en kommun på kartan.

Vilka ytterligare tendenser går att urskilja ur vinnarprojekten? En är utvecklingen av arkitektens roll, där många pristagare kliver fram som både arkitekt, byggaktör och fastighetsutvecklare, som Hauschild & Siegel och Stadstudio. Kopplat till detta har även bostadstypologier som kan generera nya former av täthet och gemenskap utforskats. Även mer experimentellt konstnärliga sätt att arbeta syns, där Domkyrkan, en beställare med tusenårsperspektiv, utmärkt sig.

Att Skåne är en gränsbygd med starka internationella influenser märks. Särskilt avtryck har den nästan störigt framgångsrika arkitekturgrannen Danmark gjort, där Dorthe Mandrup, Kim Utzon och Vandkunsten vunnit. Skånes attraktiva och sommartid tättbefolkade landsbygd har gett avtryck i prisade strandbad samt skulptur- och strandparker.

Arkitekturpriset illustrerar Skånes ständigt skiftande spel mellan regionalt och lokalt, stad och land. Och nyligen har ju förutsättningarna för vad som är centrum och periferi återigen omförhandlats. Resultaten av två års pandemi och ett oroligt världsläge syns inte än. Arkitektur tar tid. Men lagom till H44 kanske nästa redaktör kan avläsa vad som pågick i vår egen samtid?

Arkitekt SAR/MSA Katarina Rundgren

Det inträffar att byggnadsmiljöer har en sådan självklarhet att det inte finns mycket ytterligare att säga. Allt faller på plats, det råder ett slags ro och behag som gör att de frågor som kan ställas framstår som futtiga och ganska ovidkommande. ”Naturlighet” i bästa mening är ett betecknande begrepp för dessa.

Vad är det då som skapar denna naturlighetens aura? Självfallet i första hand den närmast totala anpassningen till platsen. Men också det som motsäger den kanske naturliga benägenheten att i en påtagligt präglande trädgårdsmiljö ställa ett antal fritt liggande bostadspaviljonger med fyra godsidor. Längorna ger definition av nya rum, bestämningar som är nödvändiga för markens nya användning som miljö för flera än enstaka, separerade boende.

Längorna har fått inta rollen av hela ”hus” mer än att vara summan av ett antal upprepade radhuslägenheter och detta med en arkitektur så stillsam att den trots husens påtagliga substans närmast kan ses som hållare till spaljéerna som klär ytterväggarna. Sammantaget en snäll arkitektur, javisst, men vad skulle en större fräckhet eller provokation egentligen tillföra?

Det finns en självfallen behärskning av mått och disposition av en enkel grundstruktur hos grundkroppen, där till exempel möjligheten att permanent eller tillfälligt dela den fria vardagsrumshalvan i flera rum ger kvaliteter. Lika avgörande är tillgången till höjd, som i likhet med planlösningsvariationerna kunnat utnyttjas av hyresgästerna efter eget val – fri höjd till nock eller inhängt loft. Tillgången till tillräckligt många och användbara sekundärutrymmen är något av det som konstituerar en komplett bostad – som gör att även en liten, vanlig bostad kan upplevas som åtminstone andligen rymlig.

Den arkitektoniska gestaltningen av det nya bostadsområdet Ulvåsa Park utmärker sig som en genomtänkt och framåtblickande helhet, ett föredöme och en inspirationskälla för framtida byggande i Skåne. Bebyggelsens karaktär, utformning och rumsliga organisation anknyter på ett både lyhört och självständigt sätt till platsen och regionen.

Bostadsområdet har utformats med ett kvalificerat omhändertagande av platsens förutsättningar och kvaliteter. Befintliga träd, häckar och vägnät har skickligt utnyttjats och kompletterats i gestaltningen. Gångstigarna skapar möjligheter att röra sig otvunget genom området, vilket starkt bidrar till att integrera den nya bebyggelsen med omgivningarna.

Området är utformat efter ett beprövat plankoncept, som bearbetas och utvecklas till samstämmighet med vår tids livsmönster. Den enkla och rätlinjiga strukturen ansluter på ett självklart sätt till det skånska landskapets raka linjer.

Byggnadernas okomplicerade grundformer är en utveckling av envåningslängan beträffande formspråk och materialkvaliteter. Denna till synes självklara enkelhet ger utrymme för hyresgästerna att sätta sin egen prägel på bostäderna utan att helheten splittras.

Genom omsorgsfull utformning och genomtänkta arkitektoniska kvaliteter har Ulvåsa Park blivit en trivsam och rik boendemiljö, som med största sannolikhet bidrar till att stärka Eslövs attraktivitet som centralt belägen boendeort i Skåne och Öresundsregionen.

Områdets otvivelaktigt moderna arkitektur utgår från ortens bebyggelse och rumsliga struktur. Gudorna – dialektalt uttryck för smal gränd som leder till vattnet – utgör bärande element, och de ansluter till fiskelägets gamla gatustruktur och skapar ett samtida område som vidareutvecklar och stärker ortens karaktär. 

Tre Gudors täta och slingrande gaturum avgränsas av byggnadsvolymer som rymmer radhus, parhus och lägenheter. De höga svarta husen har markanta burspråk, och enkla plank ger skydd för de privata trädgårdarna. Området ansluter till Vikens traditionella bebyggelse både genom utformningsdetaljer, som att husen står på marken utan sockel, och genom sin intima bykaraktär.

Tre Gudor i Viken representerar ett självständigt, nutida arkitektoniskt tillägg till samhällets bebyggelse. Områdets moderna arkitektur utgår samtidigt från, och utvecklar kvaliteter i, ortens bebyggelse och rumsliga struktur. Med gudorna (smala gaturum med riktning från hamnen in mot land) som bärande element har man anslutit till fiskelägets gamla gatustruktur och skapat ett område som stärker ortens identitet.

Området karaktäriseras av strama och brutna gaturum som avgränsas av slutna rena byggnadsvolymer och enkla plank som skydd för de privata trädgårdarna. Trädgårdarna, som åt andra sidan övergår i det gemensamma parkrummet, har förutsättningar att utvecklas till frodiga vistelsemiljöer. Tätheten i gaturummen omtolkar skånsk bystruktur med husen och trädgårdarna tätt tillsammans omgivna av det öppna landskapet. Genom att husen står på marken utan sockel, genom områdets rumsliga struktur, skala, täthet och genom det konsekventa och enkla materialvalet ansluter området i sin helhet till den äldre traditionella bebyggelsen i Viken.

Dagvattnet omhändertas ekologiskt via ränndalar och diken. Rätlinjiga diken i parkstråkets parkytor och de raka häckarna som inramar trädgårdarna associerar till linjer i det skånska landskapet.

Nordvästra Skånes Renhållnings (NSR) huvudkontor är en byggnad på drygt 2600 kvm, som visar att företaget lever som de lär. Det är den första större kontorsbyggnaden i Sverige som huvudsakligen är byggd med återbruksmaterial, samt försedd med naturlig ventilation med elektroniskt styrda fönster. Byggnaden planerades för uppvärmning med egenproducerad biogas.

En glaspaviljong från H99-utställningen, ritad av Kjellander & Sjöberg, demonterades och återbrukades i sin helhet. Glasbyggnaden återuppfördes och placerades på en terrassering vid Filborna återvinningsanläggning öster om Helsingborg. Inuti denna glaspaviljong byggdes den nya kontorsdelen, som ett ”skrin i ett glasskal”.

I kontrast mot den eteriskt lätta glasbyggnaden skjuter en massiv, bastionsliknande byggnadskropp ut i vallen under kontoret – personaldelen. Fasaden är klädd med rustik, återbrukad borgmästarsten. Stommen är gjord i återvunnen betong, som bland annat kommer från gjutningar vid Öresundsbron. Materialen redovisas som de är med tydliga möten. Återbrukad traversräls bildar handledare till räcken, trägolven i kontorsdelen kommer från gymnastiksalar i Danmark och vackert rostpatinerad stålplåt utgör fondvägg i entréhallen.

Nordvästra Skånes Renhållnings AB har med sitt nya huvudkontor och nya personallokaler skapat en spännande anläggning i ett storskaligt och industriellt präglat landskap. Med ett starkt arkitektoniskt uttryck signalerar företaget ambitionen att ligga i fronten inom sitt verksamhetsfält. Den framsynta satsningen bidrar till en stolthet inom arbetsplatsen och ger en överraskande arkitektonisk kvalitet för områdets besökare.

På Filborna har med okonventionella lösningar skapats en modern arbetsmiljö där verksamheten på ett praktiskt sätt förs in i byggnaden. Konsekvent och med små åthävor har anläggningen placerats in i ett svårbemästrat landskap. Den robusta personalbyggnaden har skjutits in i backen med stenfasaden utstickande ut vallen och står på en asfalterad plan i direkt kontakt med uteverksamheterna. Den gracila kontorsdelen vilar upphöjd på en stram men sinnlig takträdgård av glas, sten och vegetation och har god utblick över området.

Byggnaden innebär en kreativ återanvändning både av glaspaviljongen från H99-utställningen och av andra material i ett helt nytt arkitektoniskt sammanhang. Paviljongen, ritad av Kjellander och Sjöberg, har förlagts ovanpå den rustika personalbyggnaden och en ny kontorsbyggnad har uppförts innanför det lätta glashöljet. Anläggningen blir därmed i sig en stark symbol för verksamhetens bärande idé om återvinning av resurser.

Anläggningens självständiga utformning förenar en praktisk rumslig organisation med en omsorgsfull gestaltning alltifrån den storskaliga helheten ned till enskilda detaljer. Den bildar ett arkitektoniskt landmärke och tillför platsen nya kvaliteter genom att artikulera och ordna det vidsträckta och splittrade landskapsrummet. Byggnaden ger området en stark identitet och höjer såväl platsens som verksamhetens status.

Platsen framför Centralstationen i Malmö är platsen dit ”alla” kommer, med när- och fjärrtåg, stadsbuss, flygbuss, taxi, på cykel och till fots.

Centralplan var före ombyggnaden trång, svåröverskådlig, rörig och sliten. Vårt uppdrag var att skapa en tydlig och användarvänlig plats med avseende på alla trafikslag, men där fram för allt fotgängare prioriterades. Målsättningen var också att spegla Malmö på ett stolt och värdigt sätt, i paritet med Centralstationens byggnad.

Stor vikt lades vid orienterbarhet och omsorg om besökaren på denna mycket trafikintensiva plats. Trafikfunktionerna har tonats ned till förmån för stadsmässighet, skönhet och vistelsevänlighet. Att få den komplexa logistiken med flera funktioner på så liten yta att se enkel och självklar ut var en utmaning i projektet.

Huvudidén är en terminal-ö för alla bussar i kombination med i övrigt generösa och tydliga gångytor. Sålunda har gångytorna utmed Centralstationen och kajen breddats påtagligt och rensats från utrustning och kiosker. De har givits en klassisk och tidlös beläggning bestående av band av granithällar och smågatsten. Gångriktningar tydliggörs genom att dessa band vävs in i varandra på ett riktningsanvisande sätt. Rader av granitpollare leder ibland gångtrafikanter vidare till säkrare korsningsställen.

Terminal-ön har givits ett lugnt och enhetligt golv utan nivåskillnader bestående av granithällar i tre olika bredder. Ett svävande skärmtak över ön håller siktlinjerna fria och bidrar till att hålla samman dess möblering av hållplatsskyltar, informationstavlor, bänkar och skräpkorgar.
Åtgärder för handikappanpassning är helt integrerade i gestaltningskonceptet. Nivåskillnader har minimerats. Trottoarernas beläggning av hällar och smågatsten har sinnrikt inarbetade ledstråksfunktioner. Korsningar med körytor signaleras med ett svartvitt band av smågatsten Ett taktilt ledstråk i gjutjärn anger stråken i terminal-öns helt jämna yta.

Ombyggnaden har givit Centralplan ett vänligt och välkomnande uttryck för besökaren. Stadsmässighet, historisk anknytning, omtanke, hög finish och goda funktioner var ledorden i gestaltningsarbetet.

Utformningen av Centralplan är ett gott exempel och en förebild genom sin självklara och raffinerade enkelhet. Kvaliteterna har skapats både genom vackra tillägg och genom avlägsna skrymmande objekt, vilket innebär att stadens karaktär med stationsbyggnaden, det anrika hotell Savoy och kanalen, präglar intrycken. Centralplan har formats till en överblickbar nod för mötesplats för gående. Det är lätt att orientera sig och att byta mellan tåg och buss eller cykel.

Platsen knyter genom sin självklara enkelhet ihop staden med Centralstationen och kanalen. Tidigare skymmande kiosker och cykelparkeringar har flyttats bort. Skärmtakens skira lätthet och höjd bidrar till en god visuell kontakt mellan omgivande byggnader och entrén till centrum. De generösa ytorna under taket ger intryck av en öppen publik plats som samtidigt inrymmer vindskydd, sittplatser och information. Takens belysning skapar ett tryggt och ljust rum kvällstid samtidigt som det annonserar platsens funktion och skapar kontrast mot platsens mörkare delar.

Platsen som helhet kännetecknas av generösa kommunikationsstråk för gående och intrycket av traditionell hållplats har tonats ner. Materialvalet är genomtänkt och av hög kvalitet. Övergångar mellan olika material är naturliga och ger platsen struktur. Genom sin eleganta, genomarbetade och enkla utformning ger Centralplan tågresenärer och andra besökare ett första välkomnande intryck av Malmö. Öppenheten och den goda kontakten med kanalen och stadens byggnader åskådliggör på ett naturligt sätt det centrala stadslandskapets identitet och visar därmed på en del av Malmös attraktivitet.

Platsen framför Centralstationen i Malmö är platsen dit ”alla” kommer, med när- och fjärrtåg, stadsbuss, flygbuss, taxi, på cykel och till fots. 

Centralplan var före ombyggnaden trång, svåröverskådlig, rörig och sliten. Vårt uppdrag var att skapa en tydlig och användarvänlig plats med avseende på alla trafikslag, men där framförallt fotgängare prioriterades. Målsättningen var också att spegla Malmö på ett stolt och värdigt sätt, i paritet med Centralstationens byggnad. 

Stor vikt lades vid orienterbarhet och omsorg om besökaren på denna mycket trafikintensiva plats. Trafikfunktionerna har tonats ned till förmån för stadsmässighet, skönhet och vistelsevänlighet. Att få den komplexa logistiken med flera funktioner på så liten yta att se enkel och självklar ut, var en utmaning i projektet.

Huvudidén är en terminal-ö för alla bussar i kombination med i övrigt generösa och tydliga gångytor. Sålunda har gångytorna utmed Centralstationen och kajen breddats påtagligt och rensats från utrustning och kiosker. De har givits en klassisk och tidlös beläggning bestående av band av granithällar och smågatsten. Gångriktningar tydliggörs genom att dessa band vävs in i varandra på ett riktningsanvisande sätt. Rader av granitpollare leder ibland gångtrafikanter vidare till säkrare korsningsställen.

Terminal-ön har givits ett lugnt och enhetligt golv utan nivåskillnader bestående av granithällar i tre olika bredder. Ett svävande skärmtak över ön håller siktlinjerna fria och bidrar till att hålla samman dess möblering av hållplatsskyltar, informationstavlor, bänkar och skräpkorgar.

Åtgärder för handikappanpassning är helt integrerade i gestaltningskonceptet. Nivåskillnader har minimerats. Trottoarernas beläggning av hällar och smågatsten har sinnrikt inarbetade ledstråksfunktioner. Korsningar med körytor signaleras med ett svartvitt band av smågatsten Ett taktilt ledstråk i gjutjärn anger stråken i terminal-öns helt jämna yta.  

Ombyggnaden har givit Centralplan ett vänligt och välkomnande uttryck för besökaren. Stadsmässighet, historisk anknytning, omtanke, hög finish och goda funktioner var ledorden i gestaltningsarbetet. 

Juryn vill med sitt ställningstagande framför allt premiera modet att ta tillvara och utveckla Sundstorgets potential och skapa ett stort, fritt och inbjudande stadsrum. Det öppna torgrummet binder ihop den nya bebyggelsen i Norra Hamnen med centrum och är en naturlig länk för gående.

Torgets öppna rum tillåter rörelse i alla riktningar. Den lilla men distinkta försänkningen och den starka cirkelformen förstärker med mycket små medel
upplevelsen av rummet och bidrar till att skapa ett kraftfullt och storslaget rum i staden. Juryn vill emellertid också framföra viss tveksamhet när det gäller saluhallens placering. Den stänger kontakten med Kvickbron och havet, skymmer torgrummets södra vägg med elverkets uttrycksfulla fasad och andra byggnader från samma tid som på den norra sidan.

Utformningen av garaget skapar en känsla av säkerhet och trygghet. Till detta bidrar generösa ytor för bilarna liksom pelarplaceringen som medger översikt. Dagsljuset förs ner i garaget delvis genom entrépartiets lanterniner och ljusinsläpp, där ljuset kastas långt in i garagets båda underjordiska plan via lekfulla skrattspeglar. Även musik bidrar till att skapa trygghet.
Ljuset binder samman torget och garaget genom den eleganta entrésollösningen vid garageentréerna och ljusinsläppen i de sofistikerat välvda taket. Kvällstid skapas ljuseffekter när samma ljusinsläpp förmedlar ljuset från garaget och bildar mönster på det mörka torget. Glaset i entréerna förmedlar ett milt ljus och annonserar sin belägenhet.

Juryn vill i detta sammanhang påpeka att garagets roll som förbindelselänk hade kunnat förstärkas ytterligare med någon entré i väster. En sådan entré hade kunnat bidra till att ytterligare stärka känslan av säkerhet.

Det började som ett restaureringsprojekt av en gammal skånegård. Men förfallet ledde arkitekturprofessorerna Kerstin Barup och Mats Edström att istället föreslå rivning och en nybyggnad. Det öppnade möjligheter för att utveckla skånegårdens idé som bostad, med längor för sov-, service- och entréfunktioner samt en djupare länga för samvaro, kök och arbetsrum med referens till den gamla gårdens halmlada.

2005 lämnades bygglov för en sluten, kringbyggd skånegård med slätputsade, vita väggar, korrugerat zinktak och stora fönsterpartier tillverkade av den schweiziska glasspecialisten Vitrocsa, inbyggda utan synliga karmar och bågar.

I detta skede introducerade beställaren, modefotografen Fabian Baron, en tidigare samarbetspartner: minimalisten John Pawson. I nära samverkan utvecklades huset inre med inredning och möbler av Pawson architects Ltd, bygghandlingar och konstruktionsdetaljer av Barup & Edström arkitektkontor. Arkitekturen gav en enkel, renodlad helhetsverkan som svarade mot tidens minimalistiska preferenser inom arkitekturen.

Från entrésidan i norr framträder byggnaden som på ett podium, distinkt avgränsad från det öppna jordbrukslandskapet. Mot söder öppnar sig huset mot utsikten över Hammars backar och havet. De stora fönsterpartierna bjuder in landskapet med sina årstidsväxlingar. Allrummets glasade skjutvägg upplöser gränsen och förenar inne med den slutna gårdens förtätade uterum.

Husets ordning tydliggörs genom ett strikt geometriskt upplägg med glaspartier i fasadernas mitt. De ger genomsikt både i öst-västlig och nord-sydlig riktning. Den slutna innergården är kvadratisk, 11×11 meter. Sovrumslängans plan har en symmetrisk spegling, liksom norra längan med sin rumsliga tredelning fri från ytterväggarna. Det skapar öppenhet och en upplevelse av rum i rum.

Ordning och geometri bidrar till rummens vilsamma, harmoniska karaktär, liksom rymden med rum öppna till taknocken. Husets alla vägg- och takytor är vita och golven i sin helhet är av slipad betong.

Utvändiga skjutpartier gör det möjligt att stänga huset från insyn vid säsongsanvändning och samtidigt forma ordnade fasader i symmetri.

Region Skånes arkitekturpris går i år till ett nybyggt bostadshus med trädgård i det skånska kulturlandskapet vid Fröslövs backar. Arkitekturen håller en mycket hög nivå och anknyter till den regionala traditionen på ett nyskapande sätt, fritt från nostalgi.

Priset ges med särskild hänvisning till det medvetna sättet att hantera plats, byggnad och trädgård i en helhet som är förebildlig för modernt byggande på landsbygden. Anläggningen tar fasta på skala, materialitet och rumsindelning i den skånska fyrlängade gården och omtolkar detta i en stram nutida version. Härigenom har en modern bostad skapats, med stora glaspartier för axiala utblickar genom byggnaden ut i trädgård och landskap.

Byggnadens upphöjda placering förmedlar känslan av ett podium, visuellt öppet mot omgivande landskap men samtidigt distinkt avgränsat. Den omgivande stödmuren accentuerar byggnadens avväga proportioner och ger intryck av både sockel och gärdesgård. Såväl entrén som glaspartierna kan öppnas och slutas genom stora skjutbara portar. Ägarens närvaro och frånvaro annonseras därför i fasadernas varierade uttryck.

På avstånd uttrycker anläggningen den ensamliggande slättgårdens klassiska kombination av byggnader och skyddande träd. På närmare håll framträder den strikt geometriska estetiken i den utplanade trädgården. Denna bär drag av både de skånska slottens och allmogeträdgårdarnas axialitet och ansluter till den rätlinjiga rationalitet som präglat odlingslandskapet sedan 1800-talets skiftesreformer.

Gestaltning av byggnad, trädgård och inpassning i landskapet är starkt och konsekvent genomförd med enkla material, stram precision och en stor medvetenhet om detaljer. Anläggningen utgör i sin helhet ett exceptionellt gott exempel på avancerad byggnadskonst i såväl idé som konkret utförande. Uttrycket är exklusivt, men med sin medvetna attityd till landskapet, den lokala byggnadstraditionen, med sina moderna stämningsmässiga poetiska värden kan huset vid Fröslövs backar utgöra inspiration för dem som vill bygga på den skånska landsbygden.

Stapelbäddsparken var ett utvecklingsprojekt där en urban mötesplats fick växa fram organiskt efter ett nytt idékoncept med brukarna av parken som aktiva medskapare.

Parken är anlagd kring den sista bevarade stapelbädden, som är en kilformad byggnad i kraftig betong på vars ovandel det byggde fartygsskrov. Inne i själva byggnaden fanns personalmatsal och omklädningsrum. Den utgör ett industriminne från tiden då Västra Hamnen var ett stängt område för varvsindustrin.

Stapelbäddsparken byggdes ut etappvis under åren 2005–2016. Den första etappen, som satte ribban för parkens fortsatta utveckling, var anläggandet av en av Europas största och bästa utomhusanläggningar för skateboard. En viktig del för att nå det lyckade resultatet var den nya arbetsmodellen där användarna, det vill säga skateboardåkarna, var med och utvecklade och byggde arenan som i varje del matchade deras behov. Resultatet blev en anläggning i världsklass.

Fortsatta etapper innebar anläggandet av ytterligare aktivitetsytor såsom ett stort flexibelt betonggolv för olika aktiviteter och arrangemang. På vilket bland annat en träningsbana för roller derby målades upp. Nordens första boulderpark byggdes på klättrares idéer och initiativ och likaså anlades streetbasket-plan.

Stapelbäddsparken har blivit en mötesplats som erbjuder verksamheter både inomhus och utomhus, då även själva stapelbädden har omvandlats till en mötesplats. Och stapelbäddens sluttande tak har med sin frodiga växtlighet blivit en grön utsiktspunkt i stadsdelen.

Nu ligger inte längre stapelbäddsparken som en ensam ö i Västra Hamnen utan är nu en integrerad del i Västra Hamnens innerstadsbebyggelse.

Region Skånes arkitekturpris går i år till ett ganska litet men modigt projekt som bidragit till en diskussion om relationer mellan människa och byggd miljö. Projektet är Stapelbäddsparken i Malmö, en skateboardpark med mjuka men dramatiska betongformer dit ungdomar från hela Malmö och andra delar av regionen dras för att åka skateboard.

Banan är välbyggd, vacker, bra att åka i och fungerar som en mötesplats för likasinnade. Genom ett välgjort byggnadsverk har ungdomarna tagit sig till en plats i staden som just nu genomgår stora förändringar. En ny stadsdel håller på att växa upp och kanske har de framtida invånarna redan funnit en anknytning dit. Skateboardåkare åker på en bana belägen mellan institutioner, framtida bostadskvarter och industrimiljöer i förvandling och bidrar därmed till stadens mångfald och som katalysator för en hel stadsdel.

Stapelbäddsparken får priset för att projektet visar hur samhället kan förverkliga visioner om en levande stad samverkan med de ungdomar som väntas använda platsen. Processen har drivits av eldsjälar och dialogen med användarna har gett en skateboardpark av hög internationell klass med stor kvalitet i material och utförande.

Den artificiellt horisontella markytan i Västra Hamnen har med hög ambitionsnivå till ett böljande landskap dit ungdomar från hela regionen lockas för att utveckla sina förmågor. Arkitekturens sociala betydelse kommer därmed till tydligt uttryck. Även den oinvigde har tillträde till anläggningen och kan njuta av spännande skulpturala markformer som gjutits i den bästa betongen med sidenlen yta. Upplevelsen är på många sätt extraordinär och fascinerande.

Det saknas fortfarande en konkret förankring på platsen. Så småningom blir stadsdelen bebyggd och skateboardparken därmed omgiven av bebyggelse. Juryn är övertygad om att attraktionskraften består tack vare den höga kvaliteten i anläggningen som helhet.

2006 brann Falsterbo Strandbads anrika dansrestaurang ned till grunden. Kommunen utlyste en internationell arkitekttävling för att skapa en värdig ersättare. Vi vann uppdraget i konkurrens med 80 förslag från fem länder. Resultatet är ett upplevelsehus med naturum, konsthall, besökscenter och restaurang, allt vackert placerat nära stranden med minimal åverkan på den omgivande naturen. Den svunna byggnaden lever kvar i den nya arkitekturen likt en diffus minnesbild, där fasadens glasade ytor reflekterar tallskogens vindpinade skönhet.

Strandbaden belönas med Region Skånes arkitekturpris 2009 för att den sätter spännande tankar om arkitektur i rörelse. Den deltar i debatten om relationen mellan natur och kultur, den väcker frågor om kortlivat samtidsuttryck kan förenas med mångåriga lokala traditioner och den är ett resultat av en föredömlig process.

Falsterbo strandbad är en festplats på en tallstrandhed, en plats där de lokala naturkvaliteterna i hög grad berikats av en samtidsgestaltad byggnad. Blygt bakom tallarna reser sig en modig och stolt byggnad som leker tittut med sin svarta kamouflagedräkt och lekfulla speglar som fångar tallarnas grenverk. Trots sitt havsnära läge gör byggnad och terrasser varken intrång på stranden eller anspråk på havsutsikt. Det är läget i den doftande och böljande tallskogen som ger både karaktär och kvalitet.

Den nya byggnaden är ett resultat av en öppen arkitekturtävling på initiativ av kommunen. Gestaltningen lever väl upp till den eftersträvade kontinuiteten för den kollektiva identitet och mötesplats som Strandbaden så länge utgjort i Falsterbo. Byggnaden och arrangemangen attraherar långväga besökare, såsom den tidigare paviljongen gjorde. Den gamla byggnaden uppfördes år 1929 och brann ner 2006.

Den resliga byggnaden ligger indragen i tallskogen, orienterad med sin entré från den stig som i sin förlängning leder till havet. Det skapas en sekvens av rum, från parkeringens öppenhet, skogsstigens slutenhet, den välkomnande entrén över det tallomslutande trädäcket, in i byggnadens överblickbara hjärta, ett spännande trapplopp med stora rymder på ömse sidor. Planlösningen är djärv i sin enkelhet. Den diagonala delningen följs upp av en brant trappa, huset öppnar sig i en storslagen gest mot terrassen, dynerna och tallskogen och sluter sig helt mot det håll där konflikter om ljudrummet skulle kunna uppstå mellan festgäster och boende. Köket har sin egen angöring – när man kommer som gäst ser man inget alls av anläggningens baksida.

I restaurangdelen är naturkänslan storslagen, där närvaron av tallar nästan känns starkare än ute. Interiörens väggar har ett tematiskt mönster som anspelar både på den tidigare paviljongens glaspartier, på stiliserade tallar och på 1930-talets formgivningstradition.

Platsens helhetsupplevelse kan utvecklas ytterligare genom en större omtanke om de mer eller mindre tillfälliga tilläggen. Till exempel kan det inramade staketet eller återvinningsstationen gestaltas i konsekvens med anläggningen i övrigt. Den här typen av verksamhet är dynamisk till sin karaktär. Projektet kan bli ännu mer föredömligt genom att arkitekterna kopplas in även för uppföljning av projektet och gestaltning av de förändringar verksamheten kräver.

Projektet Bennets Bazaar har sitt ursprung i ett spirande lokalt stadsliv och i en insikt om att detta liv behöver fysiska platser med särskilda egenskaper för att kunna frodas. Attraktiva platser där människor naturligt passerar, vistas och möts. Sådana platser är det ont om på Örtagård. Det offentliga rummet är vidsträckt och husen är svåra att använda till annat än bostäder. De få lokaler som finns är svårupptäckta och otillgängliga. Bennets Bazaar handlar om att förbättra de fysiska förutsättningarna för ett stadsliv som redan finns och hjälpa det att blomstra.

Stommen i projektet är ett vältrafikerat gång- och cykelstråk längs Bennets väg som leder ända till Möllevångstorget. Stråket är på sätt och vis början till Örtagårds egen huvudgata. Ett välbesökt stadsrum som uppfattas som samlande och identitetsbärande. En plats för såväl handel som för kulturaktiviteter, föreningsliv och andra uttryck för ett aktivt civilsamhälle.

Den funktionella idén går ut på att addera rum till existerande hus för att bilda enheter med både lokal- och bostadsdelar = bokaler. Vilket egentligen bara är en ny benämning på en uråldrig företeelse; att affärsinnehavare bor och arbetar i samma hus, där man efter stängningsdags har uppsikt över sin lokal och där barnen efter skolan har nära till sina föräldrar. Ett arrangemang som medför att stadsmiljön alltid är bebodd och använd av människor som är knutna till platsen och som därför har naturlig anledning att värna och ansvara för sin närmiljö. I dagens många gånger hårt uppdelade samhälle blir bokalerna även en social idé.

Tilläggen är byggda av betongelement, nästan som en byggsats, men med en genomarbetad helhetsgestaltning. Utöver att skapa funktionella lokaler är byggnaden gestaltad för att ”arbeta” på olika sätt. Den:

Bennets Bazaar ligger i Malmö, i en förort från det sena 60-talet. Ett stråk har intensifierats genom att butikspaviljoner adderats framför befintliga byggnader. Genast framträder den täta stadens myllrande kvaliteter, både genom den aktivitet som syns genom skyltfönstren och genom de möten som äger rum längs butiksraden.

Skalan på tilläggen är högst anspråkslös, nästan diskret. De låga paviljongerna ligger helt tätt intill de befintliga huskropparna. Formspråket är självständigt och organiskt i den tunga men ljusa gjutna betongen och utgör mycket tydlig kontrast mot de mörka tegelfasaderna i bakgrunden. En grovdimensionerad pelarrad håller samman det nyskapade gaturummet till en helhet som kan överordnas brokiga reklamskyltar. Butiksinnehavarna bor i lägenheterna innanför paviljongerna, dit de har direktkontakt via några trappsteg.

Hela idén med att skapa en butiksgata med små medel, lokaliserad utmed ett stråk med kontakt med övriga staden, placerar stadsdelen Rosengård i Malmö på kartan och bidrar till att fokusera på generella och speciella möjligheter till utveckling av förortsmiljöer, att öppna kontakterna mellan människor och stadsdelar.

Huset fyller en smal slitstomt vid en gata mitt i Landskrona. Gaturummet kantas av bebyggelse som är sammanhållen men också visar variation till höjd, storlek, material, ålder och angreppssätt. Bakom huskropparna öppnar sig ett brokigt landskap av innergårdar, murar, småbyggnader, skjul och växtlighet. Den sammantagna karaktären är småskalig, naturligt sliten och hänförande vacker.

Beställarna, en konstsamlare och en butiksinredare, driver också ett café i Helsingborg tolv minuters tågfärd bort. De har sedan de köpte fastigheten planerat att bosätta sig i Landskrona och avser att bo här tills de blir gamla. De är övertygade om Landskronas potential och vill att huset också ska fungera för en framtida galleristverksamhet.

Tomten har stått tom bakom ett plank sedan mitten av 1900-talet, är bara fem meter bred och 75 kvm stor. Vi har markerat en samhörighet med gatan i byggnadens proportionering och med den rytm som den tvärställda volymen ger i samverkan med gatans högre byggnader, inte minst med en tvärställd byggnadsvolym med trappstegsgavel några hus längre bort. Samtidigt vill vi skapa en knivskarp kontrast, dels för en skulptural verkan men lika viktigt för att understryka skönheten i omgivningens oregelbundenhet.

Komprimerad bjälklagskonstruktion, okonventionellt låga takhöjder och byggnad dikt gatunivå har medgivit tre plan i en volym jämnhög med grannhusens taknockar. Det inre rummet saknar väggar och är bara avdelat av tunna exponerade stålbjälklag. Dessa spänner över hela husets bredd och bildar funktionerna – kök, matsal, vardagsrum med bibliotek, sovrum och badrum med takterrass. Hemkontor har brutits ut i en helt separat volym som definierar en liten skyddad trädgård. Teknikutrymmen är inrymda mot gatan på bottenvåningen bredvid en glasad port.

Vår intention har varit att med små medel skapa en mängd olika rumsupplevelser i ett väldigt litet projekt. Indelningen av det stora öppna rummet avser att ge en icke-minimalistisk och livlig sekvens av omslutande och vidöppna rum, nischer, interiörer och uteplatser, horisontella vyer, vertikala vyer och utblickar mot omgivningen.

Från matsalen, så långt in och djupt ner man kan komma på den smala tomten, har man både öppet tre våningar upp mot himlen och åt andra hållet panorama över innergårdslandskapet. En våning upp, i vardagsrummet, skärs vyn så att gårdssammanhanget begränsas till den egna trädgården. Här bildar istället gatuväggen en biblioteksficka med en djup uppglasad nisch mot gatan. Sovrummet öppnar sig både mot innergårdarna och mot takterrassen, där taklandskapet på gatusidan känns så nära att man nästan vidrör det.

Rummets öppenhet åt alla håll ger en byggnadsvolym som är både monolitisk och transparent. Alla fasader är utformade lika, med samma typer av öppningar. Tillsammans lyfter dessa fram det inre rummet så att man från gatan kan ana både husets händelser och blicka djupt in i kvarterets mitt. De gamla byggnaderna är slutna, men deras taktilitet, detaljering och ornamentik känns djupt mänsklig. Vår ambition har varit att bidra till gatan med en utsuddad gräns mot det privata rummet, som med sina möbler, artefakter, växter och uteplatser talar rakt och direkt om mänsklig närvaro, omtänksamhet och omvårdnad.

Townhouse i Landskrona är en vit kubistisk samtidsarkitektonisk byggnad som skickligt infogats mellan gamla småskaliga gatuhus från blandade tidsperioder. Hela gaturummets skrovliga karaktär framhävs av att den släta och eleganta volymen står fram som en ljuslykta. Det vita huset möter gatstenen helt utan nostalgi och man kan inte gå förbi utan att bli tydligt berörd.

Utrymmet på den smala tomten har utnyttjats på ett imponerande sätt till en lätt bostad i flera plan, till en innergård och till ett gårdshus med kontor. Trappor och bjälklag av lätt stål har placerats för att optimera ytor och ljusinsläpp. Den nya byggnaden är både enkel och robust och avslutas skickligt utan att ens nudda de intilliggande fasaderna. Entrédörrens transparens anknyter till gatuhusens oblyga insynstradition. Bara påsen för post är ogenomskinlig.

Townhouse är ett föredöme som visar att vår tids stadstillägg kan ges självständig gestalt och lyfta en helt gaturum. Den visar också prov på mod och öppenhet hos de tjänstemän och politiker som stött projektet.

En ljus betongstruktur ligger väl inbäddad i sluttningens grönska, en aning hemlig öppnar den sig inte omedelbart för besökaren.

Här skapar en sammanhållen form, med ett nav av massivt trä tillsammans med betongen, en passage och ett inre rum. En trappa, inskriven i volymen, koncentrerar formen ytterligare och ansluter den mot mark. Via passagen når man det mer introverta rummet, där trävolymen formar en nisch, en bänk. En spalt i ovankant öppnar sig mot himlen, ett snitt där överljuset silas in, och där både regn och höstlöv tillåts att bli en del av rummet. Gränsen mellan ute och inne suddas ut.

Tanken är att göra en så liten åverkan på platsen som möjligt, både idémässigt och visuellt. Grundläggning sker i bakkant, vilket låter strukturen höja sig över marken och lämna stora delar av platsen orörd. Materialen, trä och betong, tillåts åldras och förhoppningsvis förhöja upplevelsen över tid, både av rummet och platsen.

Skånes arkitekturpris 2011 delas ut till Refugium på Kivik Art Centre. Detta för att paviljongen och anläggningen i sin helhet, med små åthävor i hög grad berikat regionens natur- och kulturvärden och bidragit till att människor ges tillträde till en av Skånes mest natursköna platser. Paviljongens exteriör understryker känslan av närvaro genom form, ljus och ljud.

Besökarna nalkas platsen utmed backlandskapets och alléernas dramaturgi. Genom entréplaceringen över gårdstunet, skapas kontakt med landsbygdens hjärta, lantbruket. Väl ute på vandringen, öppnas möjligheter för tolkningar av konst, arkitektur och natur. Det krävs varken naturskolning eller inblickar i kulturen för att få stor behållning, under alla tider på året.

Betraktarens blickar leds mot enastående utblickar över Hanöbukten. Frågor väcks om dynamiken i landskapet och i växtligheten, de strama och statiska installationerna utgör både lugn kontrast och provokation. Robustheten i platsen ger stora improvisationsmöjligheter och bjuder in till tillfälliga installationer och möten.

Platsen för det nya Domkyrkoforum är centrala Lund, i direkt anslutning till domkyrkan.

Den nya byggnaden strävar efter att inlemmas i stadsbilden på ett naturligt sätt, genom att ta upp omgivande byggnaders skala och stadsmässiga linjer. Samtidigt har visionen med den nya byggnaden varit att skapa en samtida byggnad, som lägger ett nytt lager till de många historiska lager som präglar det centrala Lunds stadsmiljö.

Byggnaden skapar intressanta yttre och inre rumssekvenser, och blir både en portal för besökare till domkyrkan och en mötesplats för fördjupning och samtal.

I anslutning till byggnaden skapas nya publika stadsrum; i förplatsen mot Kyrkogatan, i entrégatan mot domkyrkan, och i den triangulära torgplatsen mot Kungsgatan.

Det centrala publika rummet i byggnaden är entrétorget, som nås både från huvudentrén mot domkyrkan och från entrén mot Kyrkogatan. Entrétorget utformas som en mötesplats; ett generellt och generöst rum med utrymme för skilda aktiviteter som reception, utställningar och servering. Via ett dubbelt atrium skapas visuell integration med domkyrkoförsamlingens lokaler på plan två. Hörsalen utformas som ett unikt rum, med den karaktärsfulla lanterninen som pekar upp mot domkyrkans torn.

Den yttre gestalten utgörs av en enkel men karaktärsfull volym, vars linjer spelar med omgivande byggnaders genom vinklar och lutningar. Mot Kyrkogatan fullföljs Arkenhusets takfall i ett skärmtak över förplatsen till byggnaden. Mot domkyrkan markeras entrén genom den karaktäristiska lanterninen. Huset viker sig runt tomten på ett sätt som ibland bevarar viktiga vyer och situationer, ibland skapar nya.

Byggnadens fasad och lutande tak är av mässing, ett naturmaterial som ger en rik och levande yta. Materialet åldras med en naturlig patina, vilket låter byggnaden åldras in i stadsbilden; vid invigningen skimrar huset i guldtoner, men redan efter något år kommer det att ha ärgat till en mer dämpad bronston.

Invändigt är huset gjutet i betong mot brädform, och väggarnas massiva och tunga karaktär kontrasterar mot upplevelsen av rymd och ljus i de rum som skapas.

Domkyrkoforum är resultatet av ett mycket gott samarbete med Lunds domkyrkoråd, som varit en intresserad, tydlig och tillitsfull beställare, samt med projektstyrningsgruppens skickliga och initiativrika entreprenörer. I samarbetet med dessa och med brukarna har det framkommit många bra idéer och lösningar som kommit projektet till del.

Region Skånes arkitekturpris 2012 delas ut till Domkyrkoforum i Lund, för att Lunds stadsbild har berikats i sitt viktigaste läge. Domkyrkan som symbolbyggnad har fått en lekfull byggnad att samspela med över ett frigjort, klarnat och välgestaltat stadsrum. Det nya besökscentrumet flätar sig in i den befintliga byggnadsstrukturen och tar tag i alla de angränsande gaturummen och platserna, Kyrkogatan, Kungsgatan och platsen mot Domkyrkan. Här har Svenska kyrkan realiserat sin idé att göra sin verksamhet tillgänglig för en bred publik, utan att göra avkall på högt ställda ambitioner.

Arkitekturen i centrumet är smidigt framtidsinriktad och tidlös. Kompositionen bygger på utblickar, reflexer och inramning av betydelsefulla symboler. Mot Kyrkogatan är den publika entrén indragen och upplyft från trottoarens nivå. Det friliggande taket tecknar en volym av ett obefintligt hus och ramar in himlen. Genom glasfasaden skymtar en kontorsinteriör, som inte tycks vilja bli exponerad.

Formgivningen kännetecknas av mycket hög kvalitet i detaljering, materialitet och färgsättning. Det mörknande mässingsfasaden är en tydlig kontrast mot den ljusa interiören. I den sparsmakat gestaltade hörsalen råder vithet, oavsett om rummet är tomt eller fyllt med människor. Domkyrkoforum innehåller flera spännande mångsidigt användbara publika rum, inte minst det kringbyggda öppna uterummet där mötet mellan den traditionella tegelarkitekturen och den moderna glasade fasaden skapar en intressant men avspänd stämning.

Området består av 29 friliggande enfamiljshus i två och tre våningar. Målsättningen har varit att skapa ett sammanhängande område med tydligt definierade gårds- och gaturum. Inom en enkel struktur skapas rumslig mångfald och variation. Husen präglas av slutenhet mot gatan och stor öppenhet mot de skyddade trädgårdarna vilka blir en del av vardagsrummen. Varje kvarter binds samman av en inre gemensam grönyta vilken nås via vackra grusgångar.

Projektet har utvecklats i nära samarbete med beställare och entreprenör. Husen och murarna i området är uppbyggda av prefabricerade sandwichelement av betong vilka delvis valts med hänsyn till en effektiv byggprocess. Budgeten lades tidigt fast och inom ramarna för den har friheten att detaljutforma alla ingående delar i projektet varit stor. Detta har bland annat resulterat i att en betydligt högre standard än normalt för denna typ av projekt.

Region Skånes arkitekturpris 2013 delas ut till kvarteret Rosmarinen, Maria Park, Helsingborg, för sin eleganta alternativa lösning av förstädernas traditionella villaområden. Kvarteret är en intressant komposition av enkla byggnadsvolymer, genomtänkt grupperade i relation till gaturum och till det centralt belägna gemensamhetslandskapet. Hålrummen i strukturen är lika viktiga gestaltningselement som volymerna.

Både byggnader och landskapselement är enkla och ärliga i form och materialverkan. Vita bostadshus, svarta förråd och plank, gröna häckar och få men stora träd är nogsamt placerade och bildar tillsammans spännande och dynamiska rumsupplevelser, som sekvenser genom kvarteret i olika riktningar. Enkelheten och de solida materialen, såväl exteriört som interiört, bådar gott för beständighet över tid, för användarens patina, för hållbart låg energiförbrukning och för estetisk uthållighet.

Det centralt belägna grönstråket kan samla kvarterets alla boende och locka grannskapets barn till upptäckande lek. Den enkla stommen ger stor frihet att realisera enskilda trädgårdsdrömmar på den privata sidan av häcken. Kvarterets bostadshus har en nästan provokativt hög standard, men den innovativa strukturen kan ha sin tillämpning även i mindre skalor, med mindre bostadshus, oavsett material, för fler livsstilar.

Råå förskola är utformad med yttersta respekt för sin omgivning. Träbyggnaden med sluttande och taggiga tak kopplar visuellt både till närliggande sanddyner och kustlandskap, samt fiskesamhällets traditionella träbodstypologi. Byggnadens karaktäristiska volym återfinns i interiören, där intressanta former och utsikt över havet och omgivningarna även skapar utrymme för barn att njuta av ett generöst naturligt dagsljus. Byggnaden insisterar på att barn förtjänar utrymmen som får dem att känna sig förbundna med vardagen och landskapet som omger dem.

Skånes arkitekturpris 2014 går till Råå förskola, för en karaktärsfull arkitektur som både samspelar med det befintliga kustlandskapet och stärker såväl verksamheten i byggnaden som platsen där den uppförts. Det goda samarbetet som präglat processen, från lokalisering till genomförande, har varit betydelsefull för den högkvalitativa arkitekturen.

Råå förskola tar plats, och trots att den underordnar sig i landskapet och skalan i befintlig bebyggelse är den framträdande i sin arkitektur. Därmed upplevs det som rimligt att en av de mest attraktiva tomterna på Råå har tagits i anspråk till barnens vardag. Arkitekturen är lekfull, som sig bör, utan att diktera vad som ska hända var. Måhända kan vi konstatera att den svenska oron har begränsat upptäckarlusten något och juryn beklagar, men har förståelse för, de säkerhetsstaket som måste finnas.

Juryn vill särskilt lyfta fram:

Terroir won an international competition in 2011, in collaboration with Kim Utzon Arkitekter, for the United Nations affiliated World Maritime University in Malmö.

In urban terms, the building was conceived as a ‘hinge’ or transition from the old town of Malmö to the harbour area where it is sited. This ‘hinge’ conception prompted a material language of folded plates, allowing it to act as both a pivot point on the street, and a hinge between itself and the original Tornhuset.

The new building form emerged from the original Tornhuset roof line – a formal play on the simple gable logic which is then embellished as it resolves this with the building’s floor plate. We adopted a similar strategy, laying out a series of formal alignments with the existing building that were elaborated on to draw views and light to the interior – while presenting a largely solid form in elevation. The building is clad in aluminium. The cladding relates tonally to the original Tornhuset roof, while the material itself is a simile for the painted metal sheeting traditionally used in both Swedish and Australian architecture – a contextual nod to the collaborating practices.

By locating traditional teaching spaces in the existing building and researcher spaces in the extension, the edge of the new building was fractured to provide an active edge that could be occupied by bump spaces, meeting rooms, seats and balconies, supporting multiple forms of interaction. A café draws people to the top level, ensuring these intermediate spaces support multiple forms of interaction.

Meanwhile at ground, the amphitheatre is opened up such that it could be located adjacent to, visible from, and organisationally part of the foyer and circulation that traverses the space between both buildings. The third space between the two buildings is thus crucial; without it, the potential for public interaction with the activities of the institution would have been severely curtailed.

Skånes arkitekturpris 2015 går till Urbana Hängsel. Detta för en vass tillbyggnad som kanske tack vare sin integritet – och naturligtvis skickliga arkitekter – inte bara ger kvalitet och dynamik till gaturummet utanför, utan också lyckas återföra en av 1900-talets monumentalbyggnader, det före detta hamnkontoret, till sitt rättmätiga sammanhang. Urbana Hängslen är enastående i allt från rumslig komposition, arkitektoniska detaljer, materialval, platsbyggda möbler och i mötet mellan stads- och kanalrum och lyckas medla mellan de mer storskaliga omgivningarna och kanalrummets intima skala. Detta understryks av att byggnadens entré vetter mot kanalens gångstråk.

Interiört finns nedsänkta föreläsningssalar, frilagda takkonstruktioner och byggnadsdetaljer som plötsligt blivit möjliga att studera på nära håll. Det överraskar, och att det lyckats kan måhända tillskrivas de engagemang som alla inblandade uppvisar – arkitekter och byggherre, och inte minst en beställare som vet vad den vill ha – och också kan efterfråga det. Det enda som juryn beklagar är att byggnaden inte kan vara öppen för alla. Därmed går allmänheten miste om det fyrverkeri av arkitektonisk skicklighet som ryms under takpannorna.

De gröna kullarna, den glänsande silverringen och den vitskimrande kontorsbyggnaden utgör MAX IV:s signum. Anläggningen är världsledande inom den naturvetenskapliga forskningen med stor betydelse för Lunds och hela regionens utveckling. Det arkitektoniska uttrycket bidrar till att synliggöra och kommunicera detta budskap.

MAX IV är den fjärde generationens laboratorium för acceleratorfysik i Lund och kan beskrivas som ett supermikroskop. När elektroner accelereras till nästan ljusets hastighet och böjs av i sin bana med hjälp av magneter skapas synkrotronljus, en intensiv ljusstråle som möjliggör mycket detaljrika studier av molekylära ytor och strukturer. Tillämpningsområden finns till exempel inom material- och miljövetenskap, bioteknik och medicin.

Generalitet och flexibilitet har varit ledord under projekteringen, samtidigt som den avancerade processen föreskrivit mycket specifika utformningsförutsättningar vad gäller byggnadsdelarnas organisation, teknik, funktion och livslängd. Kraven för strålskydd, vibrationsfrihet och temperaturstabilitet var ytterligt högt ställda.

Målet har varit att skapa en välplanerad och stimulerande forskarmiljö, men även att tolka och uttrycka den unika processen i såväl yttre som inre gestaltning. Ett antal volymer, formade efter funktion och med materialbehandling och färgskala som gemensam nämnare, har länkats samman till en helhet. Utformningen är anpassad för att nya funktioner ska kunna läggas till efter hand utan att anläggningens identitet förvanskas.

MAX IV består av i huvudsak tre nivåer:

Kontorsbyggnaden har certifierats enligt Miljöbyggnad Guld, Green Building samt den högsta nivån inom Breeam – Outstanding.

Skånes arkitekturpris 2016 går till MaxIV-laboratoriet i Lund för en formmässigt stark byggnad och ett innovativt landskap. Samverkan mellan byggnadens ikoniska form och landskapets stringenta kurvatur bidrar till att överbrygga skalförskjutningen mellan det storskaliga motorvägslandskapet och det framväxande forskningsområdet. Trots sin stränga form, monumentala skala och industriella prägel lyckas arkitekterna skapa överraskande många mänskliga kvaliteter, interiört såväl som exteriört.

Juryn menar att anläggningen har alla förutsättningar att bli ett viktigt landmärke i en framväxande kunskapsregion, men än viktigare att gestaltningen skapat en produktiv plats där framtidens förutsättningar formas genom samverkan mellan människor från hela världen.

Tullhusstrandens hjärta är den lilla sandstrand som sägs vara Simrishamns första hamn, i folkmun kallad Gustafs strand. Den ligger invid Strandvägens gång- och cykelstråk som tidigare avgränsades mot vattnet av en platsgjuten betongmur med ett slitet stålräcke.

Genom att bygga in den befintliga muren med en ny träkonstruktion och göra en parallell, nedsänkt gångyta skapas en skyddad promenad i ett bra solläge. Med en svepande rörelse löper den vidare längs vattnet utmed gradänger, trappor och vågbrytare. En lång sittmöbel skor vågbrytaren som längst ut på spetsen fått en utsiktsplats. Här står en fyrbåk som ett rundningsmärke för promenaden och samtidigt ett landmärke från både havet och staden, nattetid framlyft med ljus som gör den synlig på långt håll.

Stor vikt har lagts vid att skapa en fin ton i materialvalen så att deras karaktär och skala känns självklar och samspelar med platsen. Paletten består i huvudsak av trä och stål, vanliga material i marina sammanhang. Träet klär muren som ramar in den nedsänkta promenaden. Även den svängda bänken på vågbrytaren, sittbänkarna på trämuren och fyrbåkens ben är utförda i samma material.

Vi har eftersträvat en hög detaljering av träarbetena – plankorna i de runda och svängda ytorna har sågats radiellt och placering av de försänkta, franska träskruvarna har studerats noga. Stålet används i trämurarnas gavlar, i trapporna, i stödmurarnas fasader, i räcken och handledare samt i fyrbåkens detaljer. Betong i olika bearbetningar kompletterar trä och stål.

Hela promenaden är belagd med vältbetong som ger en fin lyster med medelhavskänsla och den avslutas mot vattnet med en vit, slät krönsten av betong. Dess ljusa linje tecknar gångens konturer genom hela anläggningen.
Tullhusstranden belönades 2016 med Sienapriset som det årets bästa landskapsarkitekturprojekt och juryns motivering avslutades med det fina omdömet: ”Här är man hemma”.

Skånes arkitekturpris 2017 går till Tullhusstranden i Simrishamn, för ett lokalt förankrat projekt där mötet mellan hav och hamn utgör skådespelet från de svängda bänkarna och gradängerna som kompletterat den tidigare sandstranden, slipen och vågbrytaren. Det är ingen stor park eller promenad, men projektet är beundransvärt eftersom det är ett projekt för simrishamnsborna.

Här finns inga nya byggnader som motiverar satsningen, bara önskemålet om att ha en plats vid hamnen att stanna upp vid, att slå sig ned och känna sig välkommen och bekväm på. Utformningen, materialvalet och ljussättningen bidrar sammantaget skickligt till detta och med sin lågmälda framtoning fungerar den lika bra under sommarens anstormning som en vanlig vardag under resten av året.

HamnOasen är ett projekt i egen regi som är sprunget ur en vision som vi kallar för arkitektinitiativ. Visionen grundar sig i en övertygelse att vi som arkitekter kan ta steget till att bli samhällsbyggare i en större omfattning än vad vi är idag.

2014 fick vi en markanvisning i Landskrona; kv Havsörnen 4/HamnOasen. Fastigheten har ett enastående centralt läge nära vattnet, men intresset för att utveckla fastigheten hade varit obefintligt eftersom Landskrona under många år lidit av sociala problem och dåligt rykte. Vi ville vara med och ändra på detta.

I Landskrona såg vi i stället ett rikt kulturarv och fantastisk stadsbyggnad med en enorm potential. Vår utgångspunkt var att bygga vidare på stadens rumsliga ekologi. Genom byggnader i olika skalor, smala gränder och möjlighet till odlingar, växte ett förslag fram med stark anknytning till stadens karaktär.

HamnOasen består av tio bostäder i parhus och ett flerfamiljshus med 16 lägenheter samlade runt en bostadsgård med gemensam pool. Kvarteret har fått en varierad och luftig utformning och trots sin lilla storlek har det kommit att inrymma olika boendeformer. En lägre exploateringsgrad har resulterat i ett högre värde.

Stor vikt har lagts på att utforma de privata och gemensamma rummen så att de samverkar på ett intressant sätt. Parhusens egna små skyddade atriumgårdar och högt belägna takterrasser bidrar till att berika gården och gaturummet utanför med liv och närvaro. Det finns en stark social aspekt i projektet med flera gemensamma mötesplatser. En länk mellan gård och takterrass utgörs av flerbostadshusets utvändiga trapphus, vilken bildar en vertikal förlängning av gården och ger soliga uteplatser för lägenheterna.

Högst upp med utsikt över Öresund samsas den gemensamma takterrassen med lägenheternas förråd, utformade som möblerbara små kolonistugor eller sommarbodar med var sin odlingslåda utanför.

Ambitionen har varit att skapa en grönskande oas med villakänsla mitt i centrum. Passande med tanke på att Landskrona kallas koloniträdgårdarnas huvudstad.

Skånes arkitekturpris 2018 går till HamnOasen i Landskrona, för ett envist projekt med arkitektonisk kvalitet och stora boendekvaliteter. Det är ett lustfyllt projekt som inspirerar och utmanar både föreställningar och det möjliga: arkitekter som byggherre, pool-lyx utan överpris, måttfull exploateringsgrad, förråd på tak och loftgång som mötesplats etc. Varje utmaning tycks i detta projekt ha vänts till ett arkitektoniskt värde.

Det mod och de kreativitet som präglat projektets aktörer när andra inte våga satsa är beundransvärt. HamnOasen som byggt projekt bidrar till att stärka ortens attraktivitet, men ett ännu större värde kan projektet få för branschen som katalysator för att förändra aktörers roll i samhällsbyggandet.

Formen är en extruderad sektion som avslutas i en utkragande ovanvåning. Markvåningen är grund och hög. Ovanvåningen är djup och varierar mellan låg och hög. Att arbeta aktivt med sektionen möjliggör skapandet av en markvåning med kontakt både till gata och trädgård. En sockelvåning som interagerar med och bidrar till sin omgivning i det urbana gaturummet.

Bottenvåningens höjd pushar övervåningen mot utsikten och släpper samtidigt in himmel och trädgård på markplan. Takfönster ger den 15 meter djupa kroppen dagsljus, den bästa fördelen med eget tak. Att likt Sizas tehus i Porto avsluta ett tak lågt mot utsikten och himlen. Husen är både hippies och modernister, strama och flowerpower.

Vi testade i vårt tidigare projekt Ohboy ektrall från nordvästra Skåne som markbeläggning med bra resultat och vågade nu använda ek även som fasadmaterial. Fasaden kommer åldras och om redan fem år har husen en gammal attityd som förstärks av bevarade träd i trädgården och nya träd i stora kvaliteter som har planteras på centimeteravstånd till ovanvåningens fasad.

Vi ritar strukturer. Betongens spännvidd ger en plan libre som möjliggör individuella planlösningar. Blandade häckar med stomme av avenbok skapar motsvarande struktur i de privata trädgårdarna, de utgör ram där innehållet kan anpassas över tid av de boende. Längs med hela trädgårdssidan löper en gemensam gård som innehåller bland annat gemensam pool, växthus, verkstad och odlingsmöjligheter för hållbara kollektiva möjligheter. Design är ofta osynlig, genom att minska bilparkeringsnormen har 12,5 kvm per radhus i stället kunnat användas till utemiljö, en fjärdedel av trädgårdens yta.

Som vanligt har vi arbetat med alla faser i projektet som byggherre och arkitekt, från skiss till byggledning ute på byggarbetsplatsen. Som litet byggaktörkontor har vi korta arbetsvägar mellan arkitektur, ekonomi och teknik. Tidsrymden från att projektet initierades till inflyttning var 24 månader.

Brf. Shiitake i Malmö har en enkel och självklar arkitektur där boendekvaliteten är hög. Arkitekternas läsning av platsens kvaliteter och förutsättningar är väl omhändertagen i arkitekturen.

De boendes möjlighet att påverka rumsindelning och materialval är lovvärd, med det riktigt fina är närvaron av rum för både samvaro och enskildhet som uppstått tack vare radhusens om områdets utformning. Här finns privata respektive gemensamma rum och funktioner, såväl utomhus som inomhus, vilket skapar nya förvaltningslösningar och en vardaglig gemenskap för alla åldrar.

Målet vid omgestaltningen av Stora torg var att skapa ett vardagsrum för alla som lockar till vistelse och aktivitet men som också gav goda förutsättningarna för handel och evenemang. Materialpaletten hämtades i det omgivande landskapets slingrande vattendrag och åkerholmar bland fält av blommande raps och stubbåkrar. Vi inspirerades också allmogeträdgårdar med buxbom, rosor och perenner, stengärden i landskapet och givetvis Medborgarhusets detaljerade interiörer. Tillsammans med Eslövs tegeltradition blev detta en språngbräda för att skapa en stadsmiljö med en varm klang och en hög detaljeringsgrad.

Det stora golvet är lagt med marktegel i varmgula toner där nivåskillnaderna hanteras med steg och murar i ljusgrå bohusgranit. Dammen har fått en botten i diabas med uppstickande reststenar i det strömmande partiet. I torgets gröna delar, Perennparketten och Kejsarlunden, ligger ett golv av hyvlad kalksten. Befintliga rödekar och robinior har sparats och kompletterats med fler träd, häck- och perennplanteringar.

Hela torgrummet bjuder på många vistelsemöjligheter, både informella sittkanter och tillgängliga sittplatser med rygg- och armstöd. Konstverket Snäckfågel av Erik Grate har fått en ny placering i dammens avslut och ett nytt konstverk, Omväg av Liva Isaksson Lundin, reser sig ur torgets tegelgolv i sydvästra hörnet.

Kvällstid får torget en varm grundbelysning med de speciellt framtagna Eslövslyktorna. Till detta läggs effektbelysning från strålkastare med poetiska mönster och mer intim belysning med lågt placerat ljus under möbler och i Eslövs egen guldbro, som spänner över dammen.

Stora torg utsågs 2022 till Sveriges Arkitekters Landmärke med motiveringen:
”En vacker förening av parkelement, plats för spring i benen och den handel som är torgets signum stödjer visionen av småstadens hjärta. Vinnaren visar vad politisk vilja i kombination med en inspirerande, platsanpassad arkitektur kan åstadkomma. Den belyser också vad det offentliga rummet kan ge invånarna tillbaka, i form av upplevelser och stolthet, när parkeringar och körfält får lämna plats åt vardagsliv och evenemang.”

I omgestaltningen av Stora torg ger arkitekturen dignitet, värde och identitet till Eslöv. Här skapas en balans mellan att bevara den stora platsens kvaliteter samtidigt som den lyckas tillföra en intim skala med hög detaljeringsgrad. Torgets naturligt nordsydliga axel har balanserats upp med hjälp av en tydlig tyngdpunkt längs de västliga fasaderna som nu skapar en hylla som ger överblick. Platsens höjdskillnader är varsamt hanterade genom böljande terrasseringar och svagt lutande plan. Träd, planteringar och vatten tillför sinnliga upplevelser som ger torgbesökaren anledning att stanna upp.

Torget och omgivande gator har gjorts tillgängliga i en helhet som skapar sammanhängande rum för stadens invånare. De arkitektoniska kvaliteterna och värdena är framstående i de stora dragen; i hur platsen fungerar och ansluter till kringliggande bebyggelse. Formgivningen blandar ett klassiskt formspråk med lekfulla inslag och riklig grönska. Offentlig konst har på ett nyanserat och självklart sätt inkluderats i den rumsliga gestaltningen. Stora torg indikeras från stationen, vilket skapar samband till den stora infrastrukturen som binder samman Skåne. Materialvalen är sammanhållna och av hög kvalitet.

Eslövs Stora torg visar på god samhällsbyggnad genom denna satsning på god arkitektur som främjar platsens identitet och kvalitativa egenskaper. Förhoppningen är att Stora torg ska inspirera och motivera många skånska och svenska kommuner att skapa goda gestaltade livsmiljöer av tätorternas centrala stadsbyggnadselement under många år framöver.